Författare: Tommy

Tequila Works Deadligt gjorde stor succé när det lanserades till Xbox 360 och PC under 2012, och nu har studion släppt sin överlevnadsskräckis i uppdaterad kostym till Playstation 4. Zombier härjar på gatorna, medan ett mystiskt, mänskligt hot kan vara betydligt farligare än de levande döda.

Vi blir presenterade för ett äventyr som utspelar sig under mitten av 80-talet där ett virus spridit sig och möblerat om hela världsbilden. Deadlight: Director’s Cut rivstartar med att spela på de känslomässiga banden där huvudpersonen Randal Wayne tvingas placera en kula i skallen på en kvinna som heter Karla. Tvillingsystern till offret blir såklart utom sig av både ilska och sorg, men när bekanta samt nära och kära förvandlas till zombies tvingas folket till drastiska åtgärder. Protagonisten letar efter sin familj, och är övertygad om att de befinner sig i en säkerhetszon i Seattle. Det desperata sökandet tar fart, och presenteras med en mörk atmosfär och en känsla av att världen tar sina sista djupa andetag.

Spelplanen är uppbyggd i två dimensioner, men med inslag av 3D-bakgrunder, och utformningen har kommit att kallas för 2.5D. Samtidigt som actionmomenten har en central roll, där spelaren får tillgång till vapen som yxor och eldvapen för att försvara sig mot de levande döda, så ligger fokus också på mindre kluriga pussel. Dessutom hittar vi en mängd gömda vrår och gångar där hemligheter gömmer sig, så som handburna konsoler som faktiskt går att spela. Tequila Works överöser oss inte med 80-talskänsla, utan placerar ut ledtrådar i detaljerna och bonusföremålen. Även om de små spelmaskinerna inte bjuder på någon som helst underhållning bidrar de till den täta atmosfären.

På tal om atmosfären så är det just inramningen och känslan som övervinner den godkända, klassiska spelmekaniken. Spelet bjuder på skruvade sekvenser som varje välproducerat skräckspel ska inkludera, och när man tror att man har fått grepp om spelupplägget vrider utvecklarna till äventyret en aning, och presenterar något annat. Ibland står vi där utan varken eldvapen eller tillhyggen och måste undvika zombierna som pesten, medan andra sekvenser låter oss blåsa huvudet av de levande döda med en pittoresk, men ändå funktionsduglig arsenal. Äventyret genomsyras emellertid av en känsla av att alltid vara jagad, förföljd, utlämnad och ensam, trots att vi stöter på ett antal olika själar på vägen. Den spelmekaniska biten påminner ibland om spel som Prince of Persia, det klassiska originalet. Vi blir presenterade för små pussel som leder till en snabb död om vägen inte är säkrad innan vi rör oss vidare, samtidigt som plattformshoppande bakas in. Men även om de spelmässiga bitarna är nostalgitriggande blir de en birollsfigur till den täta atmosfären.

Därför blir jag inte överdrivet imponerad av det nya överlevnadsläget där premissen är att klara sig så länge som möjligt. Samtidigt som zombier forcerar sig fram mot oss, ska spelaren klara sig helskinnad genom att döda dem med den sparsmakade uppsättningen av vapen som finns, och rymma från deras näbbar och klor. Det är emellertid ett trevligt inslag som är värd en halvtimme av vår fritid, speciellt när vi kan möta oss med världens spelare via hiscore-listan.

Deadlight: Director’s Cut är en skräckupplevelse som inte är särskilt läskig, men spelar på de känslomässiga strängarna. Det är mysigt samtidigt som en tryckande oroskänsla målas upp, och trots att några buggar letat sig in – där jag exempelvis fick uppleva ett fall rakt igenom hela spelplanen när jag laddade om en sekvens efter att jag nyligen dött – är upplevelsen riktigt härlig. De spelmässiga delarna blir sekundära, men levererar rädslan för att dö som är en så viktig beståndsdel i ett spel inom skräckgenren.

Deadlight: Director’s Cut är en riktigt härlig upplevelse – trots att de spelmässiga bitarna känns daterade – som alla zombiediggare bör lägga sina handskar på.

Nedan ser ni en trailer (som publicerades i maj) för det nya överlevnadsläget.