Bandai Namcos och Hydes Everybody’s Golf Hot Shots levererar ett golfspel där fokuset ligger på spelglädje med färggrann grafik, en sprakande animekänsla och ett snabbt och arkadigt gameplay – men med mängder av innehåll som håller oss sysselsatta länge oavsett om vi håller oss till spelets karriärläge eller beger oss ut online.
Efter att ha spenderat över 200 timmar med Clap Hanz Everybody’s Golf till PlayStation 4 så ger jag mig ut i Everybody’s Golf Hot Shot med höga förväntningar. Föregångaren var ett sådant spel som var perfekt att avrunda med efter en intensiv spelkväll tillsammans med några vänner. Hyde har emellertid tagit över utvecklingen från Clap Hanz och Bandai Namco står för utgivningen istället för Sony och de går tillbaka till spelseriens grunder.
När Sega och Lizardcube tar tillbaka Shinobi med Art of Vengeance efter 14 år av frånvaro får vi riktigt snygg 2D-grafik, härligt actionfyllda strider och precisionssäker plattformshoppnig.
För oss som växte upp under 80- och det tidiga 90-talet så var ninjor något av det häftigaste vi visste – men faktum är att Shinobi-serien aldrig återhämtade sig efter att den kulminerade med Shinobi III: Return of the Ninja Master till Sega Mega Drive. Förrän nu när studion bakom det hyllade Streets of Rage 4 ger oss Art of Vengeance.
Lost Soul Aside har sett ut som en riktigt härlig mix av Final Fantasy-spelen och Devil May Cry, men hur bra är egentligen Ultizero Games actionäventyr?
Lost Soul Aside lovar väldigt gott i inledningen som startar med att en rebellgrupp planerar att utföra sin stora kupp samtidigt som staden är upptagen med kejsarens födelsedagsfirande. Det här skulle vara natten då allt skulle förändras – och jag fick sådana härliga Final Fantasy VII-vibbar – men när ett meteorregn sköljer över världen och fiender från en annan dimension tar sig in i människornas rike får vi ge oss ut på ett ordentligt actionpackat rollspelsäventyr för att inte bara rädda huvudkaraktären Kazers syster – hela mänsklighetens existens ligger på spelarens axlar.
Metal Eden är en riktigt adrenalinfylld sci-fi-shooter i förstaperson där vi möts av hisnande action där vi inte får stå stilla en sekund när fienderna anfaller oss.
Det är en titel som tagit inspiration från spel som Doom, Ghostrunner och en gnutta Metroid Prime där vi möts av stora mängder fiender, slänger oss fram med en änterhake, springer på väggarna i ren parkour-anda och skjuter loss med alla möjliga vapen.
Square Enix har släppt Triangle Strategy till PlayStation 5 samt Xbox Series X/S och tar det strategiska rollspelet med ett ordentligt politiskt drama till nya format.
Det som möter mig först är de vackra pixlarna som blandar 2D och 3D på ett fantastiskt sätt – den grafiska stilen som vi först kom att älska med Octopath Travelers. Jag får en känsla av en blandning mellan den allra snyggaste moderna 2D-grafiken och PlayStation – Sonys originalkonsol. Det sistnämnda brukar inte associeras på ett positivt sätt idag – men det passar perfekt ihop med den snygga pixelgrafiken, och skapat på ett sätt som känns väldigt modernt.
Två av fotbollssveriges allra största stjärnor genom tiderna – Zlatan Ibrahimovic och Caroline Seger hyllas i EA Sports FC 26 med Icons-kort.
Icons-kort tilldelas legendariska fotbollsspelare som verkligen har satt avtryck i fotbollsvärlden. Tidigare har endast två svenska spelare förärats dessa speciella Ultimate Team-kort – som ofta kommer med en unik kortdesign och hög genomsnittlig statistik – och det är Henrik Larsson och Lotta Schelin som nu alltså får sällskap av inga mindre än Zlatan Ibrahimovic och Caroline Seger.
Avtäckningen skedde bland annat genom en avtäckningsvideo som drar inspiration från amerikanska Mount Rushmore – riktigt snyggt och stilfullt.
Seger fick dessutom en ”hyllningsfilm som visar Segers landslagskarriär i klippboksstil – från ung landslagsdebutant till meriterad stjärna med ikonstatus, till 240 landslagsmatcher – och med hyllande kommentarer från supportrar.”
