Här om dagen bjöds vi på en stor mängd information kring Square Enix kommande uppdatering Revenge of the Horde, och nu har studion avslöjat när vi kommer att få se patchen.
Under den senaste Letter from the Producer Live-sändningen berättade regissören Naoki Yoshida att de kommer att släppa lös uppdateringen den 7 juni.
Revenge of the Horde kommer att bland annat att utöka Final Fantasy XIV: A Realm Reborn med en fortsättning på huvudhandlingen, nya sidouppdrag, storybaserat Anima-uppdrag och två nya ‘dungeons’ (Sohr Khai samt Hullbreaker Isle i ‘Hard mode’-läget). Ni läser mer kring uppdateringen i länken ovan, och nedan kan ni kika på den japanska Letter from the Producer Live-sändningen.
Valkyria Chronicles baseras löst på andra världskriget, och äventyret presenteras med en teknik och design som liknar en vacker målning i rörelse. Undertecknad har tagit reda på om den remastrade rollspelsupplevelsen från Playstation 3-eran har klarat av tidens saltvatten.
Europas naturliga förråd av Ragnite – som är spelvärldens version på bensin – har sinat och East Europan Imperial Alliances tar till drastiska metoder för att kunna fylla på sin depå. Den lilla nationen Gallia invaderas av desperata styrkor, och den tidigare så lugna landsbygden förvandlas snabbt till en krigszon. En liten grupp av civilbefolkningen har format ett lantvärn som ställs inför den omöjliga uppgiften att stå emot fiendens jättelika armé, och framtiden ser mörk ut.
När äventyret drar igång blir vi presenterade för Welkin Gunther som tar kommandot över lantvärnet, och vid sin sida har han Alicia Melchiot. Welkin tar plats i en modifierad pansarvagn, och tillsammans rullar de ut på stridsfältet mot det annalkande hotet.
Stridssystemet är uppbyggt kring ett turordningsbaserat koncept, men många realtidsinslag har bakats in i upplägget. Inför dusterna med fienden får vi placera ut ett antal olika soldater på en eller flera utstakade punkter på kartan, och vi kan dra mycket nytta av den befintliga förhandsinformationen. Stora öppna ytor gagnar prickskyttar, medan tunga pansarvagnar enklast tas ut av raketeld. Spelarens alla tillgängliga drag växlar mellan en överblick på kartan och i tredjepersonsvy nere på fältet, och fienden är osynlig i de båda lägena så länge ingen av mina karaktärer har dem i sitt blickfång. Om vi har modet skickar vi ut en, eller ett par, spanare som klarar av att gå betydligt längre sträckor än alla andra för varje drag. I det värsta scenariot stöter jag på en hop med fiender som börjar att skjuta direkt när de får syn på mig, och under nästa drag springer de fram till kroppen vilket gör att min soldat hamnar i en grav på kyrkogården.
Karaktärerna har ett stort fokus, och trots att vi hittar många birollsinnehavare i truppen avger de ett personligt avstamp. De utbrister i en mängd olika utrop och kommentarer när de befinner sig på stridsfältet, och de har också olika attribut som kännetecknar dem. En av tjejerna i mitt team blir exempelvis deprimerad när jag vill att hon ska skjuta en av mina mänskliga fiender, och en annan blir oerhört peppad bredvid en pansarvagn. Detta ger en personlig bild av birollskaraktärerna, samtidigt som det även har en stor påverkan på deras prestation.
Levelsystemet är inte kretsat kring varje enskild karaktär, vilket är riktigt bra då vi har en hel drös av personligheter att välja mellan. Istället är de indelade i klasserna som de tillhör. Vi får själva disponera över erfarenhetspoängen som ramlar in efter varje avklarat uppdrag, och oavsett om det rör sig om mekaniker som lagar pansarvagnen eller soldater med kulsprutor blir de inte bara starkare, utan då och då får vi också tillgång till ett nytt kommando som vi kan utföra med hjälp av radiokommunikation som finns i stridstanken. Detta kan ge flera olika fördelar, men det kostar också omgångspoäng. Dessa delas ut inför varje gång det är spelarens eller fiendens tur, och det är de som avgör hur många drag som truppen kan göra.
