Recension: Like a Dragon: Infinite Wealth

Like a Dragon: Infinite Wealth kommer med det mest fullpackade Yakuza/Like a Dragon-äventyret hittills och när både Kiryu Kazuma och Ichiban Kasuga reser till Hawaii bjuds vi på en resa fylld av allt från bombastisk, blodig action till känslosamma sekvenser, svek och rejäla svängande twister i berättelsen.

Resan startar emellertid i Japan där Ichiban ger sitt allt för att alla forna yakuza-medlemmar ska få möjlighet att hitta ett hederligt jobb och komma in i samhället igen i Ijincho, Yokohama. Men efter en introduktion på några timmar leder berättelsen oss och Ichiban till ett soldränkt och fantastiskt snyggt Honolulu City.

Fortsätt läsa Recension: Like a Dragon: Infinite Wealth

Recension: Orten Was the Case

Orten Was the Case är ett pusseläventyr som utspelar sig i svenska Orten – en förort i Sverige där Ziggy får hela världens framtid på sina axlar.

Ziggy vaknar i sin husvagn utan att minnas vad som hände under gårdagen och när han kliver ut i samhället blir det direkt tydligt hur otroligt snyggt allt är. Att det ser ut som en tavla, med inspiration från illustratörer som Jan Lööf, är inte någon tillfällighet eftersom att hela konceptet och utvecklingen startade från en graffittimålning som senare även blev just en tavla.

Fortsätt läsa Recension: Orten Was the Case

Recension: Call of Duty: Modern Warfare III

Call of Duty: Modern Warfare III är en direkt uppföljare till föregångaren och kommer med en drös nyversioner av multiplayer-kartor från Modern Warfare 2 (2009).

Kampanjen i Call of Duty: Modern Warfare III handlar om specialstyrkan Task Force 141 som är ute efter terroristen Vladimir Makarov. Äventyret börjar i vattnet utanför Verdansk Prison där vi ska frita en viss fånge, men det börjar inte med någon överdådig filmsekvens även om uppdraget innehåller några småspännande moment. Det är dock tydligt att det inte är lika filmiskt och episkt som i många andar Call of Duty-spel, men som tur är har det sitt gedigna multiplayer-läge.

Fortsätt läsa Recension: Call of Duty: Modern Warfare III

Första expansionen till Diablo 4 släpps 2024 och heter Vessel of Hatred

Idag under Blizzcon tillkännagavs den första expansionen till Diablo 4 och den heter Vessel of Hatred.

Den stora expansionen släpps ”sent 2024” och den kommer bland annat att inkludera en ny klass för hela Diablo-serien. Blizzard bjöd inte på några detaljer, men det ryktas (via VG247) om Spiritborn – som ska använda sig av element från naturen och det andliga riket. Rollspelsäventyret kommer att utspela sig i Nahantu som är ett stort område och berättelsen kretsar kring Mephistos öde och hans planer för Sanctuary.

Blizzard gav oss en teaser-trailer (som ni kan se ovan), men annars var de relativt förtegna om rena detaljer kring Vessel of Hatred. Förutom nya berättelsemässiga uppdrag lär vi med högsta sannolikhet få en hel del nytt material i form av ny utrustning, fler aktiviteter för ‘endgame’ och andra nyheter, men studion lovar att berätta mer om expansionen under sommaren 2024.

Spelet finns tillgängligt till PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox Series X/S, Xbox One samt PC och undertecknad var väldigt positiv i recensionen. Blizzard berättar också mer kring vad vi har att se fram emot ”i en mindre avlägsen framtid” i Diablo 4 på den officiella hemsidan.

Idag släpps kampanjen till Call of Duty: Modern Warfare 3

Den 10 november är den officiella lanseringsdagen för Call of Duty: Modern Warfare III, men redan idag kan alla som har förhandsbokat den digitala versionen av förstapersonsskjutaren spela kampanjen.

Det gör att vi kommer att kunna spela igenom berättelsen en dryg vecka innan det är dags att skjuta loss mot varandra i spelets gedigna multiplayer-läge.

Call of Duty: Modern Warfare III är en direkt uppföljare till fjolårets Call of Duty: Modern Warfare II och berättelsen följer Task Force 141. Nytt för i år är emellertid ”Open Combat Missions” som ger ”den största friheten någonsin i ett Call of Duty-spel,” enligt Activision.

Call of Duty: Modern Warfare III släpps till PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox Series X/S, Xbox One och PC.

Recension: Assassin’s Creed Mirage

Assassin’s Creed Mirage tar oss till Baghdad under 800-talet och sätter spelaren i Basim Ibn Ishaqs skor. Här går Ubisoft Bordeaux tillbaka till seriens rötter när vi återigen får smyga oss fram obemärkt och lönnmörda fienderna.

Assassin’s Creed Origins tog serien in i en ny era där rollspelsinslag fick en väldigt stor plats och med Odyssey och framförallt Valhalla rörde sig spelserien alltmer bort från lönnmördandet. Inget fel med det, men undertecknad är riktigt lycklig över att Mirage är som en modern tolkning av de äldre spelen i serien.

