Resident Evil 6 tar den klassiska skräckserien ännu ett steg från det skrämmande originalet, och lägger stort fokus på action och samarbete. Det fick stå ut för en hel del hård kritik när det släpptes under den förra generationen, men undertecknad blir positivt överraskad av den färska Playstation 4-versionen.
När Resident Evil Remake aldrig nådde Capcoms försäljningsmässiga förväntningar tog den japanska spelstudions skräckserie en helt ny vändning. Med Resident Evil 4 tog serien ett steg ifrån den utsatta position som spelarna stod inför tidigare, och vi fick ett mer actionbetonat upplägg. När den femte delen sedan släpptes infördes coop-möjligheter och dessa plockades även över till Resident Evil 6 när det släpptes under den förra generationen. Personligen missade jag den sjätte installationen, och Playstation 4-versionen blir min första bekantskap med äventyret.
Spelaren kastas in i hetluften från två av de digitala huvudkaraktärernas första andetag, och vi får följa med in i en explosiv prolog. Sedan får vi ett smörgåsbord fyllt med fyra olika kampanjer att sätta tänderna i, och de fokuserar på både på klassiska karaktärer som Leon S Kennedy och Chris Redfield och nytillskott som Helena Harper. Vi får helt enkelt följa med på ett äventyr som ger oss fyra olika vinklar av händelserna i Resident Evil 6.
Återigen har ett virus spridit sig runt om i världen, och både människor och djur förvandlas till levande döda. Leon utbrister ”It’s Raccoon City all over again” när han förstår vad som händer i staden Tall Oaks, och vi minns såklart hans allra första äventyr där han överlevde händelserna i den klassiska Resident Evil-staden. Däremot skiljer sig Resident Evil 6 ordentligt från de mer klassiska äventyren som släpptes till Playstation (och format som Sega Saturn). Actionmomenten får all vår uppmärksamhet, och den skräckfyllda historien som byggt upp denna klassiska spelserie är som bortblåst.
Jag fyller de zombifierade fienderna med kulor från min magnum för att sedan kasta fram hagelbrakaren och fullkomligt slita ett gäng levande döda i köttiga slamsor. Zombiesarna släpper inte bara massor av ammunition, utan prylar som ger mig poäng till att utveckla mina färdigheter, och när jag låser upp ett bättre skydd mot fiendernas attacker kan jag använda det till alla olika kampanjer. Pusslen har däremot fått stryka på foten, och även om de finns där i bakgrunden så kräver de ungefär lika mycket hjärndöd tankeverksamhet som florerar i zombiesarnas huvuden.
Titeln får lida mer av att heta just Resident Evil 6 än vad den faktiskt gynnas av den. Serien lever med en viss förväntan, och även om Capcom gick ifrån det skräckladdade konceptet med den femte delen så har de tagit steget längre den här gången. Miljöerna är betydligt större än i många av de tidigare spelen, men de saknar den tyngd och atmosfär som vi fick se, och skräckmomenten är bortplockade förutom att en och annan zombie gömmer sig på marken och hugger tag i oss då och då. Vi tittar helt enkelt mer på vad Resident Evil 6 inte är, istället för att nöja oss med vad vi får.
Äventyrets stora antagonist är lika blek som nordisk hud är under vinterhalvåret, och trots att en och annan hemlighet skapar ett intresse för att ta reda på vad som faktiskt händer genom att spela igenom alla protagonisters kampanjer, så är det just spelets samarbetsfunktioner som gör Resident Evil 6 underhållande. Monstren är relativt varierade, och även om bossarna hade kunnat bjuda på mer, så längtar jag efter att få sparka de stora bjässarnas rumpa med mina vänner när jag sysslar med något annat. Vi hjälps åt och får både strida nära varandra, och på håll där en av oss exempelvis kan skydda den andra genom att använda ett prickskyttegevär. Det är hygglig samarbetsunderhållning utan att innehålla några scener som verkligen imponerar.
Playstation 4-versionen inkluderar allt nedladdningsbart material som släpptes till originalversionen, och vi blir presenterade inför flera olika onlinebaserade (även om några av dem kan spelas själv eller på delad skärm) spellägen. Det klassiska ‘Mercenary’-läget bjuder på rejäl zombieslakt där vi ska döda så många fiender som möjligt på tid, och vi ställs bland annat inför rena dödsmatcher där banorna fylls både med datorstyrda fiender och livs levande motstånd. Min personliga favorit är emellertid ‘Onslaught,’ och här ställs två spelare mot varandra. Vi ska emellertid inte rikta något vapen mot vår motståndare, utan ställs inför en mängd av datorstyrda fiender, och ju större combo vi lyckas få till, ju fler fiender dyker upp i motståndarens område. Problemet med flerspelarlägena är dock att det är ganska tomt på spelare, och det kan ta lång tid innan det går att hitta tillräckligt många motståndare för att dra igång en match.
Istället för att se Resident Evil 6 som en rättmätig uppföljare till skräckserien tar jag det istället för vad det är – en actionpackad upplevelse med Resident Evil-karaktärer. Det saknar skräck, det saknar stark atmosfär och exempelvis hade bossfighterna kunnat finslipas ytterligare. Den som är ute efter en rejält dos action med en vän får emellertid många timmars underhållaning att se fram emot.
X PLAY! ZINE 