Idag släppte Daedalic Entertainment sitt Silence till PlayStation 4, och PC-versionen blir tillgänglig via Steam om ett par timmar. Detta uppmärksammar studion med två nya trailers.
I Silence axlar spelaren rollen som den 16-åriga Noah som befinner sig i en värld som ligger mellan livet och döden. När lillasystern Renie försvinner beger sig Noah ut för att hitta henne i en värld som, enligt utvecklarna, båda är idyllisk och fylld av faror. Vi blir lovade en emotionell resa, där 3D-karaktärer spelas på en tvådimensionerad spelplan.
Silence finns tillgängligt på PlayStation Store och äventyret släpps på Steam om ”uppskattningsvis två timmar,” medan Xbox One-spelare får vänta till den 18 november, och ni ser de båda videorna nedan.
Under Gamescom visade Crystal Dynamics och Square Enix upp Playstation 4-versionen av Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration bakom stängda dörrar. Nu visar företagen upp videon för allmänheten.
Det handlar om en drygt tio minuter lång video som bland annat visar upp spelsekvenser från huvuduppdraget Thin Ice samt det nya materialet Blood Ties samt zombieläget Lara’s Nightmare.
Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration släpps till Playstation 4 den 11 oktober, och ni ser videon nedan.
Monster Hunter Frontier G släpptes tidigare till Playstation 3, PS Vita, Xbox 360 samt Wii U, och nu är äventyret på gång till Playstation 4 i form av uppdateringen Monster Hunter Frontier G.
Playstation 4-versionen av Monster Hunter Frontier G släpps den 22 november i Japan, medan den uppdaterade utgåvan även kommer till tidigare berörda format den 9 november. Vi hoppas förstås på en lokalisering för vår del av världen, men det är inte något som Capcom bekräftat i dagsläget.
Tillsammans med utannonseringen så släppte Capcom även en trailer för Monster Hunter Frontier G som ni ser nedan.
Mooneye Studios planerar att starta en Kickstarter-kampanj för Lost Ember – ett kommande äventyr där spelaren axlar rollen som en varg.
Spelaren kan sedan förvandla sig till andra djur för att utforska och ta reda på vad som pågår i världen, och den färska trailern lovar ett väldigt vackert äventyr.
Kickstarter-kampanjen ska dra igång ”snart,” och fram till dess kan vi lägga ögonen på trailern för Lost Ember som kommer att släppas till Playstation 4, Xbox One samt PC om äventyret lyckas bli finansierat.
Frogwares tar oss tillbaka till ett viktorianskt London där Arthur Conan Doyles mästerdetektiv Sherlock Holmes inte bara tampas med brottslingar från den undre världen.
Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter låter oss frossa i ett antal olika brottsfall under slutet av 1800-talet där vi inte ser skymten av specialredskap som Ari-glasögonen från Heavy Rain eller alla möjliga prylar som vi hittar i tv-serier som CSI. Istället får vi förlita oss på mänsklig list, och innan ett förhör av ett vittne eller en misstänkt kan spelaren i lugn och ro syna den berörda personen. Vad säger egentligen kläderna om rollkaraktären, och hur kommer det sig att naglarna är gula? De små detaljerna kan leda till stora genombrott i utredningen, men om spelaren inte är tillräckligt uppmärksam kan även fel slutsatser dras. Är de röda ögonen ett tecken på sjukdom, eller har pojken precis gråtit? Oftast ligger ledtrådarna mitt framför näsan på oss, men det gäller att skilja på relevant och irrelevant information.
Äventyret innehåller en drös olika pussel, men till skillnad från spel i peka-och-klicka-genren behöver vi inte prova varenda tillgängligt föremål för att ta oss vidare. När vi väl har hittat en berörd nyckel kan vi ta oss in genom den låsta dörren utan att bläddra bland tillgängliga prylar. Istället ligger gåtorna och problemlösningen i att exempelvis få igång en apparat genom att placera ut kugghjul på rätt plats, och möblera om föremål för att ta sig till en tidigare oåtkomlig avsats. Ibland är lösningarna ganska uppenbara, men då och då får vi gnugga geniknölarna för att lyckas. Lyckligtvis är alla gåtor och pussel aldrig långsökta, och svaren till problemet finns alltid i närheten. Då och då ställs vi dock för gåtor som kräver en form utav ”trial & error” för att ta sig vidare, och detta gäller både mer filmiska sekvenser och rena spelmässiga bitar. Exempelvis får vi välja att slå omkull en barstol eller plocka upp den och använda den som ett vapen mot en attackerande fiende. Händelsen åtföljs av ett gäng olika scenarion, där bara en väg är den rätta, och på förhand är det omöjligt att veta vilket av valen som är korrekt, men efter ett antal försök är scenen igenomspelad.