Striderna är väldigt engagerande och under de mer krävande bataljerna infinner sig ett nervöst pirr hela vägen in i mål. Under ett uppdrag förvandlades min tidigare offensiv till en rent defensiv reträtt, och jag tvingas dra tillbaka allt från mina spanare till de välskyddade anti-tank-soldaterna och den kraftfulla pansarvagnen. Trots fiendeeldens hårda slag mot min trupp, där flera soldater dog, lyckades jag ändå smita förbi den bevakade frontlinjen, och ta ut mitt mål. Efter uppdraget gör jag min dittills skönaste sparning, med ett avtagande adrenalinpåslag som lämnar mig helt matt.
Storyn fortskrider genom en bok där vi kliver in i varje avsnitt ifrån en bild. De olika sekvenserna som nystar upp handlingen blandar både lättsammare dialoger, och en betydligt mer seriös tonsättning där karaktärerna gestaltas på ett väldigt effektfullt sätt. Den nazistiska synen lyser också fram där folkgruppen Darcsen illustrerar judehatet. En historisk legend berättar om Darcsen-katastrofen som ödelade hela kontinenten innan Valkyrur besegrade dem. Till skillnad från många andra japanska rollspel är huvudrollsinnehavarna är inte alls särskilt sugna på att slåss, utan drömmer om vad de ska göra när kriget är över. Alicia funderar på ingredienser till kommande brödrecept när hon vandrar genom en fiendetät skog en mörk natt, och Welkin är galet intresserad av insekter och växtriket.
Det finns så mycket kärlek i Valkyria Chronicles Remastered att det är svårt att hitta några direkta brister. Allt från en oerhört tät stämning och den dundersköna designen till den beroendeframkallande spelmekaniken förgyller upplevelsen. Äventyret innehåller även små mysiga ingredienser, så som överraskningar för alla som tycker om rollspelet Skies of Arcadia, och det extramaterial som pytsades ut till originalet i form av betalt DLC. Det enda som bråkar med mig ibland är kontrollen. Vi kan exempelvis gömma oss bakom sandsäckar och andra föremål, och det är inte alltid helt smärtfritt att kliva över dessa. Större problem blir det dock när jag klart och tydligt springer förbi en landmina, men att den tickar av ändå. Dessutom bråkar kontrollen stundtals när jag ska ratta den stora bångliga pansarvagnen. Det blir dock petitesser i det stora hela, och precis som med originalet till Playstation 3 berikar Valkyria Chronicles Remastered JRPG-utbudet till Playstation 4 något enormt.
Valkyria Chronicles Remastered – japansk rollspelskärlek när den är som bäst.
Fantastiskt!
Nu hoppas vi förstås att Sega släpper Valkyria Chronicles 2 och 3 till Playstation 4 som företaget hintar om.
Igår fick vi tre nya videoklipp som visade upp Gran Turismo Sport i 1080p, till skillnad från den videostream som presenterades i betydligt lägre upplösning. Nu har Youtube-användaren Squarealex Red Fing dragit fram Gran Turismo 6 för att jämföra racingspelet med den kommande uppföljaren.
Videomaterialet kommer från Willow Springs-banan, och vi får en klar bild över den visuella evolutionen. Detaljrikedomen har ökat kraftigt, vilket vi ser tydligt på bilmodellerna, de bakomliggande bergen och himlen som nu fylls av luftballonger.
Monster Games berättar att de arbetar med det första NASCAR-spelet till Playstation 4 och Xbox One. Titeln blir NASCAR Heat Evolution, och studion berättar att de har fulla rättigheter till motorsportens licenser.
Spelarna kommer att hitta många förare och bilar från NASCAR Sprint Cup-serien, och spelet kommer att inkludera 23 verkliga banor.
NASCAR Heat Evolution släpps till Playstation 4, Xbox One och PC i Nordamerika den 13 september, och ni ser den första teaser-trailern nedan.
När Deep Silver meddelade att företaget skulle ta hand om utgivningen av The King of Fighters XIV i Europa fick vi en färsk video, och nu bjuder SNK på nya bilder från slagsmålsfesten.
Bland annat visas Goro Daimon i aktion och Mature – som vi nyligen fick se i en trailer – posar framför kameran
The King of Fighters XIV släpps till Playstation 4 den 26 augusti, och ni ser de nya bilderna (som blir större om ni klickar på dem) nedan.
