Jag har testat loss PS Plus Premium och jag är faktiskt ganska begeistrad i över hur många spel som faktiskt finns tillgängliga. Jag har inte haft någon annan sorts PS Plus än Essential tidigare, alltså den som krävs för att spela online och så får man ju ett antal spel varje månad – bland annat det helt fantastiska Lies of P den här månaden.
Förutom att man förstås får tillgång till spelkatalogen som ingår i Extra så är väl Premium främst till för att få tillgång till klassiska spel, och jag är ju sugen på att börja med Resident Evil Director’s Cut. Jag har ju spelat Gamecube-remaken, men jag är förjäkla dålig på det. När alla de där zombiesarna börjar leva igen efter x antal timmar, ni vet när de blir extremt mycket svårare och snabbare än vanliga zombies. Men det var versionen jag spelade när jag var liten när jag låg på sjukhus. Jag hade precis fått diabetes och skulle få ett spel – så jag stod där på en spelbutik i Nyköping och testade först Colin McRae. Jag tyckte faktiskt inte att det var bra alls som så många andra gjorde vid den tiden, jag gillade mer Sega Rally när det kom till rally, men valde förstås Resident Evil. Det var jäkligt läskigt att spela där i en mörk sjukhussal.
Många av de spelen jag faktiskt vill spela har jag redan till PlayStation 1, 2 eller 3, men det är något med tillgängligheten – att bara kunna sätta igång spelen på en och samma konsol. På grund av arkitekturen i PlayStation 3, att den skiljer sig så pass mycket än andra konsoler, så kan man ju bara streama de spelen. Men jag är sugen på att spela Ar Nosurge Ode to an Unborn Star. Och vad fasen är det då? Jo det ska vara en mix av JRPG och äventyrsspel, och är förbannat jädra dyrt om man ska köpa en fysisk originalversion till PS3. Jag har det här till PS Vita, jag har plastat av det, men tyvärr känns skärmen för liten idag. Det här var nästan min huvudkonsol ett tag, men jag har svårt att spela den nu, jag har svårt att hålla i den under längre perioder.
Men sen har vi ju spelkatalogen, den som även ingår i PS Plus Extra. Här har vi ju förstås storspel som The Last of Us Part 1, remaken av PlayStation 3-originalet, Marvel’s Spider-Man Remastered, Cyberpunk 2077, Death Strainding: Director’s Cut – kanonspel, men det är faktiskt inte de jag kommer att spela från utbudet. De spelen har jag redan, förutom just The Last of Us-remaken – men det har gått lite för kort tid sedan jag spelade remastern till PS4 för att jag ska känna att jag vill ta mig igenom det igen.
Jag har börjat spela Sword of the Sea som kom till PS Plus Extra direkt på lanseringsdagen, och det är smått magiskt. Vi pratade ju om det när vi gick igenom kommande releaser i föregående avsnitt – det är alltså från visionären bakom Journey, och man tar sig fram på ett svärd som fungerar i princip som en surfingbräda eller skateboard – lite vad man själv vill visualisera det som. Och jag upplever att det är ännu snyggare än vad trailern visade, där den ökenklädd värld kommer till liv med grönska och ett sorts luftburet vatten fullt av fiskar och andra vattendjur.
Det jag var orolig för var ju om det skulle ha någon typ av underhållande gameplay. Journey var ju mer en resa, den var fantastisk, men jag vet faktiskt inte om jag vill ut på en sådan typ av resa igen – jag har gjort den redan och behöver inte göra samma sak igen även om jag tycker att spelet är ett stort rungande MVG. Men spelmomenten är riktigt bra i Sword of the Sea, och vi åker runt på vårt svärd, gör tricks och känner verkligen underlaget under oss i PS5-kontrollen. Och det är verkligen ett äventyr där vi är där för att upptäcka saker på egen hand – och det är inte något jag vill spoila för er. Hur får vi exempelvis ett stort rungande tempel att resa sig ur jorden, hur får vi ett uttorkat vattenhål att komma till liv igen? Vi löser det genom att åka runt på vårt skateboardliknande svärd, göra magkittlande hopp – och det är verkligen som ett ordentligt plattformsspel där vi flyger fram i luften och behöver träffa både stora och små plattformar under oss samtidigt som allt är sådär galet vackert att man inte vill lämna världen. Det känns ungefär som ett Tony Hawk som har mixat sig med Journey där det gäller att ta reda på hur vi tar oss uppåt högt i skyn och aktiverar världen – vi behöver få de svallande vågorna av sand att bli vatten fullt av levande varelser.
Sword of the Sea är mystiskt, det har inte mycket text – förutom några sorts reliker av runor som ger oss vissa ledtrådar. Vi hittar till och med en mystisk handlare som tar emot spelets valuta i utbyte mot nya förmågor med vårt skateboardsvärd. Jag är verkligen såld!
Sen precis som med Game Pass så är ju PS Plus Extra riktigt bra för co-op-spel eller multiplayer-spel där man kan spela med kompisar. Battlefield 2042 finns till exempel med i tjänsten, men även om de säkert fått ordning på servrarna så spelade jag Battlefield 6-betan och blev påmind om varför jag verkligen inte gillar sådana typer av spel. Det var rent kaos, och alla campade i princip eller stod på något avlägset berg med en sniper alternativt åkte runt i en pansarvagn som inte alla spelbara klasser kunde ta ut. Jag klarar inte av att ligga still bakom en sten för att skjuta någon i ryggen som inte ser mig. Jag spelar hellre FPS där man spelar på lika villkor och där det blir fler typer av 50/50-dueller. Men efter lite gnäll så ska jag spela Tom Clancy’s Ghost Recon Breakpoint ikväll med en kompis som också skaffat PS Plus Extra. Det är kul att kunna testa olika co-op-spel utan att behöva tjata på att någon vän ska skaffa det, och slippa känna sig dum om man måhända inte skulle gilla spelet – men det hoppas jag förstås att vi gör, även om vi har varit något tveksamma till Breakpoint tidigare. Sen kommer vi att spela igenom Dead Island 2 också, perfekt tillfälle med denna tjänst.
Det ska bli kul att utforska spelutbudet av PS Plus Extra och Premium ännu mer, och helst de mindre titlarna som jag missat tidigare.
X PLAY! ZINE 