Spelaren kan vrida och vända på vittnesmål och bevismaterial där saker och ting kan kombineras för att sedan bygga upp en trolig teori. Varje fall erbjuder en korrekt lösning, men vi får också ett moraliskt alternativ där vi exempelvis kan låta gärningsmannen gå fri om vi tycker att han eller hon utförde brottet för en god sak. Äventyret fortgår emellertid även om vi sätter en oskyldig person bakom galler.
Samtidigt som Sherlock Holmes löser gåtor och sätter dit bovar (och oskyldiga) förpackas allt i en härlig atmosfär. Stadens gator är fyllda av liv och rörelse, och den lilla krogen nere på hörnet spelar medryckande musik. Vi stöter också på ett gäng färgstarka karaktärer, så som den nya mystiska grannen, assistenten Watson som alltid står redo med en hjälpande hand och kommissarie Lestrade som kräver en och annan tackling för att hjälpa oss i vår utredning. Förutom att varje kapitel, eller rättare sagt fall, bjuder på sin dos av olika rollfigurer utgör också Holmes dotter Kate en stor del av berättelsen. Till en början är varje fall relativt fristående från varandra, och den enda genomsyrande röda tråden kretsar kring Kate och en stor hemlighet som mästerdetektiven har hållit från sitt barn. Det är först i det avslutande kapitlet som Frogwares knyter ihop handlingen, med ett varierat resultat.
Utöver att Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter är ett äventyrsspel försöker det också närma sig actiongenren stundtals. Med ett begränsat kontrollschema blir detta aldrig särskilt underhållande, och vid ett par tillfällen lockas jag att trycka på ”skipp-knappen” som låter oss hoppa över ett visst scenario. Spelets smygmoment är oerhört sega, och flera gånger vet jag i förväg att fienden kommer att upptäcka Holmes – utan att jag har någon möjlighet att avvärja detta på grund av de bristfälliga ‘actionrörelserna.’
Frogwares äventyr lider också av en mängd trubbiga kanter. Bilduppdateringen går ned i lite väl låga nivåer mellan varven, och ‘screen tearing’ (där bilden delar sig) drabbar upplevelsen allt för ofta, trots att de visuella bitarna inte imponerar. Dessutom drar laddningstiderna ut alldeles för mycket på tiden, och detta blir extra uppenbart när vi måste bege oss fram och tillbaka mellan två olika områden bara för att hämta någon liten pryl. Dessutom har Frogwares inte riktigt haft någon fingertoppskänsla när de producerat filmsekvenserna som bryts av abrupt emellanåt.
Trots bristerna är Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter en väldigt mysig upplevelse, och min förkärlek till tidsepoken gör knappast helhetsintrycket sämre. Frogwares må ha missat några primära ingredienser, men de har förgyllt äventyret med detaljer så som att vi får åka häst och vagn under laddningstiderna, och medan Holmes röker sin pipa kan vi passa på att gå igenom bevismaterial och måla upp en teori för händelseförloppet.
Sherlock Holmes: The Devil’s Daughter är som den lilla kvarterskrogen nere på hörnet. De levererar inte den bästa maten i stan, men det gott, mysigt och erbjuder en miljö där man helt enkelt vill stanna.
Microïds presenteradeSyberia 3 inför E3, och under en direktsändning på Twitch visade de upp fler spelsekvenser och pratade om spelmekaniken.
Syberia 3 börjar med att Kate Walker räddas från en säker död av Youkol-befolkningen som hon stiftade bekantskap med i föregångaren. De sluter sig samman för att undvika deras gemensamma fiender – något som visar sig vara lättare sagt än gjort.
