Psikyo släppte sitt Cannon Spike till arkad under 2000, och senare samma år lanserade Capcom actionfesten till Dreamcast i Japan och Nordamerika. Vi i Europa fick dock vänta ända till 2002 innan arkadrökaren släpptes till Segas konsol i vår region, och undertecknad har tagit reda på hur pass bra spelet står sig i dagens spelklimat.
Ubisoft släpper sitt For Honor i början av nästa år, och under E3 fick vi ett par videoklipp som visade upp spelsekvenser från actionäventyret. Nu har spelstudion släppt en ny trailer, och den här gången ligger fokus på berättelsen.
For Honor släpps till PlayStation 4, Xbox One och PC den 14 februari nästa år, och ni ser den nya trailern nedan.
Air Conflicts släpptes under 2006, och under 2011 lanserades uppföljaren Air Conflicts: Secret Wars till PlayStation 3, Xbox 360 och PC. Nu har det sistnämnda flygactionäventyret fått sig en renovering och lanserats till PlayStation 4.
Titeln på nyutgivningen är Air Conflicts: Secret Wars – Ultimate Edition, och undertecknad har gjort en videorecension – redigerad av David Wiberg – som ni ser nedan.
Ryktena och antydningarna kring ett eventuellt The Last of Us 2 har varit många, där bland annat manusförfattaren Josh Scherr antydde att spelet var i planeringsstadiet i fjol. Nu ser det ut som om uppföljaren till ett av den förra generationens bästa spel kan komma att utannonseras om några dagar.
Branschinsidern shinobi602 berättar att The Last of Us 2 ska komma att utannonseras ”inom en rimlig tid,” och det bästa tillfället för detta är under PlayStation Experience som hålls den första december.
Gung Ho America har släppt en färsk trailer för Let it Die, som utvecklas av Goichi Sudas studio Grasshopper Manufacture.
Vi får elva minuter av brutala spelsekvenser från actionäventyret, och vi får se när Hideyuki Shin, Let it Dies producent, döda och ‘loota’ fiender i spelets demoversion.
Let it Die ska enligt officiella uppgifter släppas exklusivt till PlayStation 4, men då vi inte har fått något släppdatum ännu kan det mycket väl skjutas fram till 2017.
Ni ser den nya, brutala Let it Die-videon nedan.
Om knappt två månader släpper Electronic Arts och Respawn sitt Titanfall 2, och nu har de lassat ut en ny spektakulär trailer.
Videon lägger allt fokus på själva titanerna, och vi får se massiva svärd och rejäla eldvapen.
Titanfall 2 släpps till Playstation 4, Xbox One och PC den 28 oktober, och ni ser den nya videon nedan.
Under Gamescom visade Crystal Dynamics och Square Enix upp Playstation 4-versionen av Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration bakom stängda dörrar. Nu visar företagen upp videon för allmänheten.
Det handlar om en drygt tio minuter lång video som bland annat visar upp spelsekvenser från huvuduppdraget Thin Ice samt det nya materialet Blood Ties samt zombieläget Lara’s Nightmare.
Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration släpps till Playstation 4 den 11 oktober, och ni ser videon nedan.
Mega Man rockade skjortan av oss under 90-talet, och efter att Keiji Inafune fick lämna Capcom skapade utvecklaren Comcept och skapade en spirituell uppföljare – Mighty No. 9.
Mighty No. 9 finansierades genom en Kickstarter-kamapnj där den efterfrågade summan samlades in på två dagar. Sedan gick utvecklingen knackigt, och samtidigt som projektet försenades gång på gång efterfrågade Comcept efter mer pengar för att införa nytt stoff till plattformsäventyret. Nu har det emellertid funnits på marknaden ett tag (även om vi fortfarande väntar på de bärbara funktionerna), och undertecknad har spelat som om det vore 1991.
För likheterna med Mega Man finns där. Protagonisten Beck är försedd med en kanonarm, och designen påminner rejält om sin förlaga. Det är emellertid inte någon tillfällighet, och Inafune har till och med varit beredd på att göra en direkt uppföljare till sin gamla klassiker, men Capcom avböjde.
