Payday 2: Crimewave Edition

Det har varit en fullspäckad vecka med riktigt bra spel, och måndagen började med fluffiga får i den galna Worms– och Lemmings-mixen Flockers, och mina tankar kring pusseläventyret hittar ni här. Veckan fortsatte sedan med Playstation 4-versionerna av Payday 2: Crimewave Edition, Pro Evolution Soccer 2016 och NBA 2K16.

Payday 2: Crimewave Edition är en oslipad diamant som är läskigt beroendeframkallande i sina bästa stunder. Det handlar om en coop-upplevelse som upplevs allra bäst online med mänskliga medspelare, och tillsammans utför spelarna kupper mot datorstyrt motstånd. Vi kan visserligen smyga oss förbi obemärkta i många lägen, men i huvudsak ställs vi mot en stor polisstyrka som skickar sina mannar rakt in i skottelden. Den artificiella intelligensen är dessvärre väldigt låg, samtidigt som designen och de grafiska bitarna lämnar en del att önska. Däremot är det oerhört beroendeframkallande att bygga ut sin arsenal och lära sig mängder av nya förmågor som gör livet enklare som en ökänd rånare, och tillsammans med andra blir det en riktigt underhållande upplevelse. Recensionen publicerades igår, och slutbetyget är högt.

Pro Evolution Soccer 2016 är faktiskt min första PES-upplevelse sedan 2013. Tidigare höll jag serien som den absolut bästa digitala fotbollsupplevelsen, men sedan Pro Evolution Soccer 2008 gick aldrig de nyare spelen i den riktning som jag själv föredrog. I mitt tycke sprang Electronic Arts Fifa-serie om Konamis fotbollsfest, men mycket har hänt sedan jag gav mig på PES-serien senast.

De första stapplande stegen med Pro Evolution Soccer 2016 kändes ovana, och när min första onlinematch slutade med förlusten 6-9 tyckte jag att målvakterna var urusla. Efter ett 70-tal matcher till, mängder av nedlagd tid på att köpa spelare och tweaka mitt egenkomponerade lag förstår jag att det inte var målvakterna som var dåliga, utan det var mitt och min motståndares försvarsspel som behövde en rejäl förbättring.

En sådan sak som att medspelarna – utan boll – tar genomtänkta löpningar förgyller spelupplevelsen något enormt. Det är otroligt belönande att slå den perfekta passningen på en rusande anfallare, men samtidigt är det lika frustrerande när bollen går iväg hundradelen försent – och det är 100 procent mitt egna fel att det blir offside. Pro Evolution Soccer 2016 blir bättre och bättre för varje match – Konami har hittat hem igen.

NBA 2K16 är en väldigt trevlig överraskning. Jag vet mycket väl att Visual Concepts är riktigt kapabla utvecklare, men jag förvånas varje år att jag lockas till att verkligen lära mig basketens upplägg för att förstå och kunna ta del av den fullständiga upplevelsen. Trots att undertecknad älskar sport är just basket långt ifrån prioriterat, och även om jag förstår grunderna är det en helt annan sak att sätta sig in i detaljerna. Ju mer jag lär mig, desto bättre blir hela spelupplevelsen, och när det på förhand lovande storyläget inte levererar (även om det är intressant att få börja från gräsrotsnivå med spel i high school) är händelserna på basketplan fantastiska.

Recensionerna av Pro Evolution Soccer 2016 och NBA 2K16 publiceras under nästa vecka.

Den svenska spelstudion Overkill Software låter oss leva livet som ökända rånare, och vi får klä oss i kostym och obehaglig clownmask. Kassaskåp har borrats, lås har dyrkats och en vapenarsenal har byggts upp för att kunna stå emot den enorma kraften hos en massiv polisstyrka som inte har några problem med att skicka horder av folk rakt in i skottelden.

Detta är mitt första möte med Payday-serien, och även om det är långt ifrån en avancerad tillställning går allt otroligt fort, och det krävs några dagar på jobbet för att känna sig bekväm i skorna. När en säkerhetsvakt upptäcker att ett gäng buffliga män smyger omkring nära bankens kassavalv bryter helvetet löst, och efter en kort stund är vi omringade av en polisstyrka som inte räds vår tunga vapenarsenal. Mina tankar förs till 2000-talets arkadspel, men med ett friare upplägg. Verkligheten får kliva åt sidan, och allt kretsar kring en actionladdad upplevelse med en ström av fiender som agerar helt vansinnigt. När jag väl får upp den automatiska borren, kastat ut en väska med ammunition och slutat att fundera på hur overkligt hela scenariot är, växer emellertid Payday 2: Crimewave Edition rejält.

I Payday 2: Crimewave Edition handlar det mesta om ett gott samarbete, och även om vi kan göra kupper tillsammans med AI-styrda ‘kamrater’ blir det snabbt klart att det är online som vi hittar den sanna upplevelsen. Det finns en liten ursäkt till alla bankrån, kupper vid juvelbutiker och serverstölder, men det är i de rena spelmomenten tillsammans med andra spelare som vi hittar alla godbitar. Detta leder förstås till att det går väldigt snabbt att dra igång en spelomgång utan kringgående lullull, och det allra bästa är om man hittar medspelare som kompletterar varandra väl. Förhoppningsvis kan någon förse sina lagmedlemmar med ammunition och en annan med förbandslådor, och när det är dags att ge sig på de svårare uppdragen blir det allt viktigare att teamet är tillräckligt sammansvetsat och består av karaktärer som kan erbjuda olika kunskaper.

Vi får ett stort kunskapsträd där vi låser upp mängder av nya möjligheter i takt med att spelarens nivå stiger. Lyckligtvis vi inte låsta till en enda inriktning, utan det går att välja och vraka bland alla möjliga förmågor för att forma en egen skräddarsydd uppsättning. Senare går det dessutom att låsa upp flera uppställningar, som gör att vi kan välja den spelartyp som passar bäst för det kommande rånet, eller är lämpligast för den nuvarande gruppen.

Payday 2: Crimewave Edition blir en väldigt beroendeframkallande tillställning, och det finns mängder av uppdrag av olika slag att sätta tänderna i. Karaktären blir hela tiden lite bättre, och bara en sådan sak som att det sen går att spränga upp dörrarna på en bepansrad värdetransport, istället för att använda den omständliga och tidskrävande borren, förändrar upplevelsen ganska rejält. Spelet belönar mig hela tiden med nya saker, men utförandet hade kunnat vara bättre.

Det är uppenbart att Payday 2 inte ens var särskilt vackert när det ursprungligen släpptes under 2013, och även om bilduppdateringen ofta flyter på och allt ser högupplöst ut, är detaljerna väldigt få, och designen är inte särskilt nervkittlande. Modellerna är kantiga och spelvärlden känns väldigt detaljfattig och rent av steril. Här och var livar någon färgklick upp tillvaron, men den platta välden blir aldrig intressant.

Dessutom är den artificiella intelligensen galet låg där poliser kan kuta förbi och titta bort mot något lika ointressant i horisonten. Andra gånger känns det som om övervakningskameror och väktare ibland ser igenom både väggar och tätvuxet buskage. Att lyckas med en kupp utan att trigga alarmet är alltid lika tillfredsställande, men när ett försök till att smyga sig förbi obemärkt förstörs av sådana brister känns det ibland onödigt att ens försöka.

Trots fadäserna har jag emellertid haft en väldigt underhållande tid med actionfesten, och varenda gång jag tagit på mig den skrämmande clownmasken har spelpassen blivit längre än jag först hade tänkt mig. Payday 2: Crimewave Edition är lika oslipat som det är underhållande och beroendeframkallande – ”Bara ett rån till, snälla?”