Recension: Project Motor Racing

Project Motor Racing tar sig in i sim-racing-genren och utmanar välrenommerade spelserier som Assetto Corsa.

Utvecklarstudion Straight4 Studios leds av ingen mindre än Ian Bell som basade för utvecklingen av bland annat Project Cars-serien – och detta är en form av spirituell uppföljare till den spelserien. Här kan vi kasta oss ut i en karriär med ett inledande kvalrace för att kämpa om de bättre placeringarna – eller skippa det helt och således starta på sista plats. För att lyckas ute på banan behöver vi förstås slagkraftiga bilar, och de kostar förstås pengar. För att fylla på kassan behöver vi knyta till oss en sponsor, och vi hittar åtta olika alternativ som skiljer sig åt rejält. Vi får fundera kring om vi exempelvis ska välja ett säkert alternativ där vi får en fast summa, eller om vi ska vara lite mer våghalsiga och satsa på ett alternativ som kräver pallplatser eller vinster för att vi ska ska få våra pengar.

Fortsätt läsa Recension: Project Motor Racing

Recension: Shredders

I Shredders får vi äntligen ge oss ut i backen och åka snowboard igen.

Jag drömmer mig ofta tillbaka till dagarna med snowboard-spel som Coolboarders, SSX samt Amped, och funderar kring varför vintersporter sällan kommer i digital form vid sidan av Electronic Arts årliga NHL-serie. I en av de allra första artiklarna på PlayZine eftersökte jag ett riktigt ambitiöst alpint vinterspel, och även om det inte riktigt faller inom snowboard-genren så har jag längtat efter att få ge mig ut i backarna även om vi fått se spel som Steep och Riders Republic. Där var det emellertid mer fokus på en mer lättsam spelupplevelse.

Fortsätt läsa Recension: Shredders

Recension: Call of Duty: Black Ops 7

Treyarch gav oss Call of Duty: Black Ops 6 i fjol och samma studio ger oss också årets upplaga av Call of Duty – Black Ops 7. I år har utvecklarna lyssnat på de mest hängivna spelarna och gör en del förändringar – och det resulterar i att multiplayer-upplevelsen är den bästa på många år.

En aspekt som är oerhört viktig för spelupplevelsen är förstås banorna – kartorna där vi möter andra spelare online. De har förbättrats avsevärt, känns genomtänkta och är bra mycket bättre än i fjolårets upplaga. Skräckexemplet från Black Ops 6 – Red Card som var en arena med helt galna placeringar i exempelvis spelläget Hardpoint, är lyckligtvis borta och istället får vi 13 nya kartor för de vanliga spellägena och två stycken för det nya, större spelläget Skirmish som erbjuder matcher där vi hittar två lag med 20 spelare i varje team. Dessutom får vi återse tre stycken klassiska kartor från Call of Duty: Black Ops 2 – Express, Hijacked samt Raid och fler är förstås på ingång framöver.

Fortsätt läsa Recension: Call of Duty: Black Ops 7

Recension: Anno 117: Pax Romana

Anno 117: Pax Romana tar spelserien till år 117 precis som titeln förklarar, och det är en väldigt vacker stadsbyggare som vi blir presenterade för.

Detta är den första titeln i serien som jag spelat, och det är PlayStation 5-versionen som jag har fått möjligheten att sätta tänderna i. Att bygga upp och se sitt samhälle utvecklas till något stort är emellertid lika underhållande som när jag spelade Ceasar III under 90-talet – en upplevelse som visserligen är färgad av ett nostalgiskt skimmer.

Fortsätt läsa Recension: Anno 117: Pax Romana

Recension: Dragon Quest I & II HD-2D Remake

Dragon Quest har alltid varit en serie som håller sig fast i JRPG-genrens allra klassiska rötter och de gör det också på ett fantastiskt sätt. Med Dragon Quest III HD-2D Remake fick vi ett spel som använde sig av Square Enix snygga, moderna tolkning av en klassisk grafisk stil och det påminner starkt om en mix av grafik från PlayStation 1-eran, Super Nintendo och Sega Mega Drive samtidigt som det har ett modernt skimmer över sig. Detta fortsätter förstås även i Dragon Quest I & II HD-2D Remake där vi får hela två klassiska spel i modern tappning.

Varför gjordes då seriens tredje spel om innan föregångarna? Det kan tyckas konstigt, men sanningen är den att i ren kronologisk ordning så utspelade det sig före händelserna i de två första delarna. Underjordens härskare är besegrad, och allt kan tros vara frid och fröjd för människorna, men så är förstås inte fallet – vi ställs givetvis inför nya hot. I seriens första del har istället Drakherren vaknat till liv och hans stora armé av monster sprider sig över världen och har tagit kungarikets prinsessa tillfånga. Då kliver vi som spelare i skorna på en ättling till Erdrick – som förstås var protagonisten i seriens tredje del – för att rädda världen från all ondska.

Fortsätt läsa Recension: Dragon Quest I & II HD-2D Remake

Recension: Once Upon a Katamari

Äntligen får vi en uppföljare i Bandai Namcos härligt galna serie och i Once Upon a Katamari har King of All Cosmos återigen förstört universum.

Spelaren axlar rollen som den lilla prinsen som rullar en boll kallad Katamari för att göra en stor ”snöboll” av världens alla möjliga prylar – först fastnar småsaker och i takt med att bollen blir större kan vi samla på oss allt större saker medan vår Katamari växer till stora planeter och stjärnor som skapats med prylar och levande varelser från jorden. Det är galet och härligt beroendeframkallande samtidigt som det är riktigt humoristiskt precis som vi känner igen serien och den här gången har kosmos konung skapat kaos genom att öppna en skriftrulle som ställer hela universum på på ända.

Fortsätt läsa Recension: Once Upon a Katamari