Recension: The Pillars of the Earth

Daedalic Entertainment tog på sig uppgiften att göra spel av Ken Follets succé till bokserie The Pillars of the Earth, och resultatet är en väldigt snygg 2D-upplevelse som sätter lyster över hela peka-och-klicka-genren.

The Pillars of the Earth (eller Svärdet och Spiran på svenska) är indelad i tre olika böcker, och den första har alltså spelifierats, medan de andra två är på väg. Daedalic har målat upp berättelsen med en väldigt snygg karaktäristisk stil, och vi får en fiktiv berättelse som utspelar sig under 1100-talets England.

Spelaren får följa en drös av olika, spännande karaktärer. Prologen presenterar en spelsekvens där Tom Builder befinner sig mitt ute i skogen, som är täckt av kyla och snö, tillsammans med sin höggravida fru Agnes och hans barn Alfred och Martha. Tom börjar leta efter rent vatten, medan Alfred samlar torr ved till den sprakande brasan och Martha sätter igång med maten. Pappan tvingas till slut att slå hål på en istäckt vattenpöl för att få tag på vatten, och plötsligt skriker Agnes till – deras barn är på väg att födas. Vi blir presenterade för ett hårt liv, och karaktärer som alla har sina specifika karaktärsdrag som är lagom avvägda.

Under äventyret träffar vi på folks som är lätta att tycka om, men också sådana som jag kommer att avsky. De peka-och-klicka-pussel som inkluderas är sällan svåra rent tekniskt, och handlingen flyter på precis så snabbt som vi helt enkelt vill, utan svårigheten ligger istället i de moraliska och känslofyllda valen vi gör. Vem ska få mat, ska folk skydd även om den egna maten bara räcker till med nöd och näppe, och ska vi följa minsta vink från biskopen?

Daedalic lyckas verkligen få mig att känna empati för många av karaktärerna, och det slutar med att jag gör saker som jag sedan nästan skäms för – bara för att de omtyckta personerna ska få en bättre livsstandard, eller helt enkelt klara av att överleva dagen. Mycket av valen som görs av spelaren får konsekvenser för den fortsatta handlingen, och även om jag tagit mig igenom den första resan som tog ungefär 16 timmar, är jag sugen på att redan nu göra en andra runda innan det är dags för nästa ”bok.”

Röstskådespelarna gör ett fantastiskt jobb, och karaktärerna kommer inte bara till liv genom dess härliga design, utan också hur de uttrycker sig. När jag befinner mig i Kingsbridge – en kyrkby som kretsar kring ett massivt kloster – hopar sig både mänskliga och politiska problem. Vi får se världen ur olika karaktärers synvinklar, och när de sammansvetsar börjar jag sakteliga tvivla på några av de val jag gjort tidigare. Vi blir presenterade för en otroligt kraftfull berättelse, och för mig som har förkärlek till historia är detta ett fantastiskt äventyr som spelifierats på ett ypperligt sätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s