Imorgon fyller Dragon Quest-serien 30 år, då originalet släppets i Japan den 27 maj 1986. Square Enix firar detta med en trailer som visar upp några av de nostalgiska sekvenser som spelen har bjudit på genom åren.
I slutet av födelsedagsvideon visas Dragon Quest Heroes II: The Twin Kings and the Prophecy’s End upp lite snabbt, och undertecknad hoppas att en avtäckning för den västerländska marknaden finns i Koei Tecmos E3-planer.
Grattis Dragon Quest!
För en månad sedan berättade Bandai Namco att Tales of Berseria kommer att släppas i början av nästa år i Europa och Nordamerika, men i sommar är det dags för rollspelet att släppas i Japan. Den 18 augusti är det närmare bestämt dags, och spelstudion laddar upp med en reklamfilm.
Klippet är kort, men det bjuder på snygga animesekvenser, och en snabb glimt av stridssystemet.
Tales of Berseria släpps endast till Playstation 4 i Europa medan japanerna också får en Playstation 3-version, och nedan ser ni den färska reklamfilmen.
Igår publicerade vi recensionen för Segas fantastiska Valkyria Chronicles Remastered till Playstation 4, och nu har Digital Foundry gjort en ordentlig jämförelse mellan alla tillgängliga versioner.
I videon blir det klart att Playstation 4-versionen har dubbelt så bra bilduppdatering som PS3-originalet. Dessutom gör den högre upplösningen stor skillnad i jämförelse med vad som kunde pressas fram i Playstation 3-versionen som använde sig av den lägre upplösningen 720p.
Playstation 4-versionen är dock inte lika mjuk som PC-varianten, och skillnaderna mellan de tre versionerna ser ni tydligt i videon nedan.
Valkyria Chronicles baseras löst på andra världskriget, och äventyret presenteras med en teknik och design som liknar en vacker målning i rörelse. Undertecknad har tagit reda på om den remastrade rollspelsupplevelsen från Playstation 3-eran har klarat av tidens saltvatten.
Europas naturliga förråd av Ragnite – som är spelvärldens version på bensin – har sinat och East Europan Imperial Alliances tar till drastiska metoder för att kunna fylla på sin depå. Den lilla nationen Gallia invaderas av desperata styrkor, och den tidigare så lugna landsbygden förvandlas snabbt till en krigszon. En liten grupp av civilbefolkningen har format ett lantvärn som ställs inför den omöjliga uppgiften att stå emot fiendens jättelika armé, och framtiden ser mörk ut.
När äventyret drar igång blir vi presenterade för Welkin Gunther som tar kommandot över lantvärnet, och vid sin sida har han Alicia Melchiot. Welkin tar plats i en modifierad pansarvagn, och tillsammans rullar de ut på stridsfältet mot det annalkande hotet.
Stridssystemet är uppbyggt kring ett turordningsbaserat koncept, men många realtidsinslag har bakats in i upplägget. Inför dusterna med fienden får vi placera ut ett antal olika soldater på en eller flera utstakade punkter på kartan, och vi kan dra mycket nytta av den befintliga förhandsinformationen. Stora öppna ytor gagnar prickskyttar, medan tunga pansarvagnar enklast tas ut av raketeld. Spelarens alla tillgängliga drag växlar mellan en överblick på kartan och i tredjepersonsvy nere på fältet, och fienden är osynlig i de båda lägena så länge ingen av mina karaktärer har dem i sitt blickfång. Om vi har modet skickar vi ut en, eller ett par, spanare som klarar av att gå betydligt längre sträckor än alla andra för varje drag. I det värsta scenariot stöter jag på en hop med fiender som börjar att skjuta direkt när de får syn på mig, och under nästa drag springer de fram till kroppen vilket gör att min soldat hamnar i en grav på kyrkogården.
Karaktärerna har ett stort fokus, och trots att vi hittar många birollsinnehavare i truppen avger de ett personligt avstamp. De utbrister i en mängd olika utrop och kommentarer när de befinner sig på stridsfältet, och de har också olika attribut som kännetecknar dem. En av tjejerna i mitt team blir exempelvis deprimerad när jag vill att hon ska skjuta en av mina mänskliga fiender, och en annan blir oerhört peppad bredvid en pansarvagn. Detta ger en personlig bild av birollskaraktärerna, samtidigt som det även har en stor påverkan på deras prestation.
Levelsystemet är inte kretsat kring varje enskild karaktär, vilket är riktigt bra då vi har en hel drös av personligheter att välja mellan. Istället är de indelade i klasserna som de tillhör. Vi får själva disponera över erfarenhetspoängen som ramlar in efter varje avklarat uppdrag, och oavsett om det rör sig om mekaniker som lagar pansarvagnen eller soldater med kulsprutor blir de inte bara starkare, utan då och då får vi också tillgång till ett nytt kommando som vi kan utföra med hjälp av radiokommunikation som finns i stridstanken. Detta kan ge flera olika fördelar, men det kostar också omgångspoäng. Dessa delas ut inför varje gång det är spelarens eller fiendens tur, och det är de som avgör hur många drag som truppen kan göra.
Striderna är väldigt engagerande och under de mer krävande bataljerna infinner sig ett nervöst pirr hela vägen in i mål. Under ett uppdrag förvandlades min tidigare offensiv till en rent defensiv reträtt, och jag tvingas dra tillbaka allt från mina spanare till de välskyddade anti-tank-soldaterna och den kraftfulla pansarvagnen. Trots fiendeeldens hårda slag mot min trupp, där flera soldater dog, lyckades jag ändå smita förbi den bevakade frontlinjen, och ta ut mitt mål. Efter uppdraget gör jag min dittills skönaste sparning, med ett avtagande adrenalinpåslag som lämnar mig helt matt.
Storyn fortskrider genom en bok där vi kliver in i varje avsnitt ifrån en bild. De olika sekvenserna som nystar upp handlingen blandar både lättsammare dialoger, och en betydligt mer seriös tonsättning där karaktärerna gestaltas på ett väldigt effektfullt sätt. Den nazistiska synen lyser också fram där folkgruppen Darcsen illustrerar judehatet. En historisk legend berättar om Darcsen-katastrofen som ödelade hela kontinenten innan Valkyrur besegrade dem. Till skillnad från många andra japanska rollspel är huvudrollsinnehavarna är inte alls särskilt sugna på att slåss, utan drömmer om vad de ska göra när kriget är över. Alicia funderar på ingredienser till kommande brödrecept när hon vandrar genom en fiendetät skog en mörk natt, och Welkin är galet intresserad av insekter och växtriket.
Det finns så mycket kärlek i Valkyria Chronicles Remastered att det är svårt att hitta några direkta brister. Allt från en oerhört tät stämning och den dundersköna designen till den beroendeframkallande spelmekaniken förgyller upplevelsen. Äventyret innehåller även små mysiga ingredienser, så som överraskningar för alla som tycker om rollspelet Skies of Arcadia, och det extramaterial som pytsades ut till originalet i form av betalt DLC. Det enda som bråkar med mig ibland är kontrollen. Vi kan exempelvis gömma oss bakom sandsäckar och andra föremål, och det är inte alltid helt smärtfritt att kliva över dessa. Större problem blir det dock när jag klart och tydligt springer förbi en landmina, men att den tickar av ändå. Dessutom bråkar kontrollen stundtals när jag ska ratta den stora bångliga pansarvagnen. Det blir dock petitesser i det stora hela, och precis som med originalet till Playstation 3 berikar Valkyria Chronicles Remastered JRPG-utbudet till Playstation 4 något enormt.
Valkyria Chronicles Remastered – japansk rollspelskärlek när den är som bäst.
Nu hoppas vi förstås att Sega släpper Valkyria Chronicles 2 och 3 till Playstation 4 som företaget hintar om.
FuRyo har varit flitiga med att skapa videoklipp för deras kommande Caligula, där karaktärsgalleriet presenterats och sedan förklarades även funktionen ‘Imaginary Chain’ i videoform. Nu bjuds vi på en färsk trailer igen.