Vi var många som kutade runt på fotbollsplanerna i Kick Off-serien under vår barndom. Det första spelet släpptes till Amiga och Atari ST under 1989, och sju uppföljare senare klappade utgivaren Anco Software igen sitt kontor. Serien väcks till liv igen med Dino Dini’s Kick Off Revival, och nu får vi veta att den retroinspirerade fotbollen släpps till Playstation 4 den 17 juni.
Precis som titeln avslöjar är det Dino Dini som står bakom fotbollsupplevelsen som ska ta många av oss tillbaka till växlingen mellan 80- och 90-talet. Vi blir lovade en ordentlig retroresa, samtidigt som det snabba spelet ska trimmas med hjälp av kraften i den nya hårdvaran.
Dino Dini’s Kick Off Revival är också under utveckling till PS Vita, och enligt utvecklaren ska vi får mer information om den bärbara versionen ”snart.”
I samband med det avslöjade lanseringsdatumet får vi också en video som ni ser nedan.
I torsdags höll Sony och Polyphony Digital ett event i London för att avslöja lanseringsdatumet för Gran Turismo Sport, och sedan dök hela streamen upp på nätet för alla som missade tillställningen eller ville se den igen. Nu har GTplanet fått tag på videomaterial i betydligt högre upplösning.
Gran Turismo-sajten har publicerat tre stycken klipp som visar upp menyer, reprismaterial som visar när en Ferrari 458 rattas runt Nürburgring Nordschleife, och sist men inte minst får vi kika på riktiga spelsekvenser när Audi R8 LMS körs på Willow Springs-banan.
Gran Turismo Sport släpps till Playstation 4 den 16 november, och ni ser de högupplösta videoklippen nedan.
Den svenska spelindustrin är otroligt stark, och Polygons Louis Wong har gjort en djupdykning i den blågula spelbranschen.
Wong tar reda på ”hur det är att göra spel i Stockholm,” och skribenten har bland annat tagit ett snack med Tommy Palm som tidigare jobbade hos King och Stugans Oskar Burman.
Reportaget inkluderar även en intervju med Dataspelsbranschens verksamhetschef Per Strömbäck, och han berättar att jantelagen genomsyrar den svenska framgångssagan.
”Vi har dåligt självförtroende,” berättar Strömbäck. ”Vår kulturella historia är full av myter om att vi inte är tillräckligt bra,” och därför ska de svenska utvecklarna alltid sträva efter att göra bättre produkter.
Universums näst sista stjärnan har slocknat, och Battleborn-hjältarna kallas ut i krig. Ett mörkt hot vilar på ett serietidningsbetonat upplägg med massor av action som kräver samarbete.
De första intrycket av Battleborn-kampanjen är riktigt positivt. Jag kastas in i ett snabbt introduktionsuppdrag som bjuder på lite rörig story, men handlingen nöjer sig snabbt med att agera birollsinnehavare. Istället får vi en och annan humoristisk kommentar, och de har gjort ett gott arbete med att föra över den humoristiska tonen från Gearbox Softwares Borderlands-serie.
Varje uppdrag utspelar sig som ett tv-avsnitt och är relativt fristående från övriga episoder – även om de binder ihop handlingen på sitt egna sätt – och varje del startar med att vi får bygga ett lag tillsammans med ett gäng andra spelare över nätet (och det finns möjlighet att spela med en vän på delad skärm). I de bästa av världar kompletterar alla varandra med olika krigshjältar som kan hela och ‘buffa’ olika attribut, samtidigt som andra tyngre karaktärer lägger allt fokus på att peppra fienderna fulla av bly och sprängämnen. Om vi inte startar upp en omgång med ett gäng vänner händer detta tyvärr väldigt sällan, och istället fokuserar de flesta på ren attack – även om de inte har Battleborn-hjältar som först och främst är ämnade för detta.
När vi klampar in på stridsfältet får vi sällskap av en massiv fiendehord som försöker göra livet surt för oss. Förutom att vi får ta ut motståndet med våra vapen och förmågor, är banorna utrustade med kanoner av olika slag som kan byggas med hjälp av spelets digitala valuta. Detta blir extra användbart när det kommer till att försvara en viss punkt eller ett visst område och sätter lite extra krydda på tillvaron. Kampanjens främsta egenskap är emellertid de bossfighter som dyker upp, och även om det går ganska fort att knäcka koden för hur de ska besegras är de så pass innovativa att de sällan blir tråkiga.
