Utvecklarstudion Kylotonn Games har tagit över rodret från Milstone med WRC 5 och vi får ett racingspel som blandar ingredienser från simulatorgenren och en klick arkadmagi. När växellådan pajar i den näst sista kurvan och radiokommunikationen med kartläsaren brutits sedan länge, hoppar hjärtat upp i halsgropen när jag tränger mig över mållinjen.
Det spottas knappast ut rallyspel till dagens konsoler, och WRC-serien hade hamnat i en form av stiltje. I och med den nya femte delen handlar det emellertid om nya format och en – för serien – färsk utvecklare, men vi hittar många familjära inslag.
WRC 5 är en avskalad racingupplevelse där allt fokus läggs på det som händer utefter de långa landsvägarna. Alla 14 länder från WRC Fia World Rally Championship 2015 finns representerade, och vi hittar bland annat isiga vägar i svenska Torsby, Finnskogen och min absoluta favoritbana som ligger belägen i Vargåsen. Dessutom kan vi ratta rallybilar från 43 olika stall, och jag har inte stött på en enda bil om inte är rolig att köra. Jag lyckas till och med hitta en Mini Cooper som känns smidig som en ål, och eftersom att jag aldrig kört någon variant av märket i det verkliga livet kan jag visserligen inte säga att jag avskyr bilen, men i alla andra racingspel där jag testat någon av dessa fordon har de gått otroligt sakta och haft en svängradie som ett tungt gammalt kylskåp med rostiga hjullager.
En av de allra intressantaste ingredienserna i WRC 5 är sättet som skadefunktionen fungerar. Det kanske låter som en otroligt tråkig punkt att lägga kraft på, men här lyckas de få mig att göra allt i min makt för att inte skada bilen. Olika typer av smällar tär olika mycket på bilen, och varje skada som bilen tar försämrar möjligheten för ett snabbt lopp. När däcken försämras, och bromsarna näst intill slutar fungera, är det inte alltid så lätt att ta sig genom de smala, tvära svängarna, och när hela växellådan brakar ihop samtidigt som bilen drar kraftigt åt ett eller annat håll är det bara vilja som tar fordonet framåt. I karriärläget kan en dag bestå av flera olika lopp, och skadorna tas vidare till varje deltävling. Mellan varje dag får vi emellertid 45 fiktiva minuter där vi kan disponera ut arbetet till det mekanikerteam som representerar oss. De utför sitt jobb med varierande kvalité, och spelmekaniken tar även hänsyn till personalens moral som stiger och sjunker beroende på hur det går på banan, och om spelaren uppfyller de mål som stallet eftersträvar.
Banorna är varierande, och vissa dagar får vi ta oss ann samma bana flera gånger, men under olika tider och väderförhållanden. En regnig, och lerig dag där dimman ligger tät bjuder på en helt annan utmaning än om solen kikar fram mellan trädtopparna. Vägarna är oftast smala, och allt från skogspartier, ladugårdar och staket till stup och steniga berg gör livet surt för spelaren om bilen tar sig utanför vägen. Medan WRC 5 bjuder på en härlig fartkänsla blir det också en utmaning att ta sig över ett gupp som lyfter bilen in i en kurva – och då gäller det att radiokommunikationen (som också kan förstöras om bilen tar för mycket stryk) fungerar väl med kartläsaren.
WRC 5 börjar väldigt utmanande, och under den första säsongen blir jag glad varje gång jag tar mig genom en kurva utan att skada bilen. Trots det bjuder spelet på en helskön upplevelse redan från start, även om det tar ett tag att få in tajmingen för inbromsningarna och de tvära, snabba svängarna. Efter ungefär 30 speltimmar tycker jag ändå att rallyspelet är ganska förlåtande även i simulatorläget med alla assistanser avstängda. Körkänslan har ett härligt flyt, och trots höga hastigheter lyckas bilen svänga som jag vill – emellanåt – och styrningen känns aldrig kantig och stel som i många andra racingspel.
Karriärläget står för spelets grundstomme, men trots detta bjuds vi på en sparsmakad tillställning. Vi får klättra från juniorklassen – genom WRC 2 med den svenska föraren Fredrik Åhlin – till toppen i WRC med Sébastien Ogier i spetsen. Det gör mig emellertid inte så mycket att vi inte kan låsa upp en massa bilar eller tjäna enorma summor av pengar när det är i själva rallybiten som WRC 5 levererar. Jag kör om säsong, på säsong och efter att ha gjort bra ifrån mig tidigare kan jag vraka och välja bland kontrakten med de allra hetaste stallen som levererar de bästa bilarna. Trots att jag nått de flesta målen – förutom att vinna tävlingen i Frankrike där det finns en rejäl bugg som gör att man kommer ungefär 30 sekunder efter vinnaren under ett visst lopp – kör jag för att slipa tiderna och ta mig så högt som möjligt på världsrankingen.
Medan vi får en rejäl hastighet tillsammans med en grym körbarhet finns det dock en hel del aspekter hos WRC 5 som inte fungerar som det ska. Jag kan leva med den medelmåttiga grafiken, eftersom att jag tycker om den landsbygd som Klytonn Games målar upp, men jag stör mig desto mer på bilduppdateringen som faller lite väl mycket då och då. Dessutom lider loppen av ‘screen tearing’ – där bilden delar sig – vilket borde vara förpassat till den förra generationen. Studion ligger väldigt nära ett helt fantastiskt rallyspel, och det är så synd att vi inte får se den där riktiga toppen. Det känns som om WRC 5 skulle behöva ett par månader till för att finslipa de tekniska bitarna, och förutom nyss nämnda problem blir jag också utslängd ganska ofta från spelets onlineservrar.
Det är förstås alltid kul att mäta sig med mänskligt motstånd, och förutom att slåss om de allra bästa tiderna i karriärläget, kan vi möta andra spelare både online och i soffan. I offline-läget får motståndarna köra var och en för sig, men i multiplayer-racen kör alla samtidigt och vi kan se motståndare i form av ”spökbilar” i olika färger. Jag tycker dock att utvecklarna har missat en stor potential här, då loppens tider inte sparas och laddas således inte upp till någon form av topplista. I den här typen av spel som går ut på att nöta kurvor och svåra passager för att pressa tider går vi miste om ett stort beroendeframkallande inslag, och jag hade mer än gärna lagt en hel drös av timmar på att möta motståndare online och samtidigt slåss mot de allra bästa tiderna.
Jag har emellertid fått ut väldigt mycket underhållning av Klytonn Games rallyupplevelse, och jag kommer att fortsätta spela WRC 5 dagligen ett bra tag till. Jag ser fram emot spelets Esport-satsning som låter alla testa vingarna mot världseliten under januari – samtidigt som de verkliga WRC-tävlingarna brakar loss. Nu får vi slipa tiderna på en ”lanseringsutmaning” där de spelare med de fem bästa tiderna belönas med en t-shirt samt keps, och även olika veckoutmaningar som låter alla spelare ställas mot varandra under olika förutsättningar. Ibland får vi inte möjligheten till någon radiokommunikation med kartläsaren, och vid vissa race får vi inte tillgång till handbromsen. Det sätter färg på tillvaron, och trots några rostiga inslag är WRC 5 ett riktigt bra rallyspel.
PlayZine 