”Det känns så klart speciellt att bli vald till en ICON av EA SPORTS. Jag fick ta en titt på de andra spelarna som tilldelats detta kort tidigare och jag är i ett fint sällskap av fotbollsspelare, det kan man lugnt säga. Att dessutom få en hyllningsfilm som rullar i min hemstad är alltid roligt,” säger Caroline Seger i ett pressmeddelande.
EA Sports FC 26 släpps till PlayStation 5, PlayStation 4, Xbox Series X/S, Xbox One, Nintendo Switch 2, Nintendo Switch och PC den 26 september.
Jag har testat loss PS Plus Premium och jag är faktiskt ganska begeistrad i över hur många spel som faktiskt finns tillgängliga. Jag har inte haft någon annan sorts PS Plus än Essential tidigare, alltså den som krävs för att spela online och så får man ju ett antal spel varje månad – bland annat det helt fantastiska Lies of P den här månaden.
Förutom att man förstås får tillgång till spelkatalogen som ingår i Extra så är väl Premium främst till för att få tillgång till klassiska spel, och jag är ju sugen på att börja med Resident Evil Director’s Cut. Jag har ju spelat Gamecube-remaken, men jag är förjäkla dålig på det. När alla de där zombiesarna börjar leva igen efter x antal timmar, ni vet när de blir extremt mycket svårare och snabbare än vanliga zombies. Men det var versionen jag spelade när jag var liten när jag låg på sjukhus. Jag hade precis fått diabetes och skulle få ett spel – så jag stod där på en spelbutik i Nyköping och testade först Colin McRae. Jag tyckte faktiskt inte att det var bra alls som så många andra gjorde vid den tiden, jag gillade mer Sega Rally när det kom till rally, men valde förstås Resident Evil. Det var jäkligt läskigt att spela där i en mörk sjukhussal.
Många av de spelen jag faktiskt vill spela har jag redan till PlayStation 1, 2 eller 3, men det är något med tillgängligheten – att bara kunna sätta igång spelen på en och samma konsol. På grund av arkitekturen i PlayStation 3, att den skiljer sig så pass mycket än andra konsoler, så kan man ju bara streama de spelen. Men jag är sugen på att spela Ar Nosurge Ode to an Unborn Star. Och vad fasen är det då? Jo det ska vara en mix av JRPG och äventyrsspel, och är förbannat jädra dyrt om man ska köpa en fysisk originalversion till PS3. Jag har det här till PS Vita, jag har plastat av det, men tyvärr känns skärmen för liten idag. Det här var nästan min huvudkonsol ett tag, men jag har svårt att spela den nu, jag har svårt att hålla i den under längre perioder.
Men sen har vi ju spelkatalogen, den som även ingår i PS Plus Extra. Här har vi ju förstås storspel som The Last of Us Part 1, remaken av PlayStation 3-originalet, Marvel’s Spider-Man Remastered, Cyberpunk 2077, Death Strainding: Director’s Cut – kanonspel, men det är faktiskt inte de jag kommer att spela från utbudet. De spelen har jag redan, förutom just The Last of Us-remaken – men det har gått lite för kort tid sedan jag spelade remastern till PS4 för att jag ska känna att jag vill ta mig igenom det igen.
Jag har börjat spela Sword of the Sea som kom till PS Plus Extra direkt på lanseringsdagen, och det är smått magiskt. Vi pratade ju om det när vi gick igenom kommande releaser i föregående avsnitt – det är alltså från visionären bakom Journey, och man tar sig fram på ett svärd som fungerar i princip som en surfingbräda eller skateboard – lite vad man själv vill visualisera det som. Och jag upplever att det är ännu snyggare än vad trailern visade, där den ökenklädd värld kommer till liv med grönska och ett sorts luftburet vatten fullt av fiskar och andra vattendjur.
Det jag var orolig för var ju om det skulle ha någon typ av underhållande gameplay. Journey var ju mer en resa, den var fantastisk, men jag vet faktiskt inte om jag vill ut på en sådan typ av resa igen – jag har gjort den redan och behöver inte göra samma sak igen även om jag tycker att spelet är ett stort rungande MVG. Men spelmomenten är riktigt bra i Sword of the Sea, och vi åker runt på vårt svärd, gör tricks och känner verkligen underlaget under oss i PS5-kontrollen. Och det är verkligen ett äventyr där vi är där för att upptäcka saker på egen hand – och det är inte något jag vill spoila för er. Hur får vi exempelvis ett stort rungande tempel att resa sig ur jorden, hur får vi ett uttorkat vattenhål att komma till liv igen? Vi löser det genom att åka runt på vårt skateboardliknande svärd, göra magkittlande hopp – och det är verkligen som ett ordentligt plattformsspel där vi flyger fram i luften och behöver träffa både stora och små plattformar under oss samtidigt som allt är sådär galet vackert att man inte vill lämna världen. Det känns ungefär som ett Tony Hawk som har mixat sig med Journey där det gäller att ta reda på hur vi tar oss uppåt högt i skyn och aktiverar världen – vi behöver få de svallande vågorna av sand att bli vatten fullt av levande varelser.
