Under nästa vecka kommer Focus Home Interactive att släppa Dontnods Vampyr, och de förbereder oss med en blodtörstig lanseringstrailer.
Spelarna axlar spelaren rollen som den nyblivna vampyren Jonathan Reid, en kirurg som kommit hem till London efter det första världskriget. Äventyret utspelar sig under 1918, och på gatorna härjar en sjukdom som tar livet av stora delar av befolkningen.
Det lättaste sättet att bli starkare är att sätta tänderna i stadens invånare, men för varje död kommer också konsekvenser.
Vampyr släpps till PlayStation 4, Xbox One och PC den 5 juni.
Bethesda Game Studio arbetar med något som går under namnet Fallout 76. Detta avslöjades under en stream.
Det rör sig om samma team som gav oss Fallout 4 och The Elder Scrolls V: Skyrim, och vi vet att den nya titeln kommer att kretsa kring Vault 76 och utspela sig under 2102.
Fallout 76 är under utveckling till PlayStation 4, Xbox One samt PC, och vi lär säkerligen få veta mer under Bethesdas E3-presentation.
Sega har hintat oss om ett nytt racingspel med Sonic i huvudrollen, och nu utannonserar företaget att Digital Sumo arbetar med Team Sonic Racing.
Upp till tolv förare kommer att kunna tävla samtidigt online eller offline, och vi kommer bland annat att kunna köra som Sonic, Tails och Shadow. Precis som titeln berättar kommer vi att kunna köra i team, där vi på olika sätt kommer att kunna assistera våra lagkamrater. Dessutom kommer banorna innehålla 14 olika föremål som kommer att kunna hjälpa spelarna att ta sig först i mål.
Förutom att köra i team så kommer vi att kunna ta oss ann spellägen som Grand Prix, Time Trial och Team Adventure – som ”introducerar oss för de elementära funktionerna” i spelet samtidigt som det kommer att presenteras med en berättelse.
Team Sonic Racing släpps till PlayStation 4, Nintendo Switch, Xbox One och PC i vinter.
Dark Souls har remastrats, och vi får återigen besöka Lordran för att dö.
Se gärna när undertecknad spelar de första 45 minuterna.
Demons Souls sågs som ett ganska obskyrt spel där ingenting var självklart, och det var lika oförlåtligt som svårt. Sedan kom Dark Souls, och serien fick verkligen fart där miljontals spelare antog utmaningen som actionrollspelet bjuder på. Denna mörka fantasyvärld bjuder kommer inte med glada färgexplosioner, inga händer att hålla i eller någon karta med märkta mål. Istället är det ond bråd död som väntar bakom vart och vartannat hörn.
Till skillnad från när jag spelade Bloodborn håller jag min sköld högt. Där jag mest kastade mig undan fiendernas attacker i Bloodborne, väljer jag istället skölden som främsta skydd i Dark Souls Remastered. Det beror förstås på vilka fiender som står framför mig och min yxa, och varje gång jag ställs inför ett nytt hot – det kan vara nya fiender eller nya konstellationer av monster jag mött tidigare – gäller det att lista ut en bra strategi. Är anfall det bästa försvaret, eller ska jag hålla en defensiv ställning? Och vågar jag verkligen kliva igenom en öppning som är täckt av dimma, med risken att det gömmer sig en alldeles på tok för svår boss bakom ridån?
Stämningen är ordentligt ödesmättad och innehåller en form av skräck. Den blir desto starkare när jag vet att varje kliv på främmande mark kan innebära en hård död, och förlorade själar (läs erfarenhetspoäng) om jag dör och inte lyckas ta mig tillbaka till dödsplatsen på ett enda försök. Känslan när jag låser upp en genväg till en lägereld – där jag bland annat kan uppgradera min karaktär – bringar alltid glädje. Men, den starkaste känslan är ändå när stora blodtörstiga och starka bossar faller till marken. Då adrenalinet går ur kroppen och en form av lugn infinner sig en kort stund innan jag fortsätter min resa in på osökt territorium.
De serverproblem som originalet led av finns inte i Dark Souls Remastered, och den här gången kan sex spelare, istället för fyra, spela tillsammans online. Ibland kan det vara riktigt skönt att spela ihop med några som vet var man ska gå, och vid andra tillfällen vill jag möta farorna på egen hand. Det är helt enkelt skönt att kunna variera sig även om det blir en extra kick när svåra utmaningar övervinns ensam. Dessutom flyter det i 60 bilder per sekund, och den enda gången jag upplevde någon form av rejält dropp i bilduppdateringen var när jag gick igenom ett vattenfall. Den viktigaste nyheten är ändå att Blighttown är lagat.
När jag sätter igång originalet för att jämföra spelen är det uppenbart att grafiken har fått sig en ordentlig push, och den nya remastern har effekter som inte inkluderades i min PlayStation 3-version. Annars är allt sig likt. Föremål, fiender, hemligheter och bossar är där de var i spelet som lanserades under 2011.
Dark Souls Remastered gör det en remaster ska göra, och här handlar det framförallt om bilduppdateringen som på sina håll var undermålig i originalet. Detta är en nyversion av ett fantastiskt spel, och trots att Dark Souls har sju år på nacken är det en ypperlig version för de som vill spela det igen, eller för den som besöker Lordran för första gången.
