Med Far Cry 4 vill Ubisoft leverera en levande värld, och en identifierbar huvudkaraktär som kan forma Kyrat – som är ett fiktivt land som inspirerats av Tibet och Himalaya-regionen – utefter ett antal viktiga val. Vi får ett actionspel fyllt av rollspelselement, levande djur och en karismatisk ‘bad guy’ vid namn Pagan Min som lyfter spelet med sin ‘charm.’
Ajay Ghale åker till ökända Kyrat – en laglös stat som styrs med hjälp av drogfält, vapen och en diktatorisk anda – för att uppfylla sin mors högsta önskan, att sprida hennes aska vid ett ställe som kallas för Lakshmana. Uppdraget blir dock abrupt avbrutet av den kungliga armén, och den självutnämnde kungen Pagan Min – som påstår sig ha ett romantiskt förflutet med Ajays mor – tar Gahle till fånga.
När vi sedan lyckas rymma från Mins klor möter spelaren upp med Den Gyllene Stigen – en grupp rebeller som Ajays far Mohan startade i svunna tider. Motståndsrörelsens framsteg stagnerade dock, fram till den dagen då Ajay Gahle förändrar alla förutsättningar.
Far Cry 4 handlar, precis som föregångarna, inte bara om att skjuta ondsinta fiender, utan om att överleva i en stor vildmark fylld av andra faror än bara arméer med tung arsenal. När man hör en snöleopard ryta i buskarna, utan att se den, rör Ubisoft en öm nerv som får adrenalinet att spruta lite extra. I synnerhet under spelets första timmar när varken vapenförråd eller annan utrustning är särskilt stark.
För att bland annat få en större plånbok, mer plats vapen och ammunition måste vi jaga mer eller mindre sällsynta djur. Vi kanske behöver fyra björnhudar för att vi ska få plats med en mer tung arsenal, eller döda ett gäng grisar för att göra utrymmet för all packning större. Samtidigt samlar vi på oss växter och örter som gör att vi kan producera injektionsvätskor som ger oss diverse fördelar – som att springa snabbare, slå hårdare eller att se vilka djur och fiender som är i närheten.
Huvudhandlingen är spännande, i synnerhet när man själv får vara med och påverka genom olika val som också avspeglar sig markant i hur storyn fortsätter. Vi hittar flera intressanta karaktärer, men Pagan Min är trots sin onda natur en charmig ‘bad guy’ som gör att man vill veta mer om vem han egentligen är, och vad för avsikter han har. Samtidigt som han dödar folk till höger och vänster, verkar det som om han har fattat ett visst tycke för Ajay – men vad är egentligen hans verkliga agenda? Samtidigt bjuder huvudspåret på flera intressanta inslag rent spelmässigt. Ubisoft lyckas till och med vrida och vända på både mitt och Gahles sinne under spelets gång, och när de sedan knyter ihop säcken är avslutningen värd varenda timme av de 28 som jag spenderade med actionäventyret innan trofén poppade upp som förkunnade att spelet var slut.
Det är emellertid lätt att fastna för sidoaktiviteter i Far Cry 4. Om det inte rör sig om att bestiga radiotorn för att förstöra propaganda (och sedan få se mer av kartan) eller att köra off-road med en fyrhjuling kan vi även ge oss på diverse utposter och vakttorn som Pagan Mins arméer har positionerade lite varstans på kartan. Vi kan försöka att inte bli upptäckta, och skjuta folk relativt ljudlöst med pilbåge, eller attackera med hela vår vapenarsenal samtidigt som fienden kallar på förstärkning. Saken blir inte heller sämre av att vi kan utföra uppdragen tillsammans med en vän via Playstation Network, men det är lite synd att det endast är en som kan tillgodoräkna sig de avklarade uppdragen, medan den andra får nöja sig med pengar, färdighetspoäng (som kan användas till allt från att få mer liv, till nya förmågor som att attackera från fordon, lönnmörda tungt bepansrade fiender och falla från högre höjd) och vapen.
Far Cry 4 är fantastiskt snyggt för att vara så pass öppet, och samtidigt som de snötäckta bergen i Kyrat inte står för den huvudsakliga omgivningen, så ger det ett extra djup för spelet. Jag hittade bara grafiska buggar vid ett fåtal tillfällen, men något som störde mig var att vissa pilar ibland fastnade i luften någon centimeter bredvid stenar och trälådor.
Jag fortsätter fortfarande att återvända till Far Cry 4 även fast den intressanta berättelsen om Ajay Ghale, Pagan Min och Den Gyllene Stigen tagit slut. Jag gör uppdrag som låter mig desarmera bomber, andra sidosysslor som ger mig lite mer handling och intar fästningar med mina vänner. Överallt finns det bybor som småpratar, fiender som lurar och djur som lever sitt egna liv. Detta är ett av de mest levande actionäventyren som jag någonsin spelat, och jag kommer att återvända till Kyrat många gånger innan jag känner mig helt färdig med Far Cry 4.
