Recension: Metaphor: ReFantazio

Metaphor: ReFantazio tar oss till ett medeltida fantasy-universum – närmare bestämt United Kingdom of Euchronia och det är Persona-regissören Katsura Hashinos första nya IP sedan de komponerade ihop Atlus-studion Studio Zero.

Utvecklaren tog visserligen hand om arbetet med Catherine: Full Body som var den utökade och förlängda versionen av actionpusslaren, men Metaphor ReFantazio är studions första egna spel – även om vi hittar många välkända personer som arbetat med Persona-spelen tidigare. Och visst innehåller deras nya JRPG-titel ett tydligt DNA från nyss nämnda serie och Shin Megami Tensei – men utan att utvecklarna behöver hålla sig inom spelseriernas ramar.


I Metaphor: ReFantazio står kungariket utan regent efter att konungen mördas och utan att säga för mycket så har inte prinsen möjlighet att ta över tronen. Istället startar en turnering om att vinna folkets hjärtan för att bli krönt till ny kung där alla är inbjudna, och även om vår protagonist – som vi får namnge själva – är med i racet så är anledningen något helt annat. Persona-serien innehåller en hel del glädje, humor och färg till skillnad från den betydligt mörkare huvudserien Shin Megami Tensei och Metaphor: ReFantazio lägger sig där någonstans mitt emellan. Vi får följa en berättelse som innehåller ond bråd död, men också härlig humor som levereras med en helt fantastisk presentation – menyerna är vrålsnygga med levande design och de är förgyllda av ett riktigt snyggt färgschema.

Striderna flyter på oerhört smidigt och snabbt – på ett sådant sätt att det nästan blir svårt att ge sig på ett betydligt långsammare turbaserat JRPG efter detta. Här har vi emellertid inte ‘personas’ som lånar ut sina krafter till oss, utan protagonisten och hans vänner får tillgång till unika krafter och magier genom olika arketyper som låses upp på olika sätt. Några har fantastiska magier, andra ger ”buffar” till laget och några delar ut stryk genom svärd och andra tillhyggen. Varje karaktär har möjlighet att använda sig av alla olika arketyper, men det är förstås en fördel om de anpassas efter varje person där den adelsbördige Strohl exempelvis har hög attackstyrka och soldaten Hulkenberg är en riktig tank som kan ta emot mycket stryk. När det kommer till protagonisten får vi själva dela ut en av två attributpoäng på olika parametrar vilket är kul då vi kan forma hans stridsfärdigheter efter eget tycke.


Striderna påminner mycket om de i Persona 5 Royal, och en trevlig funktion är att vi med ett knapptryck kan välja att starta om striden direkt från början – utan någon laddningssekvens. Det här kommer väl till pass när vi möter tuffare fiender och bossar där vi snart kan känna att vi inte kommer att klara striden – men där vi samtidigt kommit på ett knep för att ta ut den på bästa sätt. Det ger oss också möjlighet att testa på lite kreativa saker som vi annars kanske inte hade vågat om vi hade mer att förlora.


Därmed inte sagt att det är enkelt. Magipoängen – förkortat MP – är i vanlig ordning oerhört viktiga för att lyckas i de stora och många ”dungeons” som äventyret erbjuder och de flesta slutar också med en tuff bosstrid. Tillgången till prylar som fyller på magipoängen är skral och finns således inte i obegränsad upplaga ute i städernas och byarnas butiker. För att karaktärerna ska bli helt fräscha och få både hälsa- och MP-mätarna påfyllda så behöver de lämna pågående äventyr i borgen, ute på slätten eller vad det nu må vara. Då förlorar vi dock en dag till då det följer ett liknande upplägg som i Persona-serien med en rullande kalender. Vid vissa specifika datum inträffar stora händelser som för huvudberättelsen framåt, men däremellan kan vi exempelvis tillbringa tid med spännande karaktärer som bjuder på allt från intressanta och spännande sidospår, till möjligheten att låsa upp och stärka nya arketyper och ge andra stora fördelar när det sen är dags att ge sig ut på stridsfältet. Vi kan också prata med kararaktärer och göra saker som fyller på en av flera olika attribut – så som mod och vår fantasi. Detta kan sedan leda till att vi kan använda våra färdigheter för att nå nya spännande möjligheter som vi inte hade tidigare. Det blir oerhört beroendeframkallande att hela tiden förbättra våra karaktärer på väldigt många olika sätt – och samtidigt leder det till att man planerar sin fria tid noggrant.


Atmosfären är också väldigt tät med riktigt bra musik, många fantastiskt snygga animesekvenser som för den fantastiska berättelsen framåt och när vi rör oss i en helt ny spelvärld, fylld av mystik och spänning, känner jag att det faktiskt känns betydligt mer intressant än en helt ny del i Persona-serien – en av mina största favoriter i JRPG-genren. Befolkningens fiende nummer ett kallas faktiskt för människor – eller rättare sagt Humans. Det rör sig inte om folk som ser ut som människor i vår verkliga värld – utan deformerade, ofta enorma fiender där det ofta finns spår av ett utseende som på något sätt påminner om en verklig människa. Däremot på ett förvrängt och nästan läskigt sätