Författare: Tommy

NBA 2K16 är det absolut närmaste vi kommer äkta basket i digital form. De grafiska bitarna glänser, och spelet på banan är otroligt engagerande. Samtidigt hittar vi ett karriärläge signerat Spike Lee, där vi får följa en talang på resan mot den absoluta toppen.

Mina basketkunskaper är dock inte de allra bästa, och det tar många matcher innan jag börjar lära mig spelet – vilken position jag ska ta, och när det är läge att dribbla, passa eller skjuta. Trots att jag är urusel från början blir det dock aldrig tråkigt, även om det svider när motståndarnas siffror tickar iväg medan mina egna rör sig långsamt som sirap. Tyvärr finns det inte några bra tutorials för att lära sig spelet, utan vi får helt enkelt grotta ned oss tillräckligt länge för att få grepp om basketens alla moment – som är betydligt fler än vad en lekman som undertecknad anar.

Jag började med att kasta mig på storyläget (eller MyCareer som det egentligen heter) och på förhand såg det väldigt lovande ut. Spike Lee (Do the Right Thing och He Got Game) har agerat regissör, och jag förväntade mig att hans första framträdande i spelvärlden skulle bli väldigt lyckad. Här får vi följa en basketspelares väg från high school, resan genom collage och hela vägen till den absoluta toppen i NBA. Tyvärr sviktar handlingen och karaktärerna – som mestadels är löjliga och överspelade. Dessutom känns det som om tiden tog slut för Lee när vi väl når NBA, och trots en del scener utanför basketplan känns det aldrig särskilt engagerande. När vi kommer till spelet på plan – den absolut viktigaste punkten – hittar vi emellertid en enormt finslipad pärla.

Visual Concepts har inte bara gjort NBA 2K16 till en enastående basketsimulator, där varenda ingrediens känns som taget direkt från verkligheten, utan de har gjort det underhållande och gett spelet ett dynamiskt flyt. AI-spelarna är smarta och det försvarande motståndarlaget anpassar sig efter mitt eget anfallsspel, och i början blev jag lite naiv och trodde att det gick att ta sig fram till korgen med dribblingar. Det är nästan omöjligt att komma igenom försvaret utan att luckra upp det med ett välplanerat passningsspel, och det finns dessutom flera olika sorters passningsalternativ – och en av nycklarna är att lära sig att använda dem i rätt läge. Tillägget av en ny studspass gör mycket mer än vad man tror vid en första anblick, och när allt flyter är det svårt att se vad som skulle kunna göras bättre till nästa års utgåva.

NBA 2k16 är otroligt snyggt, och den som har ett intresse för basket i allmänhet, och NBA i synnerhet, kommer att känna igen stjärnorna på plan. Spelarna ser inte bara ut som sina original – med tillhörande kroppsform, frisyr och skägg – utan även dess signaturmoves finns återgivna, och animationerna har ett otroligt flyt. Dessutom är gränssnittet användarvänligt, och menyerna ser riktigt läckra ut. Var man än vänder blicken ser det hela snyggt ut, oavsett om man lägger blicken på menyerna, plan eller på publiken.

Det finns inget annat basketspel som levererar samma verklighetstrogna och samtidigt underhållande upplevelse. Spelarnas tyngd visualiseras på ett fantastiskt vis, och spelet under korgen är extra imponerande. Inlärningskurvan må vara hög, men belöningen kommer ju mer tid som läggs på NBA 2K16, och förutom ett oengagerande karriärläge hittar vi en alldeles underbar basketupplevelse.

Den som bara är lite intresserad av basket borde vara väldigt intresserad av NBA 2K16.