Omega Force

Omega Force har gett oss många Dynasty Warriors-tolkningar – inte minst Hyrule Warriors som släpptes till Nintendos Wii U i fjol. Nu har studion utvecklat Dragon Quest Heroes: The World Tree’s Woe and the Blight Below, och tillsammans med Square Enix ger de oss en av de intressantaste mixarna hittills.

Med Dragon Quest Heroes får vi ett väldigt klassiskt äventyr, och Omega Force har verkligen varit serien trogen. Spelaren blir presenterad för mängder av igenkännbara karaktärer, och vi får slåss mot troll, slimes, chimeras, hammerheads och alla möjliga monster som vi stött på i rollspelsserien. Skillnaden är att de turbaserade striderna har bytts ut mot en riktigt actionpackad upplevelse, som ändå kräver en viss strategi från spelaren. Akira Toriyamas arbete med designen gör sig verkligen fantastisk på Playstation 4, och den runda härligt tecknade stilen kommer verkligen till liv på det nya formatet.

Dragon Quest Heroes dundrar igång direkt och vi får se ett vackert intro där människorna lever i frid och fröjd, sida vid sida med världens alla monster. Plötsligt sköljer en stor chockvåg över huvudstaden Arba och bestarna löper amok och börjar gå till attack. Även handlingen bjuder oss på ett väldigt klassiskt upplägg, där ont är ont och gott är gott – det finns inte någon direkt gråzon däremellan.

Omega Force har lagt ned ett väldigt stort arbete på att ge oss en ordentlig fanservice. Var jag än vänder mig känner jag igen något från Dragon Quest-serien, och det handlar om småsaker som att orgelmusik spelas upp när äventyret sparas, alkemi används för att framställa föremål och vi hittar både ljudeffekter och musik från spelserien. Även karaktärsgalleriet är fyllt av ”kändisar” som Terry från Dragon Quest VI, Alena från Dragon Quest IV och Jessica från Dragon Quest VIII, men det var förstås mer väntat. Det är de små överraskningarna som tar äventyret ett extra kliv framåt.

Dragon Quest Heroes har en väldigt snäll inlärningskurva, och i samband med att spelet presenterar oss för något nytt får vi alltid en god stund på oss för att lära oss alla detaljer. I början är striderna lite väl enkla (precis som jag nämnde i vår video) och även om det finns en hel del funktioner för att stärka karaktärerna på olika vis känns det tyvärr ganska onödigt under de första timmarna. Lyckligtvis tuffar motståndet till sig när vi nystat upp en del av den sagolika handlingen, och det är då som äventyret börjar på allvar. Oftast får spelaren i uppgift att försvara en person, plats eller föremål från fiendens attacker, och vid de flesta tillfällen öppnas ett gäng lila portar som släpper in en hel drös av monster. Dessa portaler vaktas av en väktare, och nyckeln till seger brukar ligga i att ta ut så många av dem så snabbt som möjligt.

Det gäller också att anpassa sig efter varje situation, och vi kan närsomhelst växla mellan de fyra olika karaktärerna som kan följa med ut i strid. Spelet levererar en stor mängd olika stridskämpar som har sina egna specialförmågor samt för- och nackdelar, och här gäller det att välja den karaktär som passar bäst för situationen. Vi hittar ett klassiskt utbud av personligheter som specialiserat sig på allt från magi, till svärdskonst samt rena distansvapen, och även om karaktärerna kan verka ganska lika vid en första anblick så skiljer sig många av dem från varandra rätt ordentligt när man lär sig deras specialförmågor. Stridernas strategiska inslag förgylls också av att vi kan bli vänner med några av monstren, där vissa av dem kan placeras ut för att attackera fienden, alternativt användas till en kort, men stark attack eller någon annan typ av fördel.

Mellan striderna får spelaren komma till en mindre hubbvärld där vi kan lugna ned oss från de frenetiska fighterna, och detta är en väldigt mysig plats. Till skillnad från rollspelsserien har vi inte någon stor värld att gå runt i, men det betyder inte att det finns lite att göra. Spelaren blir belönad med diverse medaljer för bedrifterna på stridsfältet, och med dessa kan vi bland annat köpa olika recept som ger oss möjlighet att skapa en mängd olika föremål. Dessutom kan vi ta på oss en hel drös av sidosysslor som bland annat kan gå ut på att dräpa ett visst antal av ett specifikt monster, samla ett antal olika ingredienser, eller rena uppdrag som leder oss ut i strid. Spelaren kan också passa på att använda sig av de färdighetspoäng som delas ut varje gång en karaktär går upp en level, och där hittar vi en mängd olika exklusiva förmågor för varje karaktär, men också rena attributförbättringar som mer liv eller styrka.

Dragon Quest Heroes är en riktigt beroendeframkallande upplevelse, och det är en nostalgisk resa för oss som spelat många klassiska rollspel i allmänhet, och Dragon Quest i synnerhet. Själva handlingen i sig är blek, men de klassiska inslagen är precis lika mysiga som när vi tog del av dem under 90-talet, och det härliga upplägget gör att jag definitivt kommer att återvända till en andra spelomgång i New Game Plus-läget.

Dragon Quest Heroes är Omega Force absolut bästa Dynasty Warriors-mix hittills, och även om de har skippat ett ganska självklart coop-läge så övervinner spelmekaniken och den härliga stämningen en sådan miss.

Under helgen publicerades en video där vi visade upp en hel del från de inledande bitarna av Dragon Quest Heroes, och ni kan se den nedan.