Undertecknad har cyklat runt Frankrike i Tour de France 2016.
När jag presenterades inför Tour de France 2016 drog sig en stark nyfikenhet kring upplevelsen fram, och även om jag har minimal koll på cykelsporten har jag ett stort allmänt sportintresse. Konsolversionen räknas som en ‘arkadifierad’ version av strategispelet Pro Cycling Manager till PC, men trots detta är det den strategiska biten som hela konceptet bygger kring.
Som en novis cyklist kastar jag mig på tutorial-läget, och jag förstår direkt att upplevelsen handlar mer om att hushålla med krafter, attackera vid rätt tillfällen och utnyttja sina stallkamrater än att slipa på kurvtagningen. Spelaren kan exempelvis ge en lagmedlem ordern att dra ifrån täten, och om vi vill slå följe med en annan cyklist kan vi mer eller mindre automatsikt lägga oss i lä bakom. När vi sedan är någon halvmeter från mållinjen kan vi utnyttja luftdraget för att vinna den sista centimetern, och det blir ett nervkittlande avslut på ett allt som oftast väldigt långt lopp.
Det finns många taktiska detaljer att dra nytta av, och vi har två geler som ger varsin typ av energi. Dessa fylls oftast på en gång under loppet, och de är en viktig ingrediens när vi vill ha krafter till en spurt. Ofta har jag sprängt min cyklists energitillgångar i slutet av en tävling, och istället för att ta mig över mållinjen som segrare får jag se motståndare efter motståndare tränga sig förbi min utslagna hjälte.
I nedförsbackar kan spelaren krypa ihop för att minska luftmotståndet, och när motvinden blir hård gäller det att placera sig rätt bakom sina stallkamrater eller andra cyklister för att inte bränna onödig kraft på att lägga sig först. Etapperna innehåller också ett gäng delmål, precis som i verklighetens Tour de France, och de tävlande får slåss om bonuspoäng för att vinna positioner på världsrankingen.
Tour de France 2016 glimmar till under ett fåtal tillfällen, och är underhållande när vi får kämpa oss ur en klunga i startfältet, eller slåss om placeringar vid de olika nyckelmomenten. Men, tyvärr är banorna fyllda med alldeles för mycket dötid, och det är lätt att utnyttja den snabbspolningsfunktion som ger vår cyklists AI den fulla kontrollen. Den är dock inte särskilt smart, där onödiga krafter bränns, och jag hade uppskattat om vi hade kunnat ge fler direktiv till cyklisten. Nu får vi välja mellan långa och tråkiga sekvenser, eller en snabbare och mindre lyckad genväg.
Vi blir i alla fall presenterade för ett gäng olika spellägen, där vi kan välja ett lag och köra den vanliga touren. I ”Pro Team” får vi uppgiften att följa sponsorernas mer eller mindre tuffa krav och bygga upp ett lag, medan ”My Tour” ger spelaren möjligheten att välja och vraka vilka etapper som ska inkluderas i touren, och i ”Challenges” har vi möjlighet att spela med en vän på delad skärm, och vi får tävla om bra placeringar på hiscore-listorna och mot spöken från oss själva. Trots variationen så blir dock aldrig spelmomenten intressanta. Takten är alldeles för ojämn, och det blir långa perioder av ren tristess innan det händer något intressant under loppen.
Jag hade också kunnat godta den detaljlösa grafiken om det inte vore så att omgivningarna är så otroligt tråkiga. Det är knappast gynnande för upplevelsen att sitta och hålla in en knapp för att följa efter en cyklist i tio minuter när vägen fram aldrig blir spännande, och mycket av upplevelsen luktar tristess.
Tour de France 2016 har några få ljusglimtar, men spelmekaniken blir aldrig riktigt underhållande.
X PLAY! ZINE 