Författare: Tommy

Adol Christin är tillbaka i ett massivt äventyr, och den här gången får vi också en välsvarvad berättelse att följa när Ys-seriens ikoniska profetia till hjälte strandar på en monsterfylld ö.

Se gärna videorecensionen på SpelPaus.

Ys VIII: Lacrimosa of Dana börjar ombord på skeppet Lombardia, där både Adol och hans blåhåriga vän Dogi befinner sig. Färden går förbi den mytomspunna ön Seiren Island, där alla som åker för nära dess kust försvinner och aldrig återvänder. Trots att fartyget håller ett stort avstånd till ön och dess kringliggande vatten, attackerar ett enormt monster skeppet och drar ner Lombardia under vattenytan.

Adol flyter i land och vaknar upp på en strand på öns södra sida, och snart stöter han på några andra överlevare och tillsammans bygger de upp den provisoriska staden Castaway Village. Till skillnad från andra spel i serien får vi inte möta någon berättelse som berättar att huvudpersonen är en profetia som det berättats om i legenderna. Protagonisten visar inte bara att han är en äventyrslysten stridskämpe, utan den här gången handlar det lika mycket om överlevnad, att hitta fler överlevare från Lombardia, och målet är att alla ska kunna ta sig tillbaka till sina hem utan att någon faller offer för öns faror.

För farorna hopar sig på ön, men lyckligtvis är det inte bara Adol som är en fantastisk stridskämpe, utan vi stöter även på spelbara karaktärer som fiskaren Sahad och Laxia som kommer från en adlig familj. Striderna har förstås ett oerhört stort fokus, och de är väldigt smidiga där vi kan dela ut en hel hop av specialattacker. Precis som i Tales of-serien får vi bland annat nya attacker att använda oss av när vi utfört de vi har tillräckligt många gånger, och de går också upp i level ju mer de används. Specialattackerna flyter väldigt bra ihop med de vanliga slagen, och när en mätare är fylld till bredden kan vi dela ut en riktigt superattack. Varje spelbar karaktär kommer såklart med egna attacker samt för och nackdelar, men de har också varsin typ av inriktning. Adols snabba attacker är bättre mot vissa fiender, medan den starka Sahad slår sönder skalet på fiender med hård hud. Det känns också väldigt smidigt att byta mellan karaktärer mitt i strid – något jag vanligtvis har lite svårt för – och när det kommer flygande fiender växlar jag snabbt till Laxia som slår ned dessa med sina specialattacker.

Ys VIII: Lacrimosa of Dana är en massiv upplevelse, med massor av saker att upptäcka. Vi hittar nya medlemmar till Castaway Villige, vilket gör att vi får lättare att försvara byn när monstren attackerar, och de tillför ofta något till byn. Vissa är bra på att smida vapen, sy ihop kläder och accessoarer eller så kan de läkemedlens konst. Sakta men säkert växer byn, och det är spännande att se den växa, både med nya personligheter och rent byggnadsmässigt. Ute på världskartan finns det sedan en otroligt stor mängd hemligheter att hitta – tuffa fiender, skattkistor fyllda med spännande prylar och gömda platser som bara väntas på att hittas. Dessutom kan vi fiska, och det finns en otroligt stor mängd av naturresurser som blir väldigt viktiga för att kunna ta sig vidare. Med tanke på situationen används inte någon egentlig valuta, utan vi byter prylar och förnödenheter med folk i byn, och smeden behöver exempelvis ett antal av olika material för att göra om eller förstärka vapnen.

Berättelsen är också utbredd, och äventyret är fullt av dialoger och händelser som faktiskt levererar. Vi hittar mycket klassiska knep, och det handlar inte om någon tårdrypande berättelse som trycker på tårkanalen, men trots att vi hittar ett gäng stereotypiska rollspelskaraktärer är de lätta att tycka om. De engelska röstskådespelarna är inte heller de allra bästa som spelbranschen har att erbjuda, men efter några timmar med dessa känns det svårt att växla till de japanska rösterna. Den röda tråden är inte något som provar på något nytt, men de klassiska inslagen tilltalar mig, och den mystiska ön öppnar för en hel del intressanta sekvenser.

Ys VIII: Lacrimosa of Dana är riktigt mysigt och ett av seriens signum, musiken, briljerar verkligen den här gången också. Några av slingorna tenderar att spelas lite väl ofta, men det finns också tillfällen då jag stannat upp bara för att njuta av de underbara tonerna. Den grafiska biten talar om en svunnen tid, men designen och färgerna väger upp bristen på rejäla detaljer. Tyvärr har Falcom bakat in alldeles för mycket laddningssekvenser, och den enorma kartan styckas av med en hel del väntetid.

Äventyret är fyllt av hemligheter bakom varje hörn, och den otroliga atmosfären gör att jag verkligen trivs i världen som Ys VIII: Lacrimosa of Dana målar upp. Den klassiska berättelsen och de stereotypiska rollspelskaraktärerna kommer säkert att reta upp en och annan ny spelare som inte har upplevt några klassiska rollspel, men själv känner jag mig hemma, trots att det finns betydligt bättre handlingar i många andra spel. Den spelmässiga biten är emellertid fantastisk, och denna gång handlar det verkligen om äventyr, överlevnad och ett gemensamt mål som de skeppsbrutna karaktärerna delar.