Recension: Tales of Vesperia Definitive Edition

När Tales of Vesperia lanserades till Xbox 360 bjöd det på värme, sköna karaktärer och ett härligt stridssystem. Nu kommer har undertecknad testat den remastrade versionen.

Med starka färger och skön musik får jag återigen stifta bekantskap med den forne soldaten Yuri Lowell som bor i de sämre kvarteren under ”eliten” som lever i lyx och överflöd. Staden är täkt av en barriär som skyddar den och dess invånare mot monstren utanför – men vi får såklart kliva utanför dessa och slåss mot en massa monster och fiender när övermakten lämnar de fattiga åt sitt egna öde.

De som spelat några av de tidigare Tales-spelen (eller rent av originalet) kommer att känna igen det actionpackade stridssystemet där vi kan utföra olika specialattacker och kombinationer. Under resans gång stöter vi såklart på ett gäng karaktärer som hjälper oss på vår resa, och vi kan välja att slåss eller kasta magier med vilka av dessa som vi känner för. Coop-funktionen finns också kvar för den som vill fightas tillsammans med en vän, men då det endast är spelare nummer ett – som också styr över karaktären utanför strid – som fokuseras i bild kan det bli något rörigt. Det är emellertid ett välkommet inslag, och en något underskattad ingrediens för de som vill uppleva äventyret tillsammans.

Tales of Vesperia släpptes exklusivt till Xbox 360 här i väst, medan en utökad utgåva lanserades till PlayStation 3 i Japan. Remastern baseras lyckligtvis på den mer matiga versionen, och här blir jag påmind om varför jag tyckte att originalet var så fantastiskt. Vi får såklart uppskalad grafik i denna definitiva utgåva, men det är de otroligt sköna miljöerna och de härliga karaktärerna som får mig att bli alldeles lycklig återigen. Även om jag känner igen Bandai Namcos Tales-mall för många av personligheterna, är det något extra att uppleva äventyret tillsammans med alla de karaktärer som förgyller just Tales of Vesperia.

Tales of Vesperia har verkligen åldrats med värdighet, och även om om vissa sekvenser känns aningen ”cringe” så är det just äventyret i sig som får mig att njuta av varenda sekund – trots att jag spelat originalet både en och två gånger tidigare. Detta förgylls ytterligare med en vän vis sin sida att dela hela upplevelsen med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.