X PLAY! ZINE

Universums näst sista stjärnan har slocknat, och Battleborn-hjältarna kallas ut i krig. Ett mörkt hot vilar på ett serietidningsbetonat upplägg med massor av action som kräver samarbete.

De första intrycket av Battleborn-kampanjen är riktigt positivt. Jag kastas in i ett snabbt introduktionsuppdrag som bjuder på lite rörig story, men handlingen nöjer sig snabbt med att agera birollsinnehavare. Istället får vi en och annan humoristisk kommentar, och de har gjort ett gott arbete med att föra över den humoristiska tonen från Gearbox Softwares Borderlands-serie.

Varje uppdrag utspelar sig som ett tv-avsnitt och är relativt fristående från övriga episoder – även om de binder ihop handlingen på sitt egna sätt – och varje del startar med att vi får bygga ett lag tillsammans med ett gäng andra spelare över nätet (och det finns möjlighet att spela med en vän på delad skärm). I de bästa av världar kompletterar alla varandra med olika krigshjältar som kan hela och ‘buffa’ olika attribut, samtidigt som andra tyngre karaktärer lägger allt fokus på att peppra fienderna fulla av bly och sprängämnen. Om vi inte startar upp en omgång med ett gäng vänner händer detta tyvärr väldigt sällan, och istället fokuserar de flesta på ren attack – även om de inte har Battleborn-hjältar som först och främst är ämnade för detta.

När vi klampar in på stridsfältet får vi sällskap av en massiv fiendehord som försöker göra livet surt för oss. Förutom att vi får ta ut motståndet med våra vapen och förmågor, är banorna utrustade med kanoner av olika slag som kan byggas med hjälp av spelets digitala valuta. Detta blir extra användbart när det kommer till att försvara en viss punkt eller ett visst område och sätter lite extra krydda på tillvaron. Kampanjens främsta egenskap är emellertid de bossfighter som dyker upp, och även om det går ganska fort att knäcka koden för hur de ska besegras är de så pass innovativa att de sällan blir tråkiga.

Kampanjens uppdrag fungerar ungefär som Destinys raider, men tyvärr har uppfinningsrikedomen inte riktigt infunnit sig på Gerbox kontor. Upplägget gör att vi får spela om samma banor många gånger, och efter nyhetens behag finner jag inte riktigt intresset för att återuppleva några av dusterna flera gånger. Å andra sidan blir det ofta rörigt när några av spelarna inte vet vad som krävs för att sig förbi ett visst scenario, och när extraliven – som är gemensamma för alla i laget – tickar ner till noll är snart äventyret över. Det finns inte några checkpoints att luta sig emot, utan om liven tar slut, eller om något obligatoriskt delmål misslyckas är det hela över.

Battleborn kommer med 25 stycken karaktärer som kommer att bli fler med tiden via DLC-släpp. Bara en handfull krigshjältar är dock tillgängliga i början, och de nås antingen genom att klara av ett specifikt kriterium eller genom att nå tillräckligt hög spelarranking. Levelnivåerna fungerar på samma sätt i både kampanjen och multiplayer-läget, och vi blir erbjudna två olika nivåsystem. Karaktärerna har ett bestående levelsystem, och ett som nollställs efter varje dust. Förutom att olika former av utrustning kräver en viss nivå, är det ändå de rörliga levelnivåerna som gör störst spelmässig påverkan. Varje omgång får vi vänta på att förmågor ska låsas upp, men det finns ett stort problem. Efter varje levelökning måste spelaren välja bland minst två alternativ, och i de flesta fall bör vi läsa på om vad uppgraderingen faktiskt gör. Eftersom att Battleborn är ett snabbt lagbaserat spel slutar det ofta med att jag gör ett slumpmässigt val, utan att ha så stor koll på vad jag egentligen förbättrade.

Multiplayer-läget är ändå det som de flesta spelare har längtat efter. Precis som i kampanjen gäller det att försöka skräddarsy ett sammansvetsat lag för att kunna bryta ned sina motståndare, och detta blir extra viktigt då vi inte hittar några former av rena dödsmatcher. Actionrökaren inkluderar emellertid klassiska Capture som låter oss slåss om olika kontrollpunkter, och det mest uppsnackade spelläget Incursion. Här får vi lotsa fram en hop minions till fiendebasen, och två stycken Sentry Bots ska pangas i luften. Allt är frid och fröjd när jag spelar med ett gäng samarbetande vänner, men efter några sejourer med slumpmässigt utvalda spelare blir eftersmaken bitter. Det kräver strategiska drag, och inte det kaos som uppstår när alla bara vill få så många ‘kills’ som möjligt.

Battleborn har ett trevligt upplägg, men utförandet hade kunnat vara bättre. Designen är inte klockren, och de grafiska detaljerna talar mer om en free-to-play-upplevelse än en fullpristitel. Detsamma gäller de banor och uppdrag som knappast avspeglar den ofantliga budget som produktionen vilar sig emot. Jag har emellertid haft en underhållande tid med Battleborn, men bara när jag har ett gäng samarbetsvilliga vänner som slåss vid min sida. Tyvärr är det en relativt blek upplevelse för den som väljer de slumpmässiga medspelarna – något som Gearbox visserligen inte kan göra något åt.

Stor potential och godkänt utförande, men vad har den enorma budgeten lagts på?

Bra!

Nedan ser ni lanseringstrailern som Gearbox levererade för Battleborn.