Capcom utannonserade Mega Man 11 under december i fjol, och nu har vi fått ett släppdatum, en färsk trailer och ny information.
Dr. Willy ställer till djävulskap och det är upp till Mega Man och Dr. Light att sätta stopp för hans planer. Till sin hjälp kommer vår hjälte inte bara att kunna använda sina klassiska knep, utan han kommer att kunna gå in i slow motion och överbelasta sin Mega Buster.
Mega Man 11 kommer att vara spelbart under E3 och vi lär säkerligen få mer information under mässan.
Den 11 oktober släpps Mega Man 11 till PlayStation 4, Nintendo Switch, Xbox One och PC.
Storyline Team har släppt lanseringstrailern för deras skräckspel Crying is Not Enough.
Crying is Not Enough sätter spelaren i rollen som Jacob Helten, och han letar efter sin fru som har försvunnit efter att hon återhämtat sig efter en bilolycka. En mystisk kvinna berättar för Helten att hon vet var hans fru befinner sig, och det leder spelaren till en konstig plats fylld med pussel och fiender.
Crying is Not Enogh släpps till PC den 8 juni, medan skräckspelet lanseras till PlayStation 4 och Xbox One någon gång under årets tredje kvartal.
The Badass Hero är en plattforms-shooter i 2D som utspelar sig i ett serietidningsuniversum, och Awesome Games Studio har släppt en ny trailer.
I The Badass Hero ställs spelaren mot nazister och en utomjordisk invasion där 40 bossar ska dräpas, där banorna är slumpmässigt skapade och aldrig tar slut.
The Badass Hero är släppt i Early Access till Steam, och fullversionen är under utveckling till PlayStation 4, Xbox One och PC.
Dark Souls släpptes under 2011, och den nysläppta remastrade versionen kommer med ett gäng förbättringar. Bandai Namco visar upp nyheterna i Dark Souls Remastered i en ny trailer.
I den färska videon får vi se prov på de nya ljus- och skuggeffekterna samt den nya 4K-grafiken och 60 bilder per sekund.
Dark Souls Remastered finns tillgängligt till PlayStation 4, Xbox One samt PC, och ni ser den nya videon nedan följt av vår video där undertecknad visar upp spelets första 45 minuter.
Everspace tar oss ut i galaxen och bjuder på en rymdskjutare förpackad i en rougelike-upplevelse. Vi har testat den tyska spelstudion Rockfish Games första spel.
Det första som slår mig är hur enkelt Everspace är att komma in i. Rymdskjutare i en tredimensionell värld är knappast en genre som är känd för lätthanterliga spelsekvenser, där jag exempelvis inte ens har lyckats landa mitt skepp i Elite Dangerous. Det är fortfarande mer avancerat än att kliva in i en vanlig förstapersonsskjutare, men det tar bara några minuter att greppa idén, och sedan bege sig ut på jakt efter rikedomar, uppgraderingar och fiender att skjuta ned med sina nya vapen.
Med det sagt är Everspace ingalunda ett lätt spel. När den normala svårighetsgraden har namnet ”The Way You’re Meant to Die” förstår jag direkt att det inte kommer att vara någon dans på rosor, och efter en lätt introduktion sprängs mitt skepp för första gången. Då får jag chansen att uppgradera en hel radda av saker, som mina vapens attack, chansen till att hitta ovanlig utrustning, och förbättra skeppets skydd mot fiendeeld. När jag varit ute på jakt har jag samlat på mig en massa material som kommer till nytta, och jag måste se till att utnyttja de pengar jag har tjänat in, då dessa försvinner när jag sedan beger mig ut på ett nytt försök.
På förhand oroades jag över att banorna var slumpmässigt genererade. Det brukar resultera i tråkiga miljöer som ser likadana ut överallt. När vi har en snygg rymdvärld att åka runt i gör det mig emellertid ingenting, och jag lättas snabbt av den insikten. Grafiken glänser kanske inte som den nuvarande konsolgenerationens snyggaste spel, men designen och kvalitén är helt klart mer än godkänd.
Svårighetsgraden på motståndet stiger snabbt, och fienderna har en väldigt god precision. Tråkigt nog känns det som att det är betydligt viktigare att ha gjort tillräckligt mycket uppgraderingar, så som en stark sköld och ett saftigt vapen, och inte spelarens prestation. Det är inte någon idé att ge sig på en grupp skepp om man misstänker att sina egna vapen inte är tillräckligt starka, för då lär det egna skeppet garanterat sprängas i luften – oavsett spelarens stridsduglighet. Det finns emellertid olika faktioner ute i rymden, och vissa av dem är neutrala mot spelaren, och öppnar inte eld förrän man själv går till attack. Detta kan också utnyttjas genom att få en fiende att skjuta mot en viss faktion, så att de hamnar i strid. Då kan spelaren relativt enkelt skörda rikedomar och förnödenheter som annars skulle ha varit för svårt på egen hand.
Everspace har ändå ett lagom djup. Jag dör, uppgraderar, tar mig igenom några sekvenser och repeterar samma procedur. Det är underhållande, men efter ett tag tappar jag intresset och det börjar kännas som en ordentlig upprepning. Till dess är det emellertid beroendeframkallande att hela tiden känna att uppgraderingarna gör nytta, och när jag för första gången hade samlat på mig tillräckligt mycket pengar för att köpa ett nytt skepp var lyckan total.
X PLAY! ZINE 