Författare: Tommy

Gearbox Software släppte lös sitt Battleborn idag, och undertecknad fick chansen att kliva in på servrarna under gårdagen. De första timmarna med actionrökaren lämnar en trevlig eftersmak.

Actionäventyret dundrar igång med en actionpackad och adrenalinfylld filmsekvens som backas upp av stämningsfull musik, och härlig design. Gearbox studios lånar mycket från sin Borderlands-serie (och lyckligtvis har de lämnat sina ”idéer” för Alien: Colonial Marines utanför) med en serietidningsinfluerad atmosfär där handlingen aldrig får huvudrollen. Istället får vi småroliga kommentarer av en och annan karismatisk karaktär samtidigt som 99 procent av upplevelsen läggs på samarbetsupplevelsen.

Varje uppdrag i kampanjen presenteras som en tv-serie, och medan berättelsen då och då gör sig påmind i bakgrunden, är de alla så pass fristående att vi kan välja och vraka bland ett gäng olika avsnitt varje gång vi drar igång en ny runda i storyläget. Efter att vi parats ihop med upp till fyra andra Battleborn-hjältar som spelar över nätet (vi kan också spela med en vän via delad skärm) är det dags att välja karaktär, och det är här det roliga börjar. Alla 25 Battleborn-hjältar har ett gäng egna specialförmågor, och beroende på vilken karaktär vi spelar med förändras upplevelsen ordentligt.

Min första lott föll på Peacekeepern Oscar Mike. Det är en av de mer lätthanterliga karaktärerna som ger oss möjligheter som luftanfall, granater och en stealth-förmåga som gör spelaren osynlig för fienden en stund. Från början kändes den sistnämnda färdigheten som den minst användbara, men detta har ändrats med tiden. I många kniviga situationer, där större delen av laget är nere för räkning, är den ypperlig till att använda för att återuppliva mina medspelare.

När jag senare kastar mig in i kriget som roboten ISIC är det första intrycket mindre behagligt. Jag kastar fram en tråkig sköld, skjuter några mindre starka skott med ett svagt eldvapen, och gör en snabb rusning förbi några fiender. Under avsnittets gång växer jag in i rollen vartefter fiendehord efter fiendehord attackerar vårt lag. En rusning genom en hop med fiender tar kol på dem alla, och jag förvandlar mig till en högoktanig tank som skjuter både automateld och tunga missiler. Växlingarna mellan en mer eller mindre orörlig tank och rusningsattacker ger en riktigt varierad upplevelse, och karaktären kan vara väldigt effektiv mot framförallt de tyngre fienderna. Vid bosstriderna, som varit riktigt innovativa, fungerar kanonelden extra väl. Består laget av samarbetsvilliga medspelare håller dem borta de mindre fienderna som poppar upp, och ger ISIC utrymme till att fokusera på det största hotet.

Under varje avsnitt går karaktärerna snabbt upp i nivå, och vid varje level får vi två val – uppgradera en eller annan förmåga. Om vi sedan startar om ett uppdrag har nivån gått ned igen, men vi hittar också ett levelsystem som är bestående och stiger utefter spelarens bedrifter. Detta har jag dock inte fått så stor överblick kring ännu, men återkommer med en helhetsbild i recensionen. Mina första intryck är emellertid positiva, och det har varit en beroendeframkallande inledning som varit svår att slita sig ifrån.

För några dagar sedan fick vi lanseringstrailern för Battleborn, och ni ser den nedan.