Kampanjens uppdrag fungerar ungefär som Destinys raider, men tyvärr har uppfinningsrikedomen inte riktigt infunnit sig på Gerbox kontor. Upplägget gör att vi får spela om samma banor många gånger, och efter nyhetens behag finner jag inte riktigt intresset för att återuppleva några av dusterna flera gånger. Å andra sidan blir det ofta rörigt när några av spelarna inte vet vad som krävs för att sig förbi ett visst scenario, och när extraliven – som är gemensamma för alla i laget – tickar ner till noll är snart äventyret över. Det finns inte några checkpoints att luta sig emot, utan om liven tar slut, eller om något obligatoriskt delmål misslyckas är det hela över.
Battleborn kommer med 25 stycken karaktärer som kommer att bli fler med tiden via DLC-släpp. Bara en handfull krigshjältar är dock tillgängliga i början, och de nås antingen genom att klara av ett specifikt kriterium eller genom att nå tillräckligt hög spelarranking. Levelnivåerna fungerar på samma sätt i både kampanjen och multiplayer-läget, och vi blir erbjudna två olika nivåsystem. Karaktärerna har ett bestående levelsystem, och ett som nollställs efter varje dust. Förutom att olika former av utrustning kräver en viss nivå, är det ändå de rörliga levelnivåerna som gör störst spelmässig påverkan. Varje omgång får vi vänta på att förmågor ska låsas upp, men det finns ett stort problem. Efter varje levelökning måste spelaren välja bland minst två alternativ, och i de flesta fall bör vi läsa på om vad uppgraderingen faktiskt gör. Eftersom att Battleborn är ett snabbt lagbaserat spel slutar det ofta med att jag gör ett slumpmässigt val, utan att ha så stor koll på vad jag egentligen förbättrade.
Multiplayer-läget är ändå det som de flesta spelare har längtat efter. Precis som i kampanjen gäller det att försöka skräddarsy ett sammansvetsat lag för att kunna bryta ned sina motståndare, och detta blir extra viktigt då vi inte hittar några former av rena dödsmatcher. Actionrökaren inkluderar emellertid klassiska Capture som låter oss slåss om olika kontrollpunkter, och det mest uppsnackade spelläget Incursion. Här får vi lotsa fram en hop minions till fiendebasen, och två stycken Sentry Bots ska pangas i luften. Allt är frid och fröjd när jag spelar med ett gäng samarbetande vänner, men efter några sejourer med slumpmässigt utvalda spelare blir eftersmaken bitter. Det kräver strategiska drag, och inte det kaos som uppstår när alla bara vill få så många ‘kills’ som möjligt.
Battleborn har ett trevligt upplägg, men utförandet hade kunnat vara bättre. Designen är inte klockren, och de grafiska detaljerna talar mer om en free-to-play-upplevelse än en fullpristitel. Detsamma gäller de banor och uppdrag som knappast avspeglar den ofantliga budget som produktionen vilar sig emot. Jag har emellertid haft en underhållande tid med Battleborn, men bara när jag har ett gäng samarbetsvilliga vänner som slåss vid min sida. Tyvärr är det en relativt blek upplevelse för den som väljer de slumpmässiga medspelarna – något som Gearbox visserligen inte kan göra något åt.
Stor potential och godkänt utförande, men vad har den enorma budgeten lagts på?
Bra!
Nedan ser ni lanseringstrailern som Gearbox levererade för Battleborn.
Igår släppte Dambuster Studio sitt Homefront: The Revolution, och alla som har läst min recension vet att bilduppdateringen är allt ifrån godkänd. Studion berättar emellertid att de arbetar med en lagande patch.
I en bloggpost på Dambuster Studios officiella forum kan vi läsa följande:
”Vi är medvetna om att prestandan – speciellt bilduppdateringen – inte fungerar som vi vill att den ska göra just nu, och vi arbetar med ytterligare uppdateringar som ska åtgärda dessa problem med mera.”
En lagande uppdatering är mer än välkommet, och min fråga från recensionen verkar snart bli besvarad – ”Var finns den lagande patchen nu när vi behöver den?”
X PLAY! ZINE 