Syberia 3 släpps till Playstation 4, Xbox One, PC och Mac den första december, och ni ser en inspelad version av Twitch-sändningen nedan.
Quantic Dream har avslöjat att de ämnar att slipa till sin klassiker Fahrenheit för att lansera en remastrad version av äventyret till Playstation 4.
Studion kommer att lansera nyversionen den 18 juli, och Fahrenheit kommer att visas i 1080p och inkludera troféer. Prislappen landar på 14,99 dollar (vilket troligen betyder 14,99 euro för oss, tyvärr), och det släpps endast digitalt via Playstation Store.
Microïds utannonseradeSyberia 3 under maj, och nu visar skaparen Benoit Sokal upp mer från arbetet med äventyret i en färsk video.
Sokal berättar bland annat att den största inspirationskällan kommer från de stora relikerna som kommunistregimen lämnat efter sig i öst – att deras design väcker berättelser inom honom. Dessutom gör Syberia 2-kompositören Inon Zur comeback efter att ha samlat på sig erfarenhet från spel som Fallout 4 och Dragon Age.
Syberia 3 släpps till Playstation 4, Xbox One, PC samt Mac den första december, och ni ser den färska trailern nedan.
Microïds kommer att visa mer av Syberia 3under E3.
Naughty Dog har levererat en episk resa med mystiska hemligheter och färgstarka karaktärer. Vi beger oss av för att rota i piratvärldens gamla sägner, och det magnifika paketet levereras med en audiovisuell tyngd som jag aldrig tidigare upplevt. Men, är detta spelunderhållning?
Uncharted 4 är den avslutande delen för Naughty Dogs resa tillsammans med Nathan Drake, Elena Fisher (numera Drake) och Victor Sullivan. Sam Drake dyker upp från de döda och lyckas dra med sig sin lillebror tillbaka in i skattjägarbranschen – ett liv Nathan lämnat bakom sig för ett betydligt stillsammare familjeliv med fredagsmys, Crash Bandicoot och tjafs om disken.
Äventyret skyndar långsamt och efter en kort actionladdad sejour till havs får vi följa med Nathan och Sam till brödernas barn- och ungdomsår. Naughty Dog har vågat gå emot spelbranschens normer, och istället för att smälla på den stora trumman direkt, bygger studion upp en atmosfär som är så härlig och tjock att den nästan går att att ta på. Karaktärsgalleriet är oerhört starkt, och när Sam kommer in i bilden vänds Nathans liv upp och ned – han älskar sin bror som också kommer med en stor mängd problem som drabbar alla inblandade. Men, det är inte bara dialogerna som fördjupar upplevelsen, utan miljöerna som hela tiden överraskar med nya wow-moment. Världen ser oerhört levande ut, och de tekniska, visuella bitarna överträffar allt som pressats fram av en spelkonsol tidigare. Allt från animationer, till bergstoppar, bakgrunder, fotsteg i lera och levande växtliv ger en illusion av verklighet och backas upp av en enastående design där varje kuliss skulle kunna ståta som ett oerhört vackert vykort.
En nyhet för Uncharted 4 är att vi försetts med en änterhake som kan användas till att svinga sig omkring i det fantastiska sceneri som målar upp sig i Madagaskar, Skottland och alla andra platser som upplevelsen låter oss besöka. Den används bland annat till att svinga sig mellan avsatser till platåer som annars skulle vara utom räckhåll, men förutom att det är en oerhört användbar pryl, ger den också en kittlande upplevelse. För Uncharted 4 är en riktig upplevelse, och ibland glömmer jag bort att det handlar om ett spel. När jag svingar mig över de häpnadsväckande miljöerna blir jag ofta dinglande i luften extra länge för att njuta av den nervpirrande känsla som bara de riktigt snabba och höga attraktionerna på en nöjespark kan förmedla.
