Final Fantasy-äventyret Mystiq Quest släpptes till Game Boy under 1993 här i Europa, och tidigare i år släpptes en remake till Android och iOS. Nu finns det klassiska rollspelsäventyret även till Playstation Vita, och det är en extremt klassisk berättelse om en pojke och flicka som beger sig ut för att rädda världen.
Adventures of Mana är så klassiskt det bara kan bli, och i huvudrollen hittar vi en pojke (vilken spelaren får namnge) som är fången av Dark Lord. Protagonisten lyckas förstås rymma från fängelsehålan, och när han får reda på att mörkrets härskare är ute efter Mana-trädet, källan till allt liv, startar en berättelse där spelaren slår följe med en flicka för att rädda världen. Igenkänningsfaktorn för oss som var aktiva roll- och äventyrsspelare under det tidiga 90-talet känner garanterat igen sig.
Vi hittar också många likheter med Zelda-serien. Vår hjälte kan bara nå små delar av världskartan vid start, men när vi får tag på nya vapen och föremål öppnar sig nya platser upp – både hemliga gömställen och vägar som tar oss framåt längs den röda tråden. Spelaren får besöka städer med en och annan invånare, och mörka grottor som fylls av illasinnade monster. Dessa kan besegras genom traditionella vapen som yxor och svärd vilka hittas på vägen, eller genom en radda magiska attacker.
Stridssystemet är avskalat, och vi hittar en enda knapp för att slå ihjäl de monster vi möter. En liten dos tajming blandas med en liten dos strategi, och det sistnämnda blir lite extra tydligt under äventyrets bosstrider. Här växer spelet ett snäpp, men tyvärr faller varje fiende efter en kort fight. Det kan ha att göra med att jag har en fallenhet för att leta efter varenda liten hemlighet, och dödar monster på löpande band och stiger i level, men det hade inte skadat med en större utmaning här och där. De vanliga fienderna faller efter lite sedvanlig ‘button mashing,’ och spelaren utsätts aldrig för något riktigt hot. Däremot kan det vara lite klurigt att ta sig vidare stundtals, eftersom att jag som spelare missar en och annan detalj i omgivningarna som ska slås sönder, eller ett mindre pussel som inte fått någon riktig förklaring.
Adventures of Mana innehåller mycket klassiska ingredienser, men samtidigt som det retrodoftande upplägget kliar oss retrorävar på ryggen saknar äventyret den där extra udden. Samtidigt som dess simpla upplägg fungerar, blir stridssystemet aningen urholkat efter fyra, fem timmar, men atmosfären och dess musik rycker upp ribban ett snäpp medan den 3D-fierade världen aldrig vinner några priser för sin design. När jag går från rum till rum är det svårt att se någon skillnad, och det enda som gör att jag verkligen håller koll på var jag befinner mig är den lilla minikartan som fylls på för varje nytt område som besöks.
Trots allt är Adventures of Mana ett mysigt äventyr som riktar sig extra mycket åt oss som spelade roll- och äventyrsspel under 90-talet.
X PLAY! ZINE 