Project CARS slog ned som en bomb under 2015. Racingupplevelsen byggdes med passion och hjärta, och trots en betydligt lägre budget än vad Microsoft och Sony lägger på sina serier Forza Motorsport och Gran Turismo, lyckades Slightly Mad Studios skapa en fantastisk utmanare under Bandai Namcos vingar. Nu är uppföljaren här, och det handlar om en rejäl racingupplevelse även denna gång.
Precis som när det kom till Project CARS rör det sig om en otroligt realistisk upplevelse, och utvecklarstudion har tagit ett kliv längre med seriens andra del. När jag börjar min resa i racingkarriären sladdar jag direkt av banan med min lätta kartbil – den lägsta klassen som representeras – och jag känner mig fullkomligt överkörd av mina konkurrenter trots att jag bara rattar runt under träningspasset inför kvalifikationsracet. Det hela är så långt borta från arkadracing som vi bara kan komma, och om du tillhör skaran som spelar med en riktig racingrigg är detta spelet för dig. Med handkontroll känns det aningen oprecist, tänk dig hur det skulle vara att styra en riktig bil med en Dualshock 4 eller en kontroll till Xbox One. Så pass verklig är körkänslan i Project CARS 2. Lyckligtvis går det att slå på ett gäng olika hjälpmedel som gynnar dem som spelar utan ratt och pedaler.
Större delen av min Project CARS 2-karriär spelades emellertid med en handkontroll, men jag suktar verkligen efter att göra plats i mitt spelrum för en riktig racingrigg. Skillnaden är som dag och natt, och även om jag inte är någon fantast när det kommer till motorsport, är upplevelsen verkligen värd pengarna som det kostar om man ska ha det bästa materialet. Vi har kommit så pass långt i utvecklingen, samtidigt som Slightly Mad Studios inte tar några billiga genvägar, att detta känns som det perfekta tillfället att uppgradera racingupplevelsen till en mer verklig sådan. Trots det bjuder ändå Project CARS 2 på underhållning även om för oss som inte tagit steget fullt ut, och jag blir förvånad över att jag utnyttjar varenda sekund för att slåss om ‘pole position’ under kvalificeringsracen. Detta är också första gången som jag väljer att verkligen gå in för att meka med bilen i ‘pit stop.’ Trots att jag inte är något annat än en glad amatör, som alltid lämnat in min verkliga bil på service när det gäller allt från att byta däck till andra sysslor, försöker jag i alla fall att nå bästa resultat. Det kan exempelvis vara soligt under de första varven i kvalificeringen, för att sedan börja spöregna, och då gynnar givetvis andra inställningar.
Föregångaren innehöll ett sparsmakat antal bilar och banor, men med uppföljaren kommer 180 olika bilmodeller och en hel drös olika banor att bemästra. Jag chockas över att jag verkligen tar vara på träningspassen för att lära mig alla delar av banans passager, och när det riktiga racet sedan är igång rusar adrenalinet när jag ser att någon av mina medtävlande gör ett misstag, och jag får chans att ta mig om på insidan. Vissa gånger blir jag för ivrig och kör rakt ut i den sandiga marken som omger kurvan, och andra gånger får jag till den perfekta svängen. Misstagen ligger inte långt borta, och det kan röra sig om att bromsen trycks in en hundradel försent, eller att gasen pressas ned någon hundradel för tidigt i en kurva.
Förutom spännande onlineracing är det karriärsläget som lockar allra mest, och där presenteras fem olika discipliner. Det trevliga är att dessa är upplåsta direkt från start, och vi kan sonika skippa de lägre serierna för att slänga oss i betydligt kraftfullare bilar på en gång. Lyckas vi också prestera på en hög nivå under tävlingarna låses även andra lopp upp snabbare, och det kan handla om att vi får vara med i klassiska race, eller tävla i en specifik bil.
Banracingen är fortfarande spelets starkaste kort, även om vi kan testa på vingarna i rallycross – som inte riktigt levererar när det kommer till bilfysiken. I vanliga fall har jag lite svårt för just banracing eftersom att jag inte riktigt känner mig inspirerad av miljöerna, men när loppen i sig är i så hög kvalité som de är i Project CARS 2 förändras verkligen min syn på detta. Det är här som Slightly Mad Stuios briljerar, och förtjänar alla lovord de kan få.
Den grafiska kvalitén är visserligen helt klart godkänd, och har en hel del kvalitéer som vackra solnedgångar. Däremot ser det relativt detaljlöst ut när vattnet sprutar från däcken efter att ett störtregn fyller banan med vatten. Färgerna förgylls emellertid med HDR-stödett, och det är på inge sätt en ful upplevelse, även om den är långt ifrån spel som släpps i Forza-serien.
Project CARS 2 är en riktigt bra upplevelse, och den växer ofantligt för de som använder sig av en riktig racingrigg. Slightly Mad Studios har tagit sitt koncept som de byggde med originalet och förfinat upplevelsen med fler bilar, banor och bilfysiken är så realistisk att de som spelar med handkontroll lär behöva slänga på ett och annat hjälpmedel för att hålla sig på banan. Föll du för föregångaren lär du älska Project CARS 2.
PlayZine - För allt om spelbranschen 