Som i ren Metal Gear Solid-stil kan vi smyga oss igenom kniviga situationer, och ta ut fiender i det tysta. Vi behöver emellertid inte vrida och vända ut och in på kontrollen för att utföra olika manövrar, och när vi smyger i gräset hukar sig till och med Nathan automatiskt för att inte bli sedd av sina motståndare. De actionpackade striderna är emellertid så pass underhållande att jag börjar avlossa kulorna ganska kort efter att ett gäng illasinnade legosoldater dyker upp. De nya, stora miljöerna bjuder verkligen upp till dans när de största striderna i äventyret brakar loss, och den här gången räcker det inte med att gömma sig bakom en låda för att komma undan helskinnad. I sådana lägen omringar fienden spelaren snabbt, och vi måste hålla oss i rörelse hela tiden när vi kommer in i hetluften. Många spel lider dock av ett jobbigt inslag, där fienderna vet exakt var du befinner dig om du blivit upptäckt. Här kan du emellertid gömma dig igen, medan motståndaren söker på den plats där de såg dig senast. Det ger ett oerhört djup i striderna som är svårt att hitta någon annanstans, och den artificiella intelligensen har förbättrats avsevärt sedan serien var aktuell under den förra konsolgenerationen.
Uncharted 4 handlar emellertid nästan mer om äventyr än om action. Som vanligt ska små pussel lösas, och Nathan måste hela tiden hitta sin väg fram genom de storslagna omgivningarna. Vi ska helt enkelt hitta sätt att klättra på enorma byggnader, kasta oss utför berg, och ta oss vidare till målet där skatterna ligger och väntar. Miljöerna gömmer också mängder av dokument och skatter som låser upp en hel radda av bonusmaterial, men det är inte enkom alla samlarprylar som lockar mig till att leta runt på alla möjliga platser. Nathan Drakes fjärde stationära äventyr är så oerhört vackert att jag helt enkelt vill uppleva naturen, de hemliga grottorna och den fantastiska miljö som Naughty Dog har målat upp. Upplevelsen lockar hela tiden till utforskning, och jag vill se mer av världen där allt utspelar sig. De största områdena låter mig också använda fordon för att ta mig omkring i landskapet, men istället för att jag rör mig mot målet hittar jag hela tiden sidospår där jag kliver ur för att söka terrängen till fots.
Serien är mest känd för sin kampanj, och flerspelarläget som gjorde entré i Uncharted 2 har fått stå i bakgrunden, och jag ska ärligt säga att jag kom i kontakt med varumärkets multiplayer först när Uncharted 4 betatestades. Drabbningarna med mänskliga spelare bjuder emellertid på väldigt god underhållning, och vi hittar klassiska lägen som rena dödsmatcher, och upplägg där vi ska föra en skatt hem till basen och lagets kista. Den stora charmen ligger emellertid i utformningen av spelets kartor, där det finns utrymme för en mängd olika strategier. Nyckelordet är samarbete, och den som vill gå vinnande ur matcherna gör bäst i att hjälpa sina lagkamrater. Ju fler omgångar som spelas, ju fler vapen och prylar låses upp, och vi kan bland annat få hjälp av stora bumliga minigun-bjässar som fullkomligt sprutar bly på motståndaren, och sjukhuspersonal som sköter om sårade spelare i laget. Dessa kan hyras med spelets ingame-valuta som spelare får tag på under varje omgång, och vi kan också använda magiska föremål så som min favorit – en sarkofag som tar livet av ouppmärksamma närstående fiender.
Uncharted 4 är inte bara ett spel, utan en rejäl upplevelse som ger härliga minnen att tänka tillbaka på. Spelet blandar äventyr med galet bra actionmoment där allt från grafik och design till fantastiska spelsekvenser får mig att tappa hakan titt som tätt. Musiken och ljudeffekterna bidrar också starkt till närvarokänslan, och den audiovisuella biten är inget annat än nyskapande av den allra högsta kvalitén. Pusslen är dock precis som vanligt i det enklaste laget, och jag hade gärna sett lite klurigare nötter att knäcka. Men, i det stora hela är det en petitess, för Uncharted 4 är årets allra bästa spelupplevelse hittills.
Trots att han skriver Mansion Mansion i tweeten, så menar speldesignern förstås Maniac Mansion, vars original släpptes till Super Nintendo och en mängd olika speldatorer som Amiga och Atari ST under 1989.
Vad Ron Gilbert skulle göra med Monkey Island och Maniac Mansion förtäljer inte historien, men jag skulle inte tacka nej till att ge mig ut på äventyr med Guybrush Threepwood och Dave Miller igen.