Recension: Kaku: Ancient Seal

Kaku: Ancient Seal ger oss en semi-öppen värld och en spelmekanik som påminner om spelserier som The Legend of Zelda – men med ingredienser som faktiskt överträffar sin förebild i ett par avseenden.

Precis som titeln antyder så spelar vi som Kaku, en liten kille som bor uppe i de snöiga bergen. Snart ska han få ge sig ut på ett riktigt äventyr som kretsar kring en bortglömd profetia. Världen, som skapades av Creator Saga, bygger på de fyra klassiska elementen så som bland annata eld och vatten – men som nu splittras när en mystisk, främmande kraft träder fram och delar upp världen i fyra olika områden som är fyllda av fiender och hemligheter.

Fortsätt läsa Recension: Kaku: Ancient Seal

Recension: Digimon Story: Time Stranger

Digimon Story: Time Stranger är mystiskt, spännande och bjuder på ett färgsprakande JRPG-äventyr som även blandar in lite mörkare toner. Vi samlar inte bara stridande Digimons som utvecklas till nya, starkare former, utan vi har även en berättelse som överskrider allt som serien har bjudit på tidigare. Bandai Namco och Media Vision har tagit formeln som de skapade med Digimon: Cyber Sleuth och vidareutvecklat konceptet och helhetskänslan vilket tar serien till nya höjder.

Äventyret startar med att protagonisten, som vi själva får namnge, arbetar som en hemlig agent i en fiktiv version av Tokyo och snart befinner vi oss mitt i en ren katastrof där digitala monster – självfallet Digimons – startar ett ordentligt krig. Snart förs vi emellertid åtta år bakåt i tiden och vår uppgift blir att ta reda på vad som egentligen händer och förhindra en ordentlig apokalyps. Härefter stöter vi på några härliga karaktärer som exempelvis Inori Misono som knyter ann till Aegiomon – en Digimon med mänskliga drag som har en klassisk minnesförlust, men det är också något som bidrar till spänningen.

Fortsätt läsa Recension: Digimon Story: Time Stranger

Recension: Final Fantasy Tactics: The Ivalice Chronicles

Final Fantasy Tactics blandade ingredienserna från Final Fantasy med ett taktiskt rollspelsstridssystem där några av genrens mest välrenommerade utvecklare slog sig samman för att skapa en spinoff av Squaresofts (nu Square Enix) fantastiska spelserie. Hironobu Sakaguchi behöver förstås inte någon närmare presentation, men skaparen av Final Fantasy slog sig ihop med Final Fantasy VI-regissören Hiroyuki Ito och Yatsumi Matsuno som basade över utvecklingen för Ogre Battle, och tillsammans med ett gäng andra kända utvecklare inom studion skapade de ett spel som än idag står som stark inspirationskälla för spel i genren.

Personligen spelade jag inte Final Fantasy Tactics, originalet, särskilt länge, så det finns inte några nostalgiska band förutom den klassiska Final Fantasy-känslan. Men efter att ha spelat denna nyversion så känner jag att det verkligen är ett måste för oss som tycker om genren – där Disgaea har varit min favoritserie under så många år. Här levereras också en välkomponerad story, med ett härligt djup.

Fortsätt läsa Recension: Final Fantasy Tactics: The Ivalice Chronicles

Recension: Next of Kin: Fidelity

Spelkväll Games är tillbaka med deras andra spel – uppföljaren till det atmosfäriska Next of Kin där vi fick besöka den svenska lilla byn Mjölkebo. Det var oerhört mysigt, kändes så nära, och behandlade också tyngre ämnen som som gav det ett oerhört gott djup. Uppföljaren är ännu bättre, och en helgjuten spelupplevelse som lever på sin fantastiska berättelse.

Det började med att jag spelade igenom en tidig version av Next of Kin: Fidelity på engelska till PC där jag tog kontrollen över huvudrollsinnehavaren Bjorn. När spelet främst utspelar sig i Sverige – och jag nu har haft den slutgiltiga versionen till Nintendo Switch (spelat på Switch 2) – valde jag emellertid svenska som språk. Det kan tyckas som en bagatell, men det gör faktiskt sitt för spelupplevelsen där det blir ännu tydligare, känns ännu närmare ”hemma” när jag nu spelat tillsammans med protagonisten Björn. Lite som att jag hellre spelar exempelvis Yakuza Like a Dragon med japanska röstskådespelare än engelska, för att ge den rätta känslan – även om Fidelity inte har några röster.

Fortsätt läsa Recension: Next of Kin: Fidelity

Recension: Pac-Man World 2 Re-Pac

Bandai Namco fortsätter att gratulera sin 45-åring – Puck och spelserien Pac-Man – med en remake av Pac-Man World 2.

Detta är en väldigt färgglad spelupplevelse, men lymlarna och Blinky, Pinky, Inky och Clyde har såklart en del fuffens för sig. Spökena tar sig in i Pac-Village och snart har de släppt lös ett monster – Spooky som befaller busarna att gömma undan byns guldfrukter. Detta leder till att Pac-befolkningen tvingas lämna byn och de flesta utgångar är stängda av några mystiska växter. Det är en ganska humoristisk berättelse vi får som även passar en yngre publik, och snart får vi ta kontrollen över Puck som ger sig ut för att återföra de viktiga guldfrukterna till byn.

Förutom Pac-Village som fungerar som en hubbvärld så är banorna indelade i olika typer av världar, eller rättare sagt miljöer där vi får ett actionplattformsspel där Puck självfallet äter gula Pac-dots. Han har ett leende på läpparna oavsett om vi tar oss igenom färgglada miljöer eller slåss mot någon elak boss, och det är en väldigt klassisk och nostalgisk upplevelse som vi får. Istället för ett sedvanligt dubbelhopp så kan Puck emellertid dunsa ned i marken för att studsa betydligt högre än ett vanligt hopp, och banorna utgörs också av fällor att undvika och fiender som vi antingen kan sparka eller hoppa på för att ta ut dem.

Fortsätt läsa Recension: Pac-Man World 2 Re-Pac