lansering

Activision bjöd in pressen till lanseringspartaj – på Morfars Källare inne på Söder i Stockholm – för att fira släppet av Call of Duty: Black Ops 3. Jag träffade en massa roliga människor, snackade om en massa spel, och blev nästan utkastad av ett gäng från Reset Media för att jag inte hade sett en enda hel Star Wars-film (jag vet, det är inte okej.) Och så spelades det förstås en hel del Black Ops 3 under kvällen, även om det alltid är lika läskigt när folk man inte riktigt känner tittar på i bakgrunden. Prestationsångest!

Jag började med att snubbla in lite på kampanjen, kikade lite på de grafiska detaljerna, men hoppade sedan snabbt på zombie-läget som Treyarch har lovordat (och fyllt med stora Hollywood-skådisar) ordentligt inför lanseringen. Vi blir presenterade för en ‘film noir’-atmosfär som är iscensatt under 40-talet, och premissen är helt klart spännande.

Självklart lyckas jag inte få med Aarons snygga Mamma Pappa Spel-tröja.

När zombie-läget (och nu känns det verkligen dumt att inleda ett stycke om levande döda, efter en bild på två heltrevliga personer) dundrar igång känns spelsystemet igen från tidigare Call of Duty-spel, men känslan är annorlunda. Atmosfären är mystisk, och efter en relativt matig filmsekvens känns hela upplägget både djupare och mer intressant än när det senast begav sig. Att jag har en förkärlek till själva 40-talsscenen spelar förstås in, men när jag tar de första stapplande stegen i jakt på ett bättre skjutvapen har Treyarch redan fångat min uppmärksamhet.

Den första vågen av fiender blir inte någon större ansträngning, men efter en kort stund fylls den trånga, inledande gränden med zombies som är oerhört starka om de väl får sätta tänderna i spelaren, och det slutar med en tämligen lång slutsekvens i en enslig skog.

Efter ett par omgångar tar jag mig emellertid vidare genom en grind, och fortsätter ut i natten där jag köper tuggummi(!) och får ännu mera zombiemystik.

Call of Duty: Black Ops 3 kräver runt 55 GB av Playstation 4-hårddisken, och innan spelaren kommer åt hela innehållet görs en ganska omfattande installation. Trots att jag inte fått något riktigt grepp om actionäventyret ännu så är mina första intryck av zombie-läget goda. Det jag stör mig på är dock att jag måste kika på en filmscen i ungefär 30 sekunder innan det går att bryta av och hoppa in i själva spelet, för när jag väl har sett den en gång är jag inte jättesugen på att se den en gång till. När jag dessutom tvingas titta på när kameran sveper över en skog efter att jag dött gör att det blir ganska långa väntetider innan jag får återvända till spelet igen.

Zombie-läget är emellertid byggt för samarbete, och förhoppningsvis kommer jag inte att dö lika frekvent i fortsättningen. Nu håller kampanjen på att installeras, och snart återkommer jag med fler färska intryck från Call of Duty: Black Ops 3.