Bakom projektet står Persona-skaparen Tadashi Satomi, och precis som i hans tidigare alster står ett gäng studenter i fokus. Den här gången är dem fångade i en virtuell värld som kallas för Mobius, och förutom fiender stöter de på karaktärer vars vänskapsband kan fördjupas.
Caligula släpps till Playstation Vita i Japan den 23 juni, och ni ser den nya trailern nedan.
I slutet av april berättade Bandai Namco att Tales of Berseria kommer att släppas till Playstation 4 i början av 2017 här i Europa, och nu levererar studion mer information kring sitt JRPG. I en post på den officiella Tales-bloggen får vi mer detaljer kring några av karaktärerna och de bjuder också på några detaljer kring färdigheterna.
Studion presenterar halvsyskonen Oscar Dragonia och Teresa Linares, vilka är exorcister från Abbey, och Bandia Namco skriver att de kommer att ha en viktig roll i Tales of Berseria även om karaktärerna inte är spelbara. Spelarna kommer också att stöta på ödeldemonen Dyle under resans gång, men studion skriver att de kommer att berätta mer om honom vid ett senare tillfälle.
Mystic Arte kommer också att göra entré igen, där spelarna kommer att kunna utföra kraftfulla specialare efter att ‘Blast’-mätaren fyllts på. Dessutom kan nya, gömda färdigheter aktiveras på två sätt – genom olika titlar (som erhålls efter att olika kriterier uppfyllts) och olika sorters utrustning.
Tales of Berseria släpps till Playstation 4 och PS3 i Japan den 18 augusti, medan vi får se rollspelsäventyret till PS4 och PC här i Europa ”tidigt 2017.”
Persona-skaparen Tadashi Satomi arbetar med det japanska PS Vita-rollspelet Caligula tillsammans med sin studio FuRyu. Nu får vi en ny trailer.
Under april fick vi en video som fokuserade på karaktärsgalleriet, och den här gången ligger funktionen ‘Imaginary Chain’ i blickfånget. Systemet låter spelaren visualisera de potentiella effekterna av en kommande attack.
Caligula släpps till Playstation Vita i Japan den 23 juni, medan vi fortfarande väntar på en utannonsering till den västerländska marknaden.
Ni ser den nya videon nedan.
Nights of Azure är ett smalare rollspel, om ett fasansfullt hot, som blandar en seriös ton med japanska galenskaper. Mysiga dialoger, härlig musik och actionpackade strider mixar sig med ett Pokemon-upplägg som handlar om att ”fånga dem alla.”
Under nätterna töms gatorna på folk för att istället fyllas av monster. Nattens härskare har tagit sig lös från sitt fångenskap, där det ultimata målet är att skapa en evig natt. Lyckligtvis har spelets två protagonister hittat varandra, och de kvinnliga karaktärerna Lilysse och Arnice beger sig ut för att stoppa de ondskefulla planerna.
På pappret låter det som om plotten faller i samma spår som många av de rollspel som släppts genom åren, men det handlar inte om någon grandios resa där vi får besöka mängder av storstäder, tappa minnet och möta en oansenlig mängd av birollskaraktärer. Istället är utgångspunkten ett mystiskt hotell som blir hem åt en liten skara karismatiska rollfigurer. Dialogerna är variationsrika, och vi får allt från en lättsinnigare ton, som kan balansera på gränsen mellan charmigt och barnsligt, till en betydligt seriösare presentation som är av de mer poetiska slaget. Hotellet rymmer mer rum och mystik än vad den första anblicken avslöjar, men ofta hänger jag i baren och småpratar med mina vänner och nyfunna bekantskaper, för att sedan utföra ett och annat sidouppdrag.
Den mystiska organisationen Curia har utsett Lilysse till ett helgon, och hon får den otacksamma uppgiften att offra sitt liv för att stänga in nattens härskare på nytt. Arnice, som är en halvdemon, ställer sig emellertid emot Curias orimliga planer, men antar ändå jobbet som sin väktare. I sin strävan efter att rädda sin vän från sitt bistra öde samlar hon kraft genom blått blod (vilket förvandlar de flesta vanliga människor och somliga objekt till monster) som kan bytas mot både prylar och en högre level.
