Recension: Chorus

Ett rymdskepp, en huvudkaraktär med ett tungt förflutet och ett gameplay som flyter som ett rinnande vatten ute i den mörka och nästan oändliga rymden. Chorus är ett galet snabbt rymdskjutarspel i sina intensiva stunder, men det har också en form av härligt lugn när vi reser mellan solsystemen. Dessutom har det något som inte är speciellt vanligt när det kommer till den här typen av spel – ett ordentligt fokus på storyn.

I huvudrollen hittar vi Nara, en rymdkrigare som lämnat den onda kult som hon tidigare tillhört för att istället kämpa mot sitt förflutna och forna fränder. Det hela börjar i en enkel form, vi flyger fram med hennes rymdskepp och skjuter fiendeskepp med en form av en kulspruta som verkligen sprutar skott. I en stadig takt får vi emellertid tillgång till fler vapen, vissa som är bra mot sköldar, andra som gör stor skada mot tunga skepp och vi kan besöka hangarer för att köpa en starkare arsenal och göra vårt skepp mer stryktåligt.

Rymden är stor och det är något som också blir tydligt i Chorus. Det finns inte några möjligheter att snabbresa, utan vi får helt enkelt sätta igång jetmotorn och dundra fram genom rymden. Även om avstånden mellan många uppdrag är långa så poppar det ofta upp sidouppdrag som lockar till uppmärksamhet. Ibland vill bara en annan rymdresenär ha hjälp med att reboota deras datorsystem, och andra gånger handlar det om rejäla uppdrag där vi får leta genom rymdens hörn och slåss mot ordentliga bossar.

Kontrasten mellan lugnare passager där vi får följa berättelsen, och navigera skeppet genom både stora och små utrymmen och de galet intensiva striderna är riktigt härlig. Det är emellertid i de actionpackade striderna som Chorus lyser som allra bäst. Vi får tillgång till ett gäng olika förmågor, så som möjligheten att teleportera oss in bakom fiendeskepp, samtidigt som det går galet snabbt. Fiendegalleriet är också varierande med allt från mindre, snabba skepp till stora långsammare fiendefarkoster. Vissa skjuter laser där vi behöver tajma in undanmanövrar och flytet i gameplayet gör att jag känner mig riktigt skicklig när jag dundrar fram genom rymden. Striderna är verkligen klockrena.

Det är ett riktigt snyggt spel, med bakgrunder som tas upp av planeter, naturfenomen och avlägsna stjärnor. Illusionen av att folk lever på de rymdstationer och platser som finns i Chorus är dock relativt ihålig. Platserna känns väldigt tomma och all kommunikation i de flesta sekvenser sker genom radiokommunikation och Nara kliver endast av skeppet i vissa filmscener. Det är emellertid ett litet minus i ett annars riktigt bra rymdäventyr som har så adrenalinstinna strider att de långa resorna mellan olika platser känns både välbehövliga och härliga.

Chorus är en galet snabb rymdskjutare med fantastiska strider, härliga uppgraderingsmöjligheter och en spännande story. Det är en stark sci-fi-upplevelse som jag definitivt kommer att återvända till i framtiden för att ta mig ann det cirka tio timmar långa äventyret än en gång.