När äventyret inleds är Basim en simpel gatutjuv som kämpar för att överleva tillsammans med sin vän Nehal, men han blir snart del av något mycket större. Basim blir en Hidden One och får utreda och undersöka ett sällskap som kopplat ett järngrepp om Baghdad som är indelat i fyra olika distrikt med en stor stadskärna, vildmark utanför murarna och mindre områden. Det är alldeles lagom stort, som ett mellanting av en öppen, och semiöppen värld samtidigt som huvudfokuset ligger på berättelsen, den röda tråden och huvuduppdragen. När jag går igenom en livlig basar, viker av i de trånga gränderna, bevittnar de stora moskéerna och tar mig upp på en hög topp och blickar ut över den lagom stora staden känns det levande och mäktigt. Samtidigt kan jag såklart fortfarande använda folkvimlet för att gömma mig undan fiendesoldaternas vrede, smälta in genom att sätta mig på en bänk och sedan så obemärkt som möjligt ta mig fram till affischer – som visar den efterlyste Basim – och riva ned dem för att få ned efterlysningsgraden.

Fortsätt läsa Recension: Assassin’s Creed Mirage

Recension: The Crew Motorfest

Det har gått över fem år sedan Ubisoft släppte The Crew 2 och med The Crew Motorfest ger de oss en inte bara en uppdaterad uppföljare utan detta öppna racingspel är så mycket mer än så.

När vi fick se de första rullande bilderna från The Crew Motorfest var jag orolig att serien skulle tappa sitt signum, det som gör serien unik. Jag var helt enkelt rädd att det skulle bli en form av Forza Horizon-kopia för PlayStation-spelare (även om det också finns tillgängligt till Xbox och PC) med införandet av en festival och en färggladare ton. Jag är uppriktigt överlycklig att Ubisofts nya racingspel fortfarande känns som ”The Crew”.

Fortsätt läsa Recension: The Crew Motorfest

Recension: Crisis Core – Final Fantasy VII Reunion

Final Fantasy VII tog världen med storm och det var också med det spelet som rollspelsserien gjorde ordentlig entré i Europa. Under 2007 släpptes prologen Crisis Core: Final Fantasy VII till PlayStation Portable (PSP) och nu får vi tal del av en remaster som bjuder på betydligt mer än bara högre upplösning.

Crisis Core startar sju år innan händelserna i originaläventyret Final Fantasy VII och spelaren tar rollen som Zack Fair – en soldat i Shinra-organisationens privata armé Soldier där även Sephiroth – den stora antagonisten i originaläventyret – ingår. Här är emellertid Sephiroth på protagonistens sida och tillsammans ställs de mot Genesis som brutit sig loss från organisationen. Efter en actionladdad filmsekvens startar äventyret emellertid snart med att vi får slåss mot Wutai-klanen och mystiken tätnar när vår mentor Angeal Hewley försvinner spårlöst.

Fortsätt läsa Recension: Crisis Core – Final Fantasy VII Reunion

Recension: Arcade Paradise

Arcade Paradise tar oss tillbaka till 90-talet och arkadhallarnas glansdagar. Här får vi leva barndomsdrömmen och driva vår egna arkadhall.

Vi spelar som Ashley och ser spelvärlden ur förstaperson när hen precis har fått nycklarna till sin fars bortglömda tvätteri. Han tycker att protagonisten ska ta sig i kragen och förstå att hen faktiskt är vuxen och måste börja ta ansvar. Spelaren får börja med att göra sysslor som att kasta in tvätt i tvättmaskiner och torktumlare, plocka upp skräp och lite andra sysslor som är varken direkt kul eller tråkigt. I ett rum längst bak i tvätteriet hittar vi emellertid ett gäng gamla arkadmaskiner, och vår dröm om att driva en arkadhall startar.

Vi får inte bara köpa arkadmaskiner, tjäna pengar genom att plocka pengar från myntinkasten och ”åtgärda buggar” genom att slå bort insekter från kretskorten, utan självfallet även spela en drös olika spel – över 35 stycken totalt. Det handlar ofta om ordentliga kopior av spel vi känner igen från förr – inte minst en blandning av Pac-Man och Grand Theft Auto där vi får åka runt i en bil och samla på oss pengar istället för att äta Pac-Dots. Här blir vi jagade av polisen istället för spöken, och om vi blir stoppade av polisen har vi också chansen att springa ifrån dem, och vi kan också få tag på en uppgradering så att vi kan åka över polisbilarna med en pansarvagn.

Fortsätt läsa Recension: Arcade Paradise

Recension: Saints Row (2022)

Efter nio år får vi äntligen ett nytt Saints Row-spel och trots att Voilition har valt att tona ned ‘open world’-upplevelsen, slopat utomjordingar och superhjältekrafter, så fortsätter galenskaperna i denna reboot.

Saints Row utspelar sig i Santo Ileso, en fiktiv stad i sydvästra USA och det känns som en precis lagom stor spelvärld. I många spel med öppna, stora världar är mycket av dess area bara utfyllnad, men denna stad är fylld av både huvuduppdrag och sidosysslor att lägga sin speltid på.

Den galna humorn träffar precis rätt hos mig, vilket också smittar av sig på hela spelupplevelsen. Berättelsen blir aldrig så pass stark att jag bryr mig om och känner för karaktärerna, men jag skrattar ofta åt deras galenskaper. Precis som när jag kör runt med en bajamaja (innehållandes en fiende som skriker, såklart) hängande efter min bil och förstör ett rivaliserande gängs bas, och ler över hela ansiktet när jag deltar i stadens Lajv-rollspel som alla är så pass involverade i att de faller ner och fejkdör när de träffas av några plastkulor, oavsett om det är 20 meter ned till marken eller framför en fullt skenande bil.

Fortsätt läsa Recension: Saints Row (2022)