Ibland spelar vi igenom spel som The Last of Us, Final Fantasy VII (läs gärna recensionen av remaken) och Ico där upplevelserna lever kvar länge i minnet, och andra gånger hittar vi titlar som vi alltid återkommer till. För min del är Rocket League ett sådant spel.
Det handlar om fotboll med bilar försedda med ordentlig boost – något vi behöver för att få extra fart eller kunna flyga fram genom luften. Innan vi ger oss på det sistnämnda måste vi emellertid lära oss att spela hyfsat på marken, sedan kan vi hoppa upp i luften för att förhoppningsvis vara först på bollen. När vi senare börjar använda boosten för att flyga handlar det om att bara lyckas träffa bollen, för att vi sedan ska kunna lära oss att få bollen dit vi vill. Hela tiden tas mindre och större steg som gör oss bättre, och det är oerhört beroendeframkallande att klättra i dess förträffliga rankingsystem.
Det är emellertid en oerhört viktig ingrediens som gör att jag tycker mer om Rocket League än regelrätta fotbollsspel som Fifa och Pro Evolution Soccer. Det är att ingenting är självspelande vilket gör att det aldrig blir mål bara genom att trycka på en skottknapp i något halvtaskigt läge, utan skottens precision och hastighet avgörs helt och hållet på hur vi träffar bollen. Likaså om vi ska flyga upp i luften och passa till en målsugen medspelare. Det finns helt enkelt inte några snabbkommandon för skott, passningar, räddningar och rensningar, utan allt beror på mig själv och alla andra som deltar i matchen. Visst finns det tillfällen där vi har både tur och otur, men det är aldrig spelkoden som avgör hur en match slutar.
Rocket League har dessutom ett fantastiskt rankingsystem – som jag tidigare berört. Vi får allt som oftast möta spelare som ligger på ungefär samma nivå, där spelare sällan är uppe i luften och flyger om vi är på en låg silvernivå, medan vi kan räkna med betydligt tuffare motstånd på en hög guldnivå och uppåt. Det finns visserligen en och annan ”smurf” som lagt sig på en lägre nivå med flit för att få lätt motstånd, men allt som oftast möter vi spelare som klarar av ungefär samma saker.
Grundprincipen för Rocker League är väldigt enkel, men när jag tog mina första stapplande matcher hade jag inte särskilt roligt. Det krävs lite tid för att förstå vad som fungerar mot våra motståndare, men när saker och ting sitter som det ska är det ett av de mest beroendeframkallande spelen som finns där ute.
X PLAY! ZINE 