Författare: Tommy

Resident Evil: Revelations 2 tar avstickarserien till en ny nivå, och vi hittar ett äventyr som flirtar mer med varumärkets ursprung än de senaste spelen i originalserien. Till skillnad från föregångaren som först släpptes till Nintendo 3DS har Capcom utvecklat spelet till de stationära konsolerna i första hand (en Playstation Vita-version är emellertid under utveckling) och det märks på slutresultatet.

Resident Evil: Revelations 2 utspelar sig mellan Resident Evil 5 samt 6, och Claire Redfield och Barry Burton står för huvudrollerna. Antiterroristorganisationen Terra Save tar strid mot de kemiska terroristerna, men någonting går snett. Barrys dotter Moira samt Claire blir tillfångatagna av maskerade män, och de vaknar upp i ett fängelse – och där börjar deras skräckfyllda resa mot svar och frihet.

Designen påminner rejält om seriens original – zombie-inälvor har kladdats fast på övergivna bilar, och seriens fans lär känna igen många av de knep som Capcom använde sig av under 90-talet. Stämningen är tät, och skräcken ligger där som en tät dimma, men vi hittar också en mer actionbetonad tolkning där vi också får poäng baserade på vår prestation som sedan kan användas till att förbättra karaktärernas förmågor – så som starkare vapeneld i hukat läge och även snabbare och mer förödande slag med kniven.

Förutom att vi får ta kontrollen över både Barry och Claire – som båda har sin egna arsenal – får vi också kontrollera Moira som slår följe med Claire. Barrys dotter är dock inte bekväm med att använda skjutvapen, men hon har en kofot som vapen, och tar också hand om en ficklampa som blir en viktiga ljuskälla i de mörka miljöerna. Ljuset blir också ett viktigt vapen, då Moira kan lysa fienderna i ögonen för att sedan låta Claire ta hand om monstren.

Fiendedesignen var smått horribel i Resident Evil: Revelations, och även om uppföljaren inte riktigt når samma toppklass som de tidigare delarna i originalserien har monstren renoverats till det bättre. När vi stöter på de större och svårare fienderna är det inte alltid lätt att stå emot med den klassiska, om än svaga, kniven och fler än en gång har jag blivit skrämd av ett till synes omöjligt läge. Denna skräck förgylls självfallet av en mer gedigen fiendedesign, och lyckan är stor när jag hittar ett nytt vapen, eller lite ammunition i kniviga situationer.

Resident Evil: Revelations 2 är uppbyggt av fyra avsnitt som släppts var för sig digitalt, men som alla inkluderas i skivversionen. Under varje episod får vi spela både som Barry och Claire, och medan Redfield får hjälp av Moira får Barry hjälp av den lilla flickan Natalia. Hon har en förmåga som gör att hon kan se fiender genom väggar, och hon kan också smita igenom mindre öppningar som ingen av de andra karaktärerna kan ta sig genom.

Historierna mellan Barry och Claire flätas ihop, och när spelets klimax är nått har vi tagit oss igenom ett känslomässigt maratonlopp fyllt av skräck, action och atmosfär. De två extraepisoderna – som involverar Moira och Natalia – är dock ren dynga. Capcom har fyllt i två luckor i huvudstoryn, men de känns båda krystade och framtvingade varpå ingen av dessa tillför någon som helst spelunderhållning.

Utöver kampanjen – som du kan spela tillsammans med någon lokalt – hittar vi ett mycket intressant Raid-läge. Här kan vi ta en utav flera kända Resident Evil-personligheter – som har unika förmågor – för att möta vågor av zombies och muterade monster. Tillsammans med en vän – online eller offline – kan vi tävla om vem som skjuter flest fiender, och vi hittar både nya vapen och uppgraderingar. Dessa kan vi sedan tweaka som vi känner, och i takt med att karaktärernas level stiger kan vi ta på oss nya svårare uppdrag samtidigt som dagliga utmaningar både ger klirr i kassan och mycket erfarenhetspoäng.

Det märks att Capcom ser Resident Evil: Revelations 2 som ett digitalt spel, och inte en fullt prissatt skivutgåva. Även om designen är lockande så är de grafiska kvalitéerna inte i klass med dagens senaste spel. Dessutom spelar monstrens animationer oss en hel del spratt, men atmosfären och spelkänslan är i toppform. Även när eftertexterna har rullat fortsätter jag att spela kampanjen – beroende på våra prestationer får vi nya vapen att tillgå, och nya utmaningar. Vi hittar en hel hög av små godisbitar och det blir en beroendeframkallande upplevelse som ett gammalt Resident Evil-fan som jag själv har svårt att slita mig ifrån – vare sig det gäller kampanjen eller det actionpackade Raid-läget som bäst upplevs i en god väns sällskap.