Hotellet är i princip den enda lugna punkten i Nights of Azure, och det är därifrån vi får utgå innan det är dags för strid. Stridsfälten varierar från allt mellan ett tivoli och kloaker till ett infesterat slott, men det är själva striderna som står för behållningen. Precis som i Pokemon får vi en mängd varelser som slåss vid vår sida, och samtidigt som vi bankar fiender med Arnice, kan vi använda oss av våra bundsförvanters magier och specialförmågor. Ju högre kombinationsmätaren tickar, desto mer erfarenhetspoäng, eller rättare sagt blått blod, delas ut. Att skapa den perfekta gruppen av slagsmålskämpar, för att utföra så massiva kombinationer som möjligt, är en ganska beroendeframkallande syssla. Av någon oklar anledning har dock utvecklarstudion Gust bakat in ett tidtagarur som räknar nedåt när vi beger oss ut för att slåss. Om den skulle ticka ut får vi emellertid behålla alla prylar, och den erfarenhetspoäng som samlats in, men vi får återvända till hotellet. Det blir mer en irriterande faktor än något som triggar upplevelsen, men som tur är blir det aldrig någon fråga om en direkt tidsbrist.
Arnice kan utnyttja sin demoniska sida genom att förvandla sig till ett antal olika specialgestalter, och förutom att basattacken är betydligt starkare, så hittar vi en extra bombastisk attack som kommer väl till pass mot spelets bossar. De skiljer sig alla tillräckligt mycket från varandra för att de ska kännas intressanta, men oftast handlar det om att kasta sig undan när golvet fylls av röda markörer som indikerar att en tyngre attack är på väg att inträffa.
Den stora behållningen i Nights of Azure ligger just i det lilla, och smalare upplägget, där charm och atmosfär får en central roll precis som i Gusts Atelier-serie. Samtidigt är det också spelets akilleshäl, och mysfaktorn får aldrig någon riktig push av ordentliga wow-moment. Grafiken luktar starkt av den förra konsolgenerationen, och det råder inte några tvivel om att det är Playstation 3-versionen som fått störst fokus. Dessutom känns extrauppdragen ganska tafatta, och när sluttexterna rullar undrar jag om äventyret gömt en och annan hemlighet ifrån mig. Efter närmare efterforskningar förstår jag att så inte är fallet, och eftersmaken blir lite bitter trots att jag upplevt ett riktigt underhållande äventyr. Det känns dock som att något saknas när jag når maxleveln som ligger på den låga siffran 10.
Nights of Azure är emellertid en riktigt mysig rollspelsupplevelse som tar slut aningen för fort.
Vi har fått en mängd bilder (bland annat här, här och här) från Nihon Falcoms Ys VIII: Lacrimosa of Dana, och nu visas spelet upp i en video. Det handlar om en ny japansk reklamfilm för rollspelet som släpps till PS Vita i Japan den 21 juli, medan Playstation 4-versionen lanseras under 2017.
Den nya reklamfilmen är kort, men den visar både snygga animerade filmsekvenser och rent gameplay.
Se Ys VIII: Lacrimosa of Dana-videon nedan.
Det fortsätter att komma en hel drös av japanska rollspel till Playstation Vita. För några veckor sedan visade Persona-skaparen Tadashi Satomi upp sitt PS Vita-exklusiva JRPG Caligula, och nu får grottkrälaren MeiQ: Labyrinth of Death ett västerländskt lanseringsfönster.
MeiQ: Labyrinth of Death släpps exklusivt till Playstation Vita i Europa och Nordamerika under hösten, och vi blir lovade ett utmanande rollspel. I huvudrollerna hittar vi fem stycken tjejer som får hjälp av sina mekaniska väktare, och när världen hamnar i ett konstant mörker får hjältinnorna världens öde på sina axlar.
MeiQ: Labyrinth of Death kommer med både japanska och engelska röstskådespelare.
X PLAY! ZINE 