Sword of the Sea är mystiskt, det har inte mycket text – förutom några sorts reliker av runor som ger oss vissa ledtrådar. Vi hittar till och med en mystisk handlare som tar emot spelets valuta i utbyte mot nya förmågor med vårt skateboardsvärd. Jag är verkligen såld!
Sen precis som med Game Pass så är ju PS Plus Extra riktigt bra för co-op-spel eller multiplayer-spel där man kan spela med kompisar. Battlefield 2042 finns till exempel med i tjänsten, men även om de säkert fått ordning på servrarna så spelade jag Battlefield 6-betan och blev påmind om varför jag verkligen inte gillar sådana typer av spel. Det var rent kaos, och alla campade i princip eller stod på något avlägset berg med en sniper alternativt åkte runt i en pansarvagn som inte alla spelbara klasser kunde ta ut. Jag klarar inte av att ligga still bakom en sten för att skjuta någon i ryggen som inte ser mig. Jag spelar hellre FPS där man spelar på lika villkor och där det blir fler typer av 50/50-dueller. Men efter lite gnäll så ska jag spela Tom Clancy’s Ghost Recon Breakpoint ikväll med en kompis som också skaffat PS Plus Extra. Det är kul att kunna testa olika co-op-spel utan att behöva tjata på att någon vän ska skaffa det, och slippa känna sig dum om man måhända inte skulle gilla spelet – men det hoppas jag förstås att vi gör, även om vi har varit något tveksamma till Breakpoint tidigare. Sen kommer vi att spela igenom Dead Island 2 också, perfekt tillfälle med denna tjänst.
Det ska bli kul att utforska spelutbudet av PS Plus Extra och Premium ännu mer, och helst de mindre titlarna som jag missat tidigare.
Ubisofts The Rogue Prince of Persia har överraskande släpps till PS Plus spelkatalog som är tillgänglig för alla med PlayStation Plus Extra och Premium.
Det är verkligen något riktigt fint med så kallade ”skuggsläpp”, releaser av spel som överraskar oss. Jag spelade personligen The Rogue Prince of Persia i Early Access och gillade verkligen den plattformshoppningsaction som erbjöds och när jag nu kan börja det fulla äventyret till PlayStation 5 kommer jag att göra det med glädje.
The Rogue Prince of Persia är ett plattformsspel som blandar action i roguelite-genren. Vi får ett sidoscrollande äventyr i riktigt snygg 2D som ser väldigt bra ut med sina härliga animationer. Spelarens mål är att återta Ctesiphon från hunnerna genom att prinsens kraftfulla förmågor och roguelite-formulan används på ett riktigt bra sätt.
Deadzone: Rogue är en riktigt actionpackad roguelite i förstaperson och det är en av de mest underhållande spelen i genren som jag har spelat.
Jag har själv stora problem med roguelikes – spel där man inte får behålla några som helst uppgraderingar efter varje runda. Roguelites som Deadzone: Rogue är emellertid en helt annan historia där vi både får bygga upp vår karaktär under varje så kallad ‘run’ – men också har möjligheten att uppgradera vår karaktär med permanenta satusförbättringar.
Echoes of the End från isländska Myrkur Games kom som en stark vind och sköljde över mig. Den vackra grafiken som visualiseras med hjälp av Unreal Engine 5 skapar förstås ett riktigt snyggt yttre, men när det sen innehåller ett väldigt bra äventyr som blandar intressant gameplay med en spännande filmisk berättelse och härlig, mörk, fantasyvärld så mynnar det ut till årets största överraskning hittills.
Det går inte att undkomma liknelserna med Clair Obscure: Expedition 33 när man tänker på teamet bakom Echoes of the End. Precis som med den fantastiska FRPG-titeln så är det ett litet team på drygt 40 personer som ligger bakom Echoes of the End, och det gör något som blir riktigt snyggt i Unreal Engine 5 – och då innefattar det även den fantastiska designen. De har också lagt ned väldigt mycket möda på att skapa ett berättelsedrivet äventyr – och det är riktigt bra trots en betydligt lägre budget än många mastodonttitlar.
X PLAY! ZINE 