Huvudkaraktären Beck är en cyborg som huserar i organisationen The Mighty Numbers, och helvetet brakar lös när åtta medlemmar blivit hackade och orsakar ordentlig kaos. Då samarbetar Beck med ett gäng forskare för att ställa allt till rätta – och det är här actionfesten och plattformsäventyret tar fart. Och det är en färgfylld blandning det handlar om, och efter en kortare introduktion kastas vi in i en värld packad med hinder, fiender och faror som käkar upp våra liv.
Fienderna består av en varierad skara, och de utnyttjar även detaljer på banorna till sin fördel. Några sätter exempelvis eld på kladdig olja, och gör så att skärmen fylls av ett rent inferno. En välkommen ingrediens är också svårighetsgraden som är relativt hög, speciellt i början innan tajmingen och spelets funktioner sitter som en smäck. Beck kan besegra fienderna på sedvanligt vis, med skotteld från armkanonen. Men, efter ett visst antal träffar kan de också förstöras med en dash-attack (som också används för de olika plattformselementen), vilken också ger olika sorters fördelar till Beck beroende på vilken typ fienden är av. Dessutom kan vi kedja ihop olika kombinationer, och när poängen rullar in kan vi även klättra på topplistorna.
Den absoluta höjdpunkten med Mighty No. 9 är de bossar som befinner sig på slutet av varje bana. Och dessa består förstås av de hackade karaktärerna från The Mighty Numbers. Vi stöter på karaktärer som besitter förmågor inom klassiska element så som eld och is, och andra utnyttjar elektricitet samt rå styrka. När de sedan är besegrade återställs de till sitt normala jag, och på vissa av banorna återkommer de även för att ge spelaren understöd. Banorna kan väljas i vilken ordning som helst, och detta gör att spelaren kan vänta med ett uppdrag som känns för svårt, för att sedan återvända med en hjälpande hand. Dessutom kan vi använda oss av bossarnas krafter efter att de är avklarade, och vi kan fritt välja och vraka bland förmågorna under varje bana. Favoriten är onekligen en dräkt som gör det möjligt för Beck att hoppa högre och sula iväg en rotorbladsliknande bumerang.
Plattformsmomenten är underhållande, men det finns en del solfläckar som svärtar ned upplevelsen. Designen haltar ordentligt på sina håll, och bakgrunderna är långt ifrån de senaste Rayman-spelen som skämt bort oss med en störtskön atmosfär. Dessutom är röstskådespelarna under all kritik, vilket är en skymf mot de som faktiskt betalade extra för att Comcept skulle implementera riktiga röster.
Dessutom är banorna av varierad kvalité, och de pendlar mellan fantastiskt och ren tristess. Finurliga idéer har växlats med material som borde ha hamnat i papperskorgen, och när äventyret ändå är över efter drygt tre timmar undrar jag varför utvecklarna bad om mer pengar för att skapa ”extra många banor.”
Den största boven i dramat är dock att sparfilen blev korrupt och raderades under två tillfällen. Trots att jag självfallet laddade upp filen till molnet efter det första tillfället, försvann drygt en timmes spelande rakt åt helvete.
En intressant ingrediens är emellertid utmaningsläget som fungerar lite som VR-uppdragen från Metal Gear Solid-serien. Varje uppdrag låter spelaren ta sig igenom en bana på tid, samtidigt som spelaren får diverse begränsningar. Detta läge förlänger speltiden med ett antal extratimmar, trots att den färglösa designen inte bjuder upp till dans.
Mighty No. 9 är oslipat, och det är svårt att se vad all extra utvecklingstid gick till. Det känns ofärdigt, trots att en hel del spelunderhållning finns att hämta under ytan.
Carmageddon är tillbaka, och återigen handlar det om tävlingar som går ut på att krascha sönder varandras bilar, ta sig först över mållinjen och köra ihjäl varenda människa som befinner sig i närheten. Rå humor står på schemat, och rejäl racingaction.
