Författare: Tommy

Dragon Quest har alltid varit en serie som håller sig fast i JRPG-genrens allra klassiska rötter och de gör det också på ett fantastiskt sätt. Med Dragon Quest III HD-2D Remake fick vi ett spel som använde sig av Square Enix snygga, moderna tolkning av en klassisk grafisk stil och det påminner starkt om en mix av grafik från PlayStation 1-eran, Super Nintendo och Sega Mega Drive samtidigt som det har ett modernt skimmer över sig. Detta fortsätter förstås även i Dragon Quest I & II HD-2D Remake där vi får hela två klassiska spel i modern tappning.

Varför gjordes då seriens tredje spel om innan föregångarna? Det kan tyckas konstigt, men sanningen är den att i ren kronologisk ordning så utspelade det sig före händelserna i de två första delarna. Underjordens härskare är besegrad, och allt kan tros vara frid och fröjd för människorna, men så är förstås inte fallet – vi ställs givetvis inför nya hot. I seriens första del har istället Drakherren vaknat till liv och hans stora armé av monster sprider sig över världen och har tagit kungarikets prinsessa tillfånga. Då kliver vi som spelare i skorna på en ättling till Erdrick – som förstås var protagonisten i seriens tredje del – för att rädda världen från all ondska.

Digimon Story: Time Stranger är mystiskt, spännande och bjuder på ett färgsprakande JRPG-äventyr som även blandar in lite mörkare toner. Vi samlar inte bara stridande Digimons som utvecklas till nya, starkare former, utan vi har även en berättelse som överskrider allt som serien har bjudit på tidigare. Bandai Namco och Media Vision har tagit formeln som de skapade med Digimon: Cyber Sleuth och vidareutvecklat konceptet och helhetskänslan vilket tar serien till nya höjder.

Äventyret startar med att protagonisten, som vi själva får namnge, arbetar som en hemlig agent i en fiktiv version av Tokyo och snart befinner vi oss mitt i en ren katastrof där digitala monster – självfallet Digimons – startar ett ordentligt krig. Snart förs vi emellertid åtta år bakåt i tiden och vår uppgift blir att ta reda på vad som egentligen händer och förhindra en ordentlig apokalyps. Härefter stöter vi på några härliga karaktärer som exempelvis Inori Misono som knyter ann till Aegiomon – en Digimon med mänskliga drag som har en klassisk minnesförlust, men det är också något som bidrar till spänningen.

Final Fantasy Tactics blandade ingredienserna från Final Fantasy med ett taktiskt rollspelsstridssystem där några av genrens mest välrenommerade utvecklare slog sig samman för att skapa en spinoff av Squaresofts (nu Square Enix) fantastiska spelserie. Hironobu Sakaguchi behöver förstås inte någon närmare presentation, men skaparen av Final Fantasy slog sig ihop med Final Fantasy VI-regissören Hiroyuki Ito och Yatsumi Matsuno som basade över utvecklingen för Ogre Battle, och tillsammans med ett gäng andra kända utvecklare inom studion skapade de ett spel som än idag står som stark inspirationskälla för spel i genren.

Personligen spelade jag inte Final Fantasy Tactics, originalet, särskilt länge, så det finns inte några nostalgiska band förutom den klassiska Final Fantasy-känslan. Men efter att ha spelat denna nyversion så känner jag att det verkligen är ett måste för oss som tycker om genren – där Disgaea har varit min favoritserie under så många år. Här levereras också en välkomponerad story, med ett härligt djup.