Efter över 40 timmar med Marathon, Bungies senaste förstapersonsskjutare, är jag fast. Tillsammans med tusentals andra spelare har jag gett mig ut som en Runner på den ”förlorade kolonin” Tau Ceti IV och försökt överleva både mot AI-styrda och spelarkontrollerade motståndare, men kanske framförallt upplevt oväntade möten och samarbetat med andra spelare världen över då vi kan spela både själva och med upp till två andra personer i vårt team.
När jag tog mina första stapplande steg på Tau Ceti IV gav jag mig på alla fiender jag såg. Jag avlossade skott som aldrig förr, men snart kunde jag inte längre besöka nybörjarservrarna på Perimiter. Det som till en början knappt fylldes på med mänskliga spelare blev snart en spännande mix av möten med AI-fiender och andra spelarkontrollerade Runners och jag fick upptäcka att ljudet är lika viktigt som i andra typer av PvP-spel. När jag avlossar skott från vapen, springer, helar mig själv eller laddar om mitt vapen exempelvis så hörs det. Och det lockar till sig andra spelare som är lika intresserade av min ‘loot’ som jag själv är. Extraction-shooters har verkligen blivit en populär genre med spel som Arc Raiders – och efter att ha lagt min själ i Marathon så har jag verkligen fått en ny favorit.
Resident Evil Requiem ger oss redigt hemsk skräck och den zombieaction som vi lärt känna genom senare spel i serien. Den här gången har Capcom delat upp det hela i två delar som knyts ihop på ett fantastiskt sätt.
Capcom har länge letat efter ett sätt att blanda skräck med skräckorienterad action på ett balanserat sätt. Med Resident Evil 6 var skräcken mer eller mindre borta och var mer ett tematiskt överdrag, och med Resident Evil Village försökte de hitta en balans mellan action och den skräck vi alla vill ha från ett Resident Evil-spel. Det sistnämnda är ett av mina favoritspel i serien, men det saknade den skräck vi fick tillsammans med Ethan Winter i Resident Evil 7. Den här gången förser Capcom Resident Evil Requiem oss med de båda ingredienserna där vi får en mer skräckfylld, nästan skrämmande hjälplös upplevelse tillsammans med Grace för att sedan växla tempo när vi spelar som Leon där den klassiska actionhjälten har en tung arsenal att tillgå.
Plattformsikonen Rayman fyller 30 år (i fjol) och det firar Ubisoft med Rayman 30th Anniversary Edition.
Personligen minns jag PlayStation 1-versionen med glädje, men det har släppts i olika former till mängder av olika format genom åren. Denna födelsedagsutgåva inkluderar hela fem olika versioner, eller rättare sagt sex i och med att en prototyp av en Super Nintendo-version även förgyller samlingen.
Super Nintendo-versionen är sparsmakad på innehåll, men det är ändå ett intressant inslag att få se hur långt de egentligen hade kommit med en version till Nintendos konsol. En god bonus och perfekt för denna typ av firande samling.
Game Boy Color-versionen är förstås utvecklad med maskinens begränsningar i åtanke, men annars är versionerna ganska likartade. De färgglada banorna är förstås lika fina idag som förr och musiken får stämningen att kännas sådär knasig som Rayman-spelvärlden är. Utmaningen är minst lika hög som jag minns den från barndomen – som när jag ska hoppa på en smal plattform samtidigt som en illasinnad fiende dyker upp för att göra livet surt för mig.
Sony stod för ett riktigt överraskningssläpp när God of War Sons of Sparta lanserades i samband med deras State of Play. Det rör sig om en metroidvania i 2D där vi får en mix av nostalgi och nutid där Santa Monica Studio och Mega Cat Studios samarbetat för att ge oss ett äventyr som kretsar kring Kratos unga år i Sparta.
Santa Monica-studion behöver knappast någon närmare presentation, men Mega Cat Studios har släppt nya spel till klassiska retrokonsoler som Nintendo 8-bitars och Sega Mega Drive och det är ett samarbete som har mynnat ut i något riktigt bra. Kratos har gått den hårda Sparta-skolan och kämpar för att nå höga höjder inom armén, men tillsammans med hans yngre bror Deimos ger de sig ut för att leta efter en ung kadett som försvunnit – och det visar sig att Kratos hårda träning har gett resultat.
Goodnight Universe är ett spännande äventyr där inget är som det ser ut att vara. Här axlar spelaren rollen Isaac – en sex månader gammal bebis som inte bara har speciella krafter utan även ett vuxet sinne.
Ganska snabbt börjar tankarna att rulla. Vi har å ena sidan hjärnkapacitet som en vuxen person, men kan bara kommunicera genom bebisskrik och skratt när Goodnight Universe startar och protagonisten kan förstås varken gå eller prata på ett förståeligt sätt. Bakom spelet står Nice Dream som även utvecklade Before Your Eyes – en titel jag aldrig spelat, men efter studions senaste spel blir jag väldigt intresserad av att få uppleva deras tidigare spelupplevelse.
Anno 117: Pax Romana tar spelserien till år 117 precis som titeln förklarar, och det är en väldigt vacker stadsbyggare som vi blir presenterade för.
Detta är den första titeln i serien som jag spelat, och det är PlayStation 5-versionen som jag har fått möjligheten att sätta tänderna i. Att bygga upp och se sitt samhälle utvecklas till något stort är emellertid lika underhållande som när jag spelade Ceasar III under 90-talet – en upplevelse som visserligen är färgad av ett nostalgiskt skimmer.
Spelkväll Games är tillbaka med deras andra spel – uppföljaren till det atmosfäriska Next of Kin där vi fick besöka den svenska lilla byn Mjölkebo. Det var oerhört mysigt, kändes så nära, och behandlade också tyngre ämnen som som gav det ett oerhört gott djup. Uppföljaren är ännu bättre, och en helgjuten spelupplevelse som lever på sin fantastiska berättelse.
Det började med att jag spelade igenom en tidig version av Next of Kin: Fidelity på engelska till PC där jag tog kontrollen över huvudrollsinnehavaren Bjorn. När spelet främst utspelar sig i Sverige – och jag nu har haft den slutgiltiga versionen till Nintendo Switch (spelat på Switch 2) – valde jag emellertid svenska som språk. Det kan tyckas som en bagatell, men det gör faktiskt sitt för spelupplevelsen där det blir ännu tydligare, känns ännu närmare ”hemma” när jag nu spelat tillsammans med protagonisten Björn. Lite som att jag hellre spelar exempelvis Yakuza Like a Dragon med japanska röstskådespelare än engelska, för att ge den rätta känslan – även om Fidelity inte har några röster.
Ghost of Yotei tar oss till Ezo 300 år efter händelserna i Ghost of Tsushima och vi får en oerhört vacker och levande öppen värld att röra oss igenom.
Vi axlar rollen som Atsu och tillsammans ger vi oss ut efter hämnd på hennes familjs mördare, och denna mörka och blodiga historia utspelar sig under 1600-talet i ett laglöst land där den svage verkligen får kuta sin rygg för den starke.
Lost Soul Aside har sett ut som en riktigt härlig mix av Final Fantasy-spelen och Devil May Cry, men hur bra är egentligen Ultizero Games actionäventyr?
Lost Soul Aside lovar väldigt gott i inledningen som startar med att en rebellgrupp planerar att utföra sin stora kupp samtidigt som staden är upptagen med kejsarens födelsedagsfirande. Det här skulle vara natten då allt skulle förändras – och jag fick sådana härliga Final Fantasy VII-vibbar – men när ett meteorregn sköljer över världen och fiender från en annan dimension tar sig in i människornas rike får vi ge oss ut på ett ordentligt actionpackat rollspelsäventyr för att inte bara rädda huvudkaraktären Kazers syster – hela mänsklighetens existens ligger på spelarens axlar.
Sony firar 15 år med PlayStation Plus nu i sommar då det startade 2010 som en onlinetjänst till PlayStation 3, och detta firar vi med en riktig PS Plus-vecka här på PlayZine. I prenumerationen ingick det nya spel varje månad, vilket förstås skapade en hel del uppmärksamhet, men det är såklart ingenting mot vad tjänsten är idag.
PlayStation 3-ägare fick emellertid tillgång till fantastiska spel som Journey (även till PS4) som landade på PS Plus-tjänsten under 2016 och vi såg spel som Yakuza 4 och 5, Brothers: A Tale of Two Sons, Batman: Arkham Asylum, Dragon’s Dogma Dark Arisen och en hel del andra spännande mindre och större titlar. Det var här jag upptäckte hur smart tjänsten var för spel i multiplayer och coop – när Pay Day 2 släpptes via PS Plus kunde jag och mina vänner göra digitala inbrott tillsammans och det gav oss chansen att upptäcka spel som vi kanske inte skulle spela annars.
Inför lanseringen av PlayStation 4 var det tydligt att Sony satsade på dess online-möjligheter och online-delen inkluderades i PS Plus-prenumerationen. Här fick vi emellertid betydligt bättre möjligheter än vad som tidigare var tillgängligt till PlayStation 3. Och tjänsten har vuxit ordentligt med åren och förutom de månatliga spelen, så hittar vi tidiga testversioner, rabatter och molnsparande – vi behöver inte längre plocka med hela konsolen för att vi ska kunna fortsätta spela hos en vän som också har formatet exempelvis.
I år introducerade Sony tre olika segment av prenumerationstjänster med PS Plus Essentials, Extra och Premium. Och vi hittar allt från streaming av spel – inklusive en katalog av PlayStation 3-spel – en stor katalog av tillgängliga titlar och givetvis online-multiplayer-möjligheter. Sedan lanseringen har över 1300 spel släppts via PS Plus och det innefattar spel som Bloodborne, Control: Ultimate Edition, Final Fantasy VII Remake, Marvel’s Spider-Man: Miles Morales och Uncharted 4: A Thief’s End. Och målet är att bjuda alla på vitt skilda genrer för att det ska finnas spel för alla smaker.
Under juli firade Sony PS Plus 15-årsjubileum med att bjuda prenumeranterna på PlayStation Plus 15th Anniversary Avatar Pack och nya PlayStation Stars-kampanjer med fokus på samlarobjekt som ikoniska PlayStation-karaktärer. Och vi fick också riktigt tunga spel i det månatliga biblioteket – Borderlands 3, NHL 24 och Among Us.
Sony satsar på att öka värdet för samtliga nivåer av PlayStation Plus, och det märktes nu under augusti där vi fick tillgång till det fantastiska Lies of P och inte minst Day Z som vi kan spela tillsammans med våra vänner om vi vågar oss ut i den zombieinfekterade spelvärlden. För PlayStation Plus Extra-användare blev det också en riktig fest när vi får sätta tänderna i Marvel’s Spider-Man Remastered till PlayStation 5 och det helt fantastiska Sword of the Sea från visionären bakom Journey – som en gång i tiden också var en titel som blev tillgängligt via PlayStation Plus. Och Premium-användare kan testa det helt fantastiska Death Stranding 2: On the Beach under fem timmar via en Trial och ge sig tillbaka till Racoon City i uppskalade versioner av både Resident Evil 2 och Resident Evil 3.