Carmageddon: Max Damage tar oss tillbaka till 90-talet där arkadspelen hade en marknad även här i väst. Karriärläget bjuder på rena spelsekvenser, och har strippat allt vad handling och dialog heter. Sex bilar ställs mot varandra i rena dödsrace, och när startskottet går rusar bilarna iväg.
En av bilarna siktar mot nästa checkpoint, och satsar på att vinna racet på det klassiska sättet – att ta sig förbi mållinjen först av alla. De andra siktar istället in sig på sina motståndare, och med ordentliga dödsbilar försedda med stora borrar, spetsar och andra förödande föremål försöker de istället mosa sönder sina motståndare. Vissa race erbjuder helt enkelt flera olika sätt att vinna, och den mest belönande vinsten sker när jag står som siste man efter att ha kraschat sönder opponenterna.
Andra tävlingar kan gå ut på att köra över vissa mål – som består av levande människor. Carmageddon: Max Damage bjuder på ett oerhört brutalt upplägg, och ibland fastnar kossor och människor ihjälspetsade på spjut som sticker ut längst fram på bilen. Fordonet kränger åt alla möjliga håll till den döda varelsen till slut lossnar, för att sedan låta spelaren återgå till den galna jakten efter vinst.
Karriärläget är relativt matigt, och det finns ett antal olika spellägen som erbjuds. Förutom racen där du har tre sätt att vinna på – genom att köra ihjäl ett visst antal människor (något som är lättare sagt än gjort efter att motståndarna också mosar fotgängare), köra igenom alla checkpoints eller krasha sönder motståndarna, hittar vi min personliga favorit – Fox ‘n’ Hounds som inte är något annat än våldsam kull. Upplägget är enkelt och galet, men likaså roligt. Carmageddon: Max Damage innehåller dock en hel del problem.
Den största missen är den bristande bilfysiken. Trots att fordonen är bastanta lämnar de ofta marken alldeles för lätt, och att styra bilarna är långt ifrån den enklaste syssla som gjorts genom åren. Fordonen rör sig sällan som jag vill, och även om det blir bättre när jag byter bil och uppgraderar den ett snäpp, får jag ändå problem. Den artificiella intelligensen är inte värdelös, men när jag är intryckt i en vägg av två eller tre bilar som stoppar mig från att röra på däcken, är det inte lika roligt. Bilen tar ingen skada, utan loppet stannar upp till jag väljer att återställa fordonet en bit därifrån – till en rejäl kostnad.
Dessutom är det inte bara arkadupplägget som doftar 90-tal. Grafiken är daterad, och byggs upp av detaljlösa blockiga byggnader. Samtidigt ser människorna som vandrar runt på gatorna horribla ut, och fordonen har varken en lockande design eller en detaljerad look.
Tyvärr fick jag aldrig någon rejäl chans att sätta tänderna i flerspelarläget, då lobbyn gapade tom på spelare. När loppet väl rullar igång är tävlingen långt ifrån välfylld på spelare, och efter några försök återvänder jag till karriärläget. Av någon outgrundlig anledning inkluderar inte Carmageddon: Max Damage något spel på delad skärm, och det hade varit en riktigt underhållande upplevelse att ge sig ut på tokiga race tillsammans med ett gäng kompisar.
Trots bristerna har jag ändå roligt med Carmageddon: Max Damage. Det har otroligt trubbiga kanter, men upplevelsen är underhållande, och jag kommer att fortsätta möta datorstyrda motståndare då och då ett bra tag till. Det har sin brutala charm som levereras med en dos konstig humor.
Game Farm utannonserar Vikings: Wolves of Midgard, och vid en första anblick ser det ut att kunna beskrivas som ett Diablo med vikingar.
Vikings: Wolves of Midgard är ett actionrollspel som byggs kring nordisk mytologi, och spelarna kommer att stöta på legendariska monster som Ragnarök och Jotan.
Rollspelsäventyret kommer att stödja coop för två spelare över nätet, och spelarna kommer att kunna gå in i ett Rage-läge som gör karaktärerna extra starka under en kortare tid.
Nedan kan ni kika på den första trailern för Vikings: Wolves of Midgard som släpps till Playstation 4, Xbox One och PC under 2017.
X PLAY! ZINE 