Recension: Call of Duty: Modern Warfare 4

Infinity Ward och Activision steppar upp ordentligt och med Call of Duty: Modern Warfare 4 återvänder de till allt som gjorde spelserien så pass bra samtidigt som det är som en riktigt go evolution för spelserien. Den här gången får vi inte bara riktigt bra kartor och ett gäng multiplayer-lägen som är sådär härligt lockande till att fortsätta spela och vi får också en av seriens allra bästa kampanjer.

De senaste åren har det mesta av fokuset legat på just multiplayer när det kommer till Call of Duty. De har visserligen experimenterat med mer öppnare uppdrag för singleplayer-upplevelsen, men det har inte fallit väl ut bland spelarna. Därför är det oerhört glädjande att Call of Duty: Modern Warfare 4 levererar den allra bästa spelupplevelsen när det kommer till kampanjen sedan Call of Duty: Modern Warfare 2 (2009) – och den här gången är jag oerhört nyfiken kring vad som händer – jag bara måste spela mer för att ta reda på hur saker och ting ska knytas ihop och sluta.


Den spännande berättelsen låter oss följa flera karaktärer. Captain John Price agerar en av protagonisterna, och ni som har spelat Call of Duty: Modern Warfare 3 vet varför han är på flykt undan lagen. Jag vill inte spoila något för er som funderar på att spela Modern Warfare 3 från 2023, men det mynnar ut i en riktigt spännande jakt på en av antagonisterna samtidigt som han eftersöks av Nordamerika. Vi får också följa en grupp soldater i Sydkorea, menige Park besöker en butik storstaden Soel tillsammans med sina medsoldater. De skämtar och har en ganska god stund tillsammans, men snart släcks hela staden ned när Nordkorea invaderar landet. Berättelsen tar oss bland annat till Nordkorea, och förutom riktigt adrenalinpumpande strider så skruvar Infinity Ward ned tempot emellanåt där vi får följa en riktigt spännande berättelse, ta oss fram obemärkta och utföra avrättningar bakifrån – och då är jag sällan mycket för stelth – men Infinity Ward gör det riktigt spännande, intensivt och bra här.

Fortsätt läsa Recension: Call of Duty: Modern Warfare 4

Recension: Control Resonant

Vi visste att Control Resonant skulle bli underligt, men jag vågade aldrig hoppas på att det skulle bli så pass spännande, välsvarvat och fantastiskt som det faktiskt är.

Vi axlar rollen som Dylan Faden – broder till protagonisten i föregångaren. När jag tar mina första stapplande steg – på vägen ut i från fångenskap – står saker inte rätt till i Oldest House. The Hiss, den entitet som förvränger allt det kommer över har tagit sig ut från den byggnad som varit under rejäl ‘lockdown’ och Manhattan har förvandlats till en livs levande mardröm.

Vägar har omformats till väggar och en form av tak, gatorna fylls av hemska fiender och när man spelar med ett headset eller hemmabiosystem donar och nästan skriker fiendens onda intentioner rakt in i benmärgen. Detta är inte något renodlat skräckspel, men visst tar sig den mörka stämningen in under skinnet och gör sitt för att förgylla den fantastiskt täta atmosfären. Control Resonant är inte längre någon shooter, utan vi har ett märkligt vapen till hands som känns som att det verkligen hör hemma i denna märkliga värld – ett vapen som bland annat kan formas till en enorm hammare, eller alternativet som jag inledde mitt äventyr med – ett vapen som kan svingas runt och göra skada på flera fiender samtidigt, medan det på samma gång kan fälla de allra tuffaste, illasinnade monstren.

Fortsätt läsa Recension: Control Resonant