Capcom har bekräftat en ny version av Resident Evil 7.
Den nya utgåvan heter Resident Evil 7: Gold Edition, och den kommer att innehålla basspelet och allt material som släppts – inklusive det kommande DLC-paketet Not a Hero.
Resident Evil 7: Gold Edition släpps till PlayStation 4, Xbox One och PC i Japan den 24 december, medan vi i väst får vänta på ett konkret datum.
Imorgon, eller rättare sagt i natt 00.01, släpper Bungie och Activision Destiny 2. Nu släpper dem en ny video som visar uppföljarens nya funktion – Lost Sectors.
Lost Sectors består av gömda områden som kan hittas runt om i Destiny 2-universumet, och dessa platser är fyllda av fiender och en hel del godsaker. Lyckas spelaren dessutom utplåna alla fiender får han eller hon också en härlig belöning.
Destiny 2 släpps imorgon, den 6 september, till PlayStation 4 och Xbox One, medan PC-versionen lanseras den 24 oktober.
A+ Games arbetar med ett nytt actionäventyr som baseras på animeserien Little Witch Academia. Spelet får undertiteln Chamber of Time, och utgivarna Bandai Namco har släppt en ny trailer.
Den nya videon börjar med att visa upp Luna Nova Academy, där protagonisten Akko och hennes vänner bland annat kan åta sig olika uppdrag. Spelaren får sedan välja en grupp på tre stycken tjejer som sedan beger sig ut i olika ‘dungeons.’
Little Witch Academia: Chamber of Time släpps till PlayStation 4 samt PC här i Europa ”tidigt nästa år,” och ni ser den nya videon nedan.
Igår publicerade jag recensionen av Koei Tecmos och Omega Force Warriors All-Stars här på PlayZine, och nu har jag laddat upp videorecensionen på vår Youtube-kanal SpelPaus.
Warriors All-Stars kretsar kring ett gäng olika hjältar från spelserier som Ninja Gaiden, Dead or Alive, Nioh samt Nights of Azure, och självklart får spelaren piska tusentals fiender i actionrollspelet.
Ni ser min videorecension av Warriors All-Stars nedan.
Den charmiga indietiteln Cuphead närmar sig sin lansering, och nu bjuder Studio MDHR på en hel drös av spelsekvenser från den actionpackade plattformsfesten i en ny video.
Cuphead påminner om klassisk tecknad film från 30-talet, och utvecklarna berättar att äventyret också influerats av ”svåra spelserier som Contra” rent gameplay-mässigt. Videon inkluderar hela 20 minuter av spelsekvenser samtidigt som utvecklarna kommenterar, och ni ser klippet nedan.
Cuphead lanseras till Xbox One och PC den 29 september.
I augusti fick vi veta att Deep Silver kommer att ge ut Shenmue III i väst, men förutom att Yu Suzuki prisade utgivaren fick vi inte någon konkret information om hur det kommer att påverka slutproduktionen. Nu har producenten tagit ett snack med Shenmuedojo, och han berättar att Deep Silver kommer med ekonomiska muskler som kommer att göra en avsevärd skillnad.
När Suzuki fick frågan hur svårt det var för honom att komma fram till beslutet att försena Shenmue III till det andra kvartalet nästa år, bjuder han på mer information om vad utgivarens medverkan kommer att betyda för spelupplevelsen.
”Jag var mest oroad över de som backat [via Kickstarter] projektet. Vid det tillfället hade vi redan kommit en bit på vägen gällande vårt samarbete med Deep Silver. Det skulle ha varit väldigt svårt att implementera en öppen värld med de initiala planerna vi hade för tillfället med Kickstarter. Jag ville verkligen skapa en öppen värld på något sätt, så jag fortsatte att leta efter en partner, och till slut kunde vi forma ett samarbete med Deep Silver vilket låter oss skruva upp planen.”
Personligen backade jag projektet vid dag (natt?) ett, och tar ett bättre och mer välutvecklat Shenmue III, alla dagar i veckan före en snabbare lansering.
Omega Force och Koei Tecmo har gett oss en hel drös av riktigt bra musou-spel i år, och vi har fått gotta oss i titlar som Berserk and the Band of the Hawk (3/5), Dragon Quest Heroes II (4/5) samt Samurai Warriors: Spirit of Sanada (4/5). Nu levererar studion Warriors All-Stars till Europa, och det rör sig om en mix av ett gäng karaktärer från olika spelserier.
Den fantasieggande sagan börjar med ett kungadöme som är nära att utplånas när en magisk källa – som ger upphov till allt liv – börjar sina efter att kungen dött. För ställa allt till rätta igen kallas en drös olika hjältar från andra universum, men någonting går snett, och alla stridskämpar splittras och dyker upp på olika platser. Då börjar ett race mellan Tamaki, hennes bror Shiki, och kusinen Setsuna om att samla på sig flest soldater för att återställa balansen i världen.
Den bakomliggande berättelsen lyckas aldrig fånga mitt intresse, istället är det blandningen av hjältar som lyser. Vi hittar karaktärer som Arnice och Christophorus från Nights of Azure, William Adams från Nioh samt Honoka och Marie Rose från Dead or Alive. Mina favoriter blir emellertid Ayane och Ryu Hayabusa från Ninja Gaiden, och då dialogerna är själlösa och inte gör alla karaktärer rättvisa, är det på stridsfältet som de levererar.
Ninja Gaiden-paret är som skapta för musou-spel med tusentals fiender som väntar på att få möta döden, och vi hittar ett gäng intressanta ingredienser. Spelaren kan utföra en riktigt grym, och japanskt skruvad, specialattack där några av hjältarna hejar på spelaren som delar ut ordentligt med stryk, och utöver den karaktär som vi väljer att spela med för tillfället, så kan vi plocka med oss fyra stycken extra stridskämpar. Med dessa kan vi bland annat slå oss ihop för att utdela stryk samtidigt, och vi kan också avsluta en kombination med att de fyra övriga karaktärerna kommer in och gör en ordentlig attack tillsammans. Det händer så mycket saker på skärmen samtidigt att det vid en första anblick kan se ut som att det är svårt att hålla reda på var sin karaktär befinner sig, men allt flyter på ett ypperligt sätt, och den enda gången jag virrar runt lite okontrollerat är vid de rullande dialogerna som sker under striderna. Att slåss, och samtidigt läsa undertexterna till det japanska talet (även om William Adams snackar engelska) är inte alltid helt lätt.
Istället för att vi får möjlighet att uppgradera vapen och utrustning, kan vi förse varje hjälte med ett magiskt kort. De kommer i olika nivåer, och förutom att de bättrar på attackstyrkan, kan de ge ge olika fördelar, så som att det blir svårare att få omkull karaktären eller att den blir starkare inom ett visst element. Vi kan också kombinera tre kort, och hoppas på att de mynnar ut i ett bättre, och även lägga till olika sorters attribut. Ju bättre kompisar hjältarna blir med varandra, genom att slåss med varandra, desto fler saker kan vi välja mellan, och olika relationsband ger också olika sorters valmöjligheter.
Ute på världskartan kan vi åta oss en mängd olika uppdrag vid sidan av den röda tråden. Spelaren kan inta fort, och utöka synfältet för att hitta ännu flera uppdrag, eller delta i rena rusningsstrider där det gäller att utplåna så många fiender som möjligt under en viss tid. Dessutom har varje karaktär ett introduktionsuppdrag innan de ansluter sig till spelarens jakt på att rädda världen. Vi blir belönade med allt från erfarenhetspoäng, kosing till kassan och nya fräsiga kort, och vissa uppdrag ploppar upp och ligger bara synliga några korta sekunder innan de försvinner igen. Och det slutar ofta med att timmarna flyger iväg på uppdrag som inte har med huvudhandlingen att göra.
Warriors All-Stars är ett underhållande musou-spel, men det är också det svagaste kortet från Omega Force i år. Striderna levererar sällan några riktiga överraskningar, och huvudberättelsen är medioker, medan det slarvats bort en hel del potential med det gedigna karaktärsutbudet. De känns aningen själlösa, men lyckligtvis lyser de på stridsfältet. Warriors All-Stars är fortfarande ett bra spel, med mycket innehåll, och mitt intresse hölls uppe i 25 timmar – och den stora mängden av olika slut lockar också till ett gäng rundor där vi får se berättelsen ur tre olika synvinklar – Shikis, Tamakis och Setsunas.
StarCraft (1998) och senare samma år StarCraft: Brood War var ett enastående realtidsstrategi-datorspel när det släpptes och förbättrade i stort det mesta föregångare som Command & Conquer (1995), Warcraft II: Tides of Darkness och Command & Conquer: Red Alert (1996) erbjöd spelare när det kom till den kompetetiva delen av spelgenren. Samtidigt var det ett starkt avsteg från traditionella RTS, en typ av spel som kulminerade i Age of Empires (1997) där fokus låg på logistik och stadsbyggande. StarCraft flyttade allt det åt sidan till förmån för ett snabbt spel med fokus på strider likt Command & Conquer och så många andra spel tidigare.
Trots att StarCraft gavs ut samma år som så många som 24 (kanske fler) andra RTS-spel, däribland det populära KKND2: Krossfire och året före, ett spel som gav mig många timmars nöje. Med hugg i ryggen och diplomati berörande sanktioner mot Big Bertha vapen, Total Annihilation (1997) så lyckades StarCraft bli, såvitt jag känner till, det första framgångsrika eSport-spelet inom RTS.
Ska sanningen komma fram så var den kompetetiva delen av StarCraft aldrig min starka sida, visst, jag vann oftare än jag förlorade matcher när vi hade enkla matcher hemma. De gånger vi åkte på större lan vill jag däremot minnas att vi aldrig vann en match. Helst ville jag spela långa matcher där jag och mina vänner (läs: fiender) fick chans att bygga upp stora imperier, som jag sedan krossade utan nåd. För den typen av känsla satt aldrig StarCraft rätt, utan då blev det Age of Empires och liknande spel. Anledningen är att StarCraft lämpar sig för snabba, korta (10-40 minuter) matcher precis som sin uppföljare, StarCraft 2.
Så vad är det som gjorde att StarCraft är ett så starkt minne hos mig, förknippat med goda känslor (notera, jag är ett fan av undergångsscenarion och mörka, ofta cyniska porträtteringar av livet)? Svaret är det universum som byggdes upp och som för mig påminde mycket om den känsla filmen Starship Troopers (1997) skapade, med sin satir av ett militaristiskt samhälle där de kämpar mot stora kryp som, enligt militären, hotar dem alla. Där likheterna börjar är även den punkt där de tar slut, StarCraft har nämligen ingenting med filmen att göra och handlar om händelser kring tre raser i en särskild sektor i vintergatan året 2499. Här erbjuds vi en skapelseberättelse (som StarCraft 2 avslutar/öppnar upp utveckling av) och en förklaring till varför mänskligheten befinner sig i sektorn: nämligen att människor skickades iväg för att kolonisera planeter i sektorn till följd av överbefolkning. När man spelar människornas kampanj (Terrans) får vi en förståelse för det här, vilket gör det enkelt att acceptera varför det ser ut som det gör. Likt i så många andra konstverk så erbjuds spelaren en intressant historia, ur tre perspektiv, med analogier till vår historia och många andra populära dåtida verk.
I övrigt är det spelets artistiska vision som fångar spelaren och lämnar ett bestående intryck, särskilt när spelet släpptes och det kunde ses som nyskapande. Idag, i en tid där Sci-fi finns överallt kan det snarare betraktas som vardagsmat och tyvärr, oavsett hur intressant historian var 1998, är spelets handling extremt medioker och inte särskilt intressant genomförd.
Så ser det ut om vi använder oss av originalgrafiken.
När det kommer till de kompetetiva RTS-spelen är StarCraft fortfarande i bra position, även om StarCraft 2 förbättrade spelet på alla sätt och vis. Vid det här laget vill du helst inte behöva läsa mer, så vad sägs om att komma till kritan?
Mindre positivt:
Positivt:
Slutsats
När det kommer till remasters vill vi vara så nära originalspelet som möjligt, vi vill inte ha nya finesser, karaktärer som skriker ”noooo” eller annat som förändrar den spelupplevelse vi växte upp med – eller som andra har hört talas om så länge men aldrig velat testa tack vare den daterade grafiken. Den viktiga frågan är nu: Ska du köpa spelet eller spela originalversionen, helt gratis? Svaret är definitivt att du bör köpa spelet då förbättringarna definitivt är värda den låga summan.
StarCraft: Remastered rekommenderas för alla med ett intresse för RTS eller Sci-fi. Förvänta dig bara inte samma kvalitet som i nya spel.
Under ett avsnitt av ”Letter from the Producer” berättar Final Fantsy XIV: A Realm Reborn-producenten att det snart är dags för uppdatering 4.1.
Den kommande uppdateringen släpps lös på servrarna i början av oktober, och titeln blir The Legend Returns – och den levererar en mängd av intressanta nyheter. Bland annat inkluderas en ny raid, Return to Ivalice, som är skriven av Yasumi Matsuno och den innehåller bossar designade av Keita Amemiya. Dessutom inkluderas nya delar av huvudscenariot, färska sidouppdrag (bland annat som berör Hildibrand) och en ny dungeon kallad Drowned City of Skalla.
Ni kan läsa mer om The Legend Returns här, och läs gärna på vår recension av den fantastiska expansionen Final Fantasy XIV: Stormblood.
Igår släpptes det första avsnittet av Life is Strange-prologen Before the Storm, och tidigare under augusti fick vi ta en närmare titt på det brittiska indiebandet Daughters inblandning i äventyret. Nu har gruppen släppt lös soundtracket digitalt – gratis.
Här hittar du ett smakprov på de 13 låtar som Daughter har producerat för Before the Storm, och musiken kan sedan lyssnas på via Spotify för dem som vill lyssna på musiken i dess helhet.
Det första avsnittet av Life is Strange: Before the Storm heter Awake, och vi kommer att recensera det inom kort.
Fotot är taget av Sonny Malthotra.
X PLAY! ZINE 