Final Fantasy Resonance är lika klassiskt som det är fräscht och modernt. Det är en grafisk fest i Square Enix numera ikoniska HD-2D-stil och vi får ett äventyr som både triggar den nostalgiska ådran för oss som följt serien genom åren, men också står på egna ben och ger oss ett helgjutet JRPG-äventyr.
Det finns nog inte något som är så klassiskt i Final Fantasy-serien som dess kristaller, och när Final Fantasy Resonance startar får vi stifta bekantskap med Rain och hans barndosmvän Lasswell som ger sig ut efter att jordkristallen har blivit förstörd. Skulle Lapis åtta kristaller förstöras väntar enligt sägen en extrem katastrof och när The Sworn Six inte skyr några medel för att krossa dessa ger sig vår protagonist och hans vänner ut på ett storslaget äventyr.
Final Fantasy Resonance bygger faktiskt på det första berättelsearket av Final Fantasy Brave Exvius, men här rör det sig inte om någon gacha-upplevelse. Istället är det ett JRPG där vi får turordningsbaserade strider, en oerhört snygg och likaså klassisk världskarta att utforska och ett ordentligt djup där Square Enix och Hiroto Furuya och hans studio verkligen har gett liv åt karaktärerna. Vi får också väldigt engagerande, turordningsbaserade strider där vi får bygga vårt lag utefter vad det är för faror som vi ställs inför – och våra taktiska drag har verkligen betydelse där vi inte bara kan glida igenom på en räkmacka – utan faktiskt behöver tänka på hur vi agerar.
Precis som i Persona-spelen behöver vi ta reda på fiendernas svagheter för att ta ut dem på bästa sätt. Det kan handla om ljus eller mörk magi, liksom eld, vind och vatten exempelvis. Klassiska element, men vi har också en hel del sätt att forma vårt team som vi ställer upp med i strid. Ju längre in i äventyret vi kommer, desto fler karaktärer kommer att kunna ställas på stridsfältet, men vi får använda fyra av dessa som mest åt gången. Därför gäller det att ställa upp med ett balanserat team, och en av de allra mest intressanta inslagen är Square Enix fantastiska ”jobbsystem”. Det beskrivs visserligen som något helt annat – visioner av hjältar, inte minst från andra dimensioner och världar. Jag vill förstås inte förstöra för er med att berätta vilka härliga karaktärer vi kommer att stöta på, men de som spelat Final Fantasy-spelen kommer att känna igen och glädjas åt många intressanta personligheter som gör oss sällskap. Dessa kan vi sedan ”equipa” till valfria karaktärer, och de bistår då med sina magier, specialattacker och förmågor till berörda karaktär.
Varje fiende har en livmätare och en annan mätare som fungerar som ett skydd. Detta skydd tas oftast ned enklast genom att vi attackerar med en förmåga som består av fiendens svaghet, och när hela skyddsmätaren är i botten kan vi ösa på med mängder av olika attacker samtidigt som vi gör mer skada. Sedan avslutas det hela med en ordentlig specialare från någon av de ”equipade” visionerna och det är redigt snygga sekvenser som vi får lägga ögonen på här. Vissa framförs i ren pixelperfektion – inte minst om det rör sig om en klassisk Final Fantasy-karaktär som var med i något av Nintendo 8-bitars- eller Super Nintendo-spelen. Men vi får också se sekvenser i ursnyygg, mer verklighetstrogen grafik när det kommer till Final Fantasy-personligheter som var med i något av PlayStation 1-spelen och framåt. Dessa sekvenser kan givetvis kortas ned avsevärt, och det var något jag gjorde efter att jag sett varje specialattack i sin helhet – men jag njöt verkligen av att få se några av seriens härliga hjältar i helt nya sekvenser.
Alla som har spelat titlar som Octopath Traveler, Live A Live-remaken eller Dragon Quest HD-2D-spelen vet hur otroligt snyggt det ser ut med Square Enix fantastiska retromodernastil. Men Final Fantasy Resonance slår alla dessa titlar rent grafiskt med råge. Det är inte bara när jag vandrar omkring i världen, slåss i de turbaserade striderna och rör mig i galet snygga byar och städer som jag njuter av designen – utan vi får se ett gäng helt underbara sekvenser som verkligen bjuder på rent ögongodis.
En av de alla höjdpunkter som Final Fantasy Resonance bjuder på är verkligen atmosfären. Förutom nyss nämnda desing och grafik så är också musiken toppen, och när jag kliver in i en grotta som gömmer en kristall med en vision får jag njuta av den klassiska ”kristallmusiken” som väcker en hel del minnen. Och inte nog med det – vid vissa tillfällen när vi knyter till oss en ny vision får vi se sekvenser från berörda Final Fantasy-spel och även lyssna på nostalgisk musik från titeln och samtidigt svara på några frågor som för tankarna till berörda karaktär. Hur skulle vi agera i en viss situation som denne var med om under sitt äventyr?
Som jag berört tidigare så har verkligen karaktärerna ett djup. Under mitt äventyr stötte jag inte på en enda platt karaktär, och de väsentligaste personligheterna har också flera lager. Varför agerar de som de gör, varför gör de något som vi kanske till en början tycker är ganska konstigt? Det var verkligen med nyfikenhet som jag tog reda på det under mina fantastiska timmar med Final Fantasy Resonance. Även många av de färgstarka birollskaraktärerna har egna ark i en hel drös av de sidouppdrag som låses upp vartefter. Här får vi både humor, men också riktigt bra berättelser och dialoger presenterade, och även om vi får goa belöningar – inte minst i form av nya visioner – när vi gör detta så är själva sidouppdragen en ordentlig belöning i sig.
Lapis rymmer verkligen en hel drös av hemligheter. Förutom grottor som leder oss till nya kristaller innehållandes visioner så hittar vi också riktigt tuffa sidofiender som fungerar som rediga bosstrider, och en hel del annat spännande som ni måste få upptäcka själva. Dessutom hittar vi förstås även ”summons” i Final Fantasy Resonance. Det handlar oftast om ordentliga ”summons” som vi stött på i serien genom åren, där vi kan tillkalla mitt under strid där de ger oss sin hjälp. Dessa sköter sig själv och avslutar med en redig specialattack som precis som visionera är riktigt läckra för ögat.
Jag hade höga förhoppningar på Final Fantasy Resonance, men Square Enix överträffade dem verkligen. Det är en sådan fantastisk mix av nostalgi och ett modernt JRPG med riktigt intressanta inslag – inte minst visionerna. De flesta JRPG-intresserade spelarna lär ju ha stött på Final Fantasy-spelen genom åren, men om det här hade varit min allra första bekantskap med serien så hade jag varit överlycklig.
Det ska mycket till för att jag inte skulle utnämnda Final Fantasy Resonance till årets bästa JRPG. Det har den där speciella Final Fantasy-atmosfären, fantastisk design och grafik med sin HD-2D-stil och karaktärer som jag kommer att minnas i samma utsträckning som Vivi från Final Fantasy IX, Cloud från Final Fantasy VII och Tidus från Final Fantasy X.
Betyg: 10 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series X/S
Nintendo Switch 2
Nintendo Switch
PC
