Det är inte nog med att regnet öser ned. En mördare går lös som dränker pojkar i regnvattnet samtidigt som de döda kropparna blir insmetade i lera, och får en origami i handen. Spelaren får vara med och påverka händelserna, och undertecknad tar reda på om de tekniska problemen är lösta från originalutgåvan.
Heavy Rain släpptes till Playstation 3 under 2010, och det satte nytt sken på den genre som gestaltades som FMV-titlar under 90-talet. Quantic Dream hade släppt äventyret Fahrenheit flera år tidigare, och den här gången utlovades mer realism.
Allt börjar med att Ethan Mars vaknar upp under en fantastisk dag med strålande sol, och där sonens födelsedag vankas. Allt är dock lite för perfekt, och den strålande solen byts ut mot ett rent störtregn när en familjetragedi krossar livet för den lyckliga familjen.
Vardagen blir nattsvart för Ethan och i samma veva riktas fokuset mot den seriemördare jag tidigare berört. I jakten på sanningen får vi ta del av fyra huvudpersoners berättelser vars öden flätas samman under äventyrets gång. Spelaren får hela tiden vara med och påverka händelserna och vi får leta bevis som agenten Norman Jayden och förhöra offrens föräldrar som den luttrad privatdetektiven Scott Shellby. Den som får det största fokuset är emellertid den olycklige fadern, som också får ett ordentligt stöd av Madison Paige. Hon ger ett djup, och en form av mänsklighet mitt i den gråa och nattsvarta tillvaron.
Trots att jag har spelat originalet, och vet var handlingen till slut leder, så är det intressant att omforma berättelsen med att göra andra val än tidigare. Vi kan hela tiden ta reda på vad karaktärerna tänker, och kan sedan agera utefter vårt egna tycke, för att sedan få ta konsekvenserna. Heavy Rain är dock fyllt till bredden av ‘quick time events’ där vi ska använda oss av våra reflexer och trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle. Detta överanvänds i var och varannan scen, och blir snabbt irriterande.
Storyn nystas upp i lagom snabb takt, men tyvärr finns det flera scener som inte håller särskilt hög kvalité. Ibland lyckas dessutom inte Quantiq Dream att förmedla den känsla som de försöker få ut till spelaren, och när vi bland annat får vagga ett ledsamt stackars barn till sömns känns det som en onödig process utan substans.
Heavy Rain är spännande och intressant även idag, men tyvärr har det letat sig in ett antal buggar även i denna utgåva. Problemen är inte lika omfattande som i originalet, men under min speltid försvann exempelvis rösterna och vid en annan sekvens blev en av karaktärerna totat osynlig. Karaktärerna pendlar både från mellanmjölk till riktigt bra, men handlingen får aldrig den där riktiga peaken som exempelvis Life is Strange gjorde i fjol.
X PLAY! ZINE 