Recension: Once Upon a Katamari

Äntligen får vi en uppföljare i Bandai Namcos härligt galna serie och i Once Upon a Katamari har King of All Cosmos återigen förstört universum.

Spelaren axlar rollen som den lilla prinsen som rullar en boll kallad Katamari för att göra en stor ”snöboll” av världens alla möjliga prylar – först fastnar småsaker och i takt med att bollen blir större kan vi samla på oss allt större saker medan vår Katamari växer till stora planeter och stjärnor som skapats med prylar och levande varelser från jorden. Det är galet och härligt beroendeframkallande samtidigt som det är riktigt humoristiskt precis som vi känner igen serien och den här gången har kosmos konung skapat kaos genom att öppna en skriftrulle som ställer hela universum på på ända.


Vi tar oss genom tio olika biomer och får resa genom tiden till platser och tidsepoker som feodala Japan, vilda västern och ända tillbaka till dinosauriernas tid – även om det finns människor som traskar runt och som såklart kan bli inrullade i vår Katamari, vilket mer får det att kännas som ett utflippat Jurrassic Park-moment. Berättelsen får inte heller någon stor plats utan ligger där i bakgrunden och förstärker den härligt absurda atmosfären, men den här gången får vi ofta olika mål att uppnå – och inte bara kämpa för att göra en så stor boll som möjligt. Det kan röra sig om att vi behöver samla på oss x antal olika drycker eller så värdefulla föremål som möjligt, och samtidigt kan vi hitta över 60 olika kusiner till prinsen, kungakronor och presenter som kan användas för att ändra utseende på prinsen eller någon av hans spelbara kusiner.

Vi hittar också ett nytt spelläge kallat KatamariBall och det kan även spelas online mot andra spelare – även om jag aldrig lyckades hitta några motståndare vid mina försök. Vi kan emellertid utmana AI-styrda karaktärer och här tävlar vi om att samla på oss mest föremål under en viss tid. Det blir kaotiskt där vi även kan rulla in våra motståndare och förstöra för dem om vi lyckas samla på oss fler föremål än de andra, och det är ett trevligt tillskott även om jag snart lämnar spelläget för att fortsätta med huvuduppdragen.


Utvecklarna RENGAME försöker förnya konceptet med olika power-ups som finns utplacerade på banorna, så som en magnet som suger till sig närliggande föremål utan att vi riktigt behöver rulla över dem eller två raketer som gör att vi rör oss snabbare. De tillför inte särskilt mycket till själva spelupplevelsen, även om dessa inte förstör något av det klassiska konceptet.

Kontrollen är väldigt tankig och påminner om den klassiska PlayStation 2-eran precis som när originalet släpptes – även om utvecklarna själva menar att de skapat en smidigare kontroll. Så må vara fallet, även om den fortfarande känns oprecis, men det är också något som gör det mer utmanande utan att för den sakens skull förstöra något – det tar helt enkelt en stund att bli van och vän med kontrollen och kameran. Sedan använder sig RENGAME av samma grafikmotor som när de skapade We Love Katamari REROLL + Royal Reverie där vi får en simpel visuell stil – men som fortfarande är oerhört charmig och retrodoftande. Det viktigaste är ändå att det flyter i stabila 60 bilder per sekund även om vi samlar upp alla möjliga föremål.


Musiken i Katamari-serien har alltid varit ett fantastiskt signum för varumärket och jag är så glad över att detta även fortsätter i denna uppföljare. Jag bara älskar när titelmusiken nynnas i falsk ton hur underligt det än låter, och mixen av allt från J-Pop till techno gör ett oerhört bra jobb för att sätta tonen för varje bana – då alla har en egen låt. Vi hittar klassiker från tidigare spel och alster som verkligen fungerar i harmoni med banorna.

RENGAME och Bandai Namco återuppfinner inte hjulet på nytt med Once Upon a Katamari, och de nya tillskotten gör inte speciellt mycket för spelupplevelsen. Vi som däremot verkligen gillar de tidigare spelen får här helt nya mål att ta oss ann när vi rullar vår Katamari och det i sig är en ren fröjd. Det är så oerhört beroendeframkallande i positiv bemärkelse att det är svårt att sluta spela – och det är precis den där ”bara en bana till”-känslan som jag vill ha i denna typ av spel.

Betyg: 8 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series X/S
Nintendo Switch
PC