Recension: Assassin’s Creed Mirage

Publicerad den av Tommy

Assassin’s Creed Mirage tar oss till Baghdad under 800-talet och sätter spelaren i Basim Ibn Ishaqs skor. Här går Ubisoft Bordeaux tillbaka till seriens rötter när vi återigen får smyga oss fram obemärkt och lönnmörda fienderna.

Assassin’s Creed Origins tog serien in i en ny era där rollspelsinslag fick en väldigt stor plats och med Odyssey och framförallt Valhalla rörde sig spelserien alltmer bort från lönnmördandet. Inget fel med det, men undertecknad är riktigt lycklig över att Mirage är som en modern tolkning av de äldre spelen i serien.

När äventyret inleds är Basim en simpel gatutjuv som kämpar för att överleva tillsammans med sin vän Nehal, men han blir snart del av något mycket större. Basim blir en Hidden One och får utreda och undersöka ett sällskap som kopplat ett järngrepp om Baghdad som är indelat i fyra olika distrikt med en stor stadskärna, vildmark utanför murarna och mindre områden. Det är alldeles lagom stort, som ett mellanting av en öppen, och semiöppen värld samtidigt som huvudfokuset ligger på berättelsen, den röda tråden och huvuduppdragen. När jag går igenom en livlig basar, viker av i de trånga gränderna, bevittnar de stora moskéerna och tar mig upp på en hög topp och blickar ut över den lagom stora staden känns det levande och mäktigt. Samtidigt kan jag såklart fortfarande använda folkvimlet för att gömma mig undan fiendesoldaternas vrede, smälta in genom att sätta mig på en bänk och sedan så obemärkt som möjligt ta mig fram till affischer – som visar den efterlyste Basim – och riva ned dem för att få ned efterlysningsgraden.

Fortsätt läsa Recension: Assassin’s Creed Mirage

Recension: The Crew Motorfest

Publicerad den av Tommy

Det har gått över fem år sedan Ubisoft släppte The Crew 2 och med The Crew Motorfest ger de oss en inte bara en uppdaterad uppföljare utan detta öppna racingspel är så mycket mer än så.

När vi fick se de första rullande bilderna från The Crew Motorfest var jag orolig att serien skulle tappa sitt signum, det som gör serien unik. Jag var helt enkelt rädd att det skulle bli en form av Forza Horizon-kopia för PlayStation-spelare (även om det också finns tillgängligt till Xbox och PC) med införandet av en festival och en färggladare ton. Jag är uppriktigt överlycklig att Ubisofts nya racingspel fortfarande känns som ”The Crew”.

Fortsätt läsa Recension: The Crew Motorfest

Jet Set Radio-inspirerade Bomb Rush Cyberfunk får äntligen ett releasedatum

Publicerad den av Tommy

Vad får man om man blandar rythm, graffitti och action? Jet Set Radio som är en riktig klassiker till Dreamcast, och ett spel som inspireras hårt av Segas spel är Bomb Rush Cyberfunk från Team Reptile. Nu har spelet äntligen fått ett releasedatum.

Bomb Rush Cyberfunk släpps till Nintendo Switch, PC och Mac den 18 augusti i år och i spelets färska trailer bekräftas (via beskrivningen) att det även kommer till ”andra plattformar” senare.

Skådeplatsen är Amsterdam och det hela kretsar kring graffittimålaren Red som går med i Bomb Rush Crew och tillsammans ämnar de att spraymåla hela staden.

Recension: Resident Evil 4

Publicerad den av Tommy

När Resident Evil 4 släpptes till Gamecube förändrade Capcom hur vi spelar tredjepersonsskjutare idag. Vi fick följa med Leon Scott Kennedy när han gav sig ut för att leta efter Ashley, presidentens dotter och nu får vi återigen uppleva äventyret – men med förbättringar och förändringar som byggts med hjälp av samma grafikmotor som användes till Resident Evil Village.

Även om de tre första spelen i Resident Evil-serien både kritikerrosades och sålde bra, så var Capcom besvikna på försäljningssiffrorna för remaken av det första spelet som släpptes till Gamecube under 2002. När studion sedan levererade en mer actionpackad spelupplevelse – Resident Evil 4 – så slog det inte bara försäljningsrekord, det blev ett av de mest älskade spelen i serien och vann flertalet ‘Game of the Year’-priser.

Fortsätt läsa Recension: Resident Evil 4

Recension: Forspoken

Publicerad den av Tommy

Protagonisten Frey Holland fick inte någon enkel start på livet då hon övergavs som liten bebis. Hon lämnades under en tunnel i Manhattan och efter ett misslyckat bilrån för mycket ställs hon inför rätta. Lyckligtvis får hon en sista chans att klara sig från fängelsets cell, men efter ett bråk med ett gäng som tvingar henne att stjäla bilar, börjar en jakt genom staden och till slut lyckas hon ta sig till den övergivna byggnaden som är hennes hem. När hon sitter på en neonskylt i staden och tänker över sin livssituation ser hon ett pråligt armband, och snart börjar äventyret – i ett helt annat universum.

Armbandet sitter nu på hennes arm, och hon kämpar för att få bort det när det plötsligt börjar prata med henne. Det gör henne såklart ännu mera förvirrad, samtidigt som en främmande värld målas upp för henne, komplett med eldsprutande drakar, magi och ett mörkt hot som dödar alla människor och djur i sin väg. Världen hon har kommit till heter Athia och det blir tydligt att det varit en plats fylld av liv.

Frey blir minst sagt överraskad när hon ställs mot monster som hon lyckas döda med hjälp av magi, och under inledningen får vi tillgång till en begränsad mängd färdigheter, men under resans gång får möjlighet att utnyttja en hel uppsjö av nya magier och förmågor. Vi kan snabbt byta arsenal av magi genom att hålla in de översta axelknapparna, samtidigt som tiden näst intill stannar upp, och förutom att skicka dödande projektiler mot fienderna så kan vi också använda oss av supportmagier. När vi väl kastar magierna så fungerar det nästan som en tredjepersonsskjutare, och när vi fått fienden på fall kan vi kuta fram och göra en riktigt stark attack med hjälp av det levande armbandet.

Fortsätt läsa Recension: Forspoken

Recension: The Callisto Protocol

Publicerad den av Tommy

Glen Schofields rykte växte sig allt starkare när han var med och skapade Dead Space hos Visceral Games och med The Callisto Protocol återbesöker han scifi-skräckgenren tillsammans med sitt nya team Striking Distance Studios.

Året är 2320 och protagonisten Jacob Lee (Josh Duhamel) och hans partner transporterar varor i rymden och de får sitt livs chans när de ska leverera en last mellan Jupiters månar Callisto och Europa. När skeppet sätter kurs mot Europa attackeras de av terrororganisationen Outer Way och efter en riktigt kraftfull sekvens kraschlandar de på Callisto igen där både Jacob och Outer Ways ledare tas tillfånga av Black Iron Prisons vakter. Men varför blir Jacob egentligen fängslad utan rättegång? Det undrar han också.

Se gärna videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Här efter går det snabbt, de flesta av fängelsets interner har smittats av en mystisk sjukdom som gör att de muteras till skräckinjagande monster, och Jacob får hjälp av en av fångarna att rymma. Och på varsitt håll försöker de hjälpa varandra att ta sig därifrån.

Fortsätt läsa Recension: The Callisto Protocol

Recension: Steelrising

Publicerad den av Tommy

Steelrising utspelar sig under en alternativ version av den franska revolutionen där kung Ludvig XIV (eller rättare sagt Louis XIV) härskar och målar gatorna i rött blod med sin robotarmé. Spelaren axlar rollen som Aegis, en robot – eller så kallad automat – som agerar Marie Antoinettes livvakt och drottningen beordrar spelaren att ge sig ut på ett riktigt utmanande äventyr för att hitta skaparen av dessa tyranniska vapen.

Liknelserna med Bloodborne är många, det handlar inte bara om en soulslike som utspelar sig under en viktoriansk, mörk era, utan vi har exempelvis möjlighet att använda både ett ordentligt handvapen och ett stödjande eldvapen. Personligen satsade jag min karaktärs-‘build’ på rå styrka där jag använde ett eldvapen med frysande effekt som får vissa fiender att frysa till is vilket gav ett ypperligt läge att ladda upp en oerhört stark attack med mitt metalliska klubbvapen med eldattribut. Det finns emellertid andra typer av alkemiska vapen, däribland en metallpiska som vi kan sätta eld på (varje vapen har sin egna specialare), och det finns ett gäng olika vapentyper att välja mellan. Vi kan välja tunga vapen som exempelvis spikklubbor, solfjädrar som immobiliserar fienden så att spelaren kan dela ut kritiska attacker, klor som fokuserar på snabbhet och dubbla svärd som är en blandning av både attack och kvickhet.

Fortsätt läsa Recension: Steelrising

Recension: Saints Row (2022)

Publicerad den av Tommy

Efter nio år får vi äntligen ett nytt Saints Row-spel och trots att Voilition har valt att tona ned ‘open world’-upplevelsen, slopat utomjordingar och superhjältekrafter, så fortsätter galenskaperna i denna reboot.

Saints Row utspelar sig i Santo Ileso, en fiktiv stad i sydvästra USA och det känns som en precis lagom stor spelvärld. I många spel med öppna, stora världar är mycket av dess area bara utfyllnad, men denna stad är fylld av både huvuduppdrag och sidosysslor att lägga sin speltid på.

Den galna humorn träffar precis rätt hos mig, vilket också smittar av sig på hela spelupplevelsen. Berättelsen blir aldrig så pass stark att jag bryr mig om och känner för karaktärerna, men jag skrattar ofta åt deras galenskaper. Precis som när jag kör runt med en bajamaja (innehållandes en fiende som skriker, såklart) hängande efter min bil och förstör ett rivaliserande gängs bas, och ler över hela ansiktet när jag deltar i stadens Lajv-rollspel som alla är så pass involverade i att de faller ner och fejkdör när de träffas av några plastkulor, oavsett om det är 20 meter ned till marken eller framför en fullt skenande bil.

Fortsätt läsa Recension: Saints Row (2022)

Recension: Outward – Definitive Edition

Publicerad den av Tommy

Outward är en upplevelse där vi verkligen får chansen att rollspela och det gäller att vara väl förberedd innan vi beger oss ut på äventyr. Nu är den definitiva versionen här.

Det blir snabbt klart att huvudkaraktären – som vi får skapa själv – har varit med om något fruktansvärt ute till havs, men snart vaknar jag upp i min mjuka och varma säng i mitt hus. Men överlevnadsglädjen kortvarig, för utanför står några av den lilla byn Cierzos invånare och kräver tillbaka en skuld – som jag måste betala på ett eller annat sätt för att få behålla mitt hem – och de menar allvar, kan jag inte betala tillbaka får jag inte heller bo kvar och tappar min ”hubb” där jag kan förvara föremål, sova för att få full maxhälsa och stamina, samt laga mat som är av stor vikt innan det är dags att ge sig ut på äventyr.

Fortsätt läsa Recension: Outward – Definitive Edition

Recension: Shadow Warrior 3

Publicerad den av Tommy

Shadow Warrior 3 är ett äventyr som levererar galen action där vi hittar Lo Wang i huvudrollen. Världen håller på att gå under, men det är tur att vår protagonist har ett gäng lika galna vapen till hands för att sätta sig upp mot en enorm drake och en ofantlig mängd demoner.

Det här är den första delen i serien som jag testar även om jag har rebooten som släpptes under 2013 i spelhyllan. Utvecklarna lägger inte något fokus på att introducera oss nya spelare till berättelsen, men i ärlighetens namn spelar man nog inte den här serien för dess story – det är i varje fall den känslan jag får när jag spelar Shadow Warrior 3. Det är istället ordentligt med action i hög fart som gäller.

Fortsätt läsa Recension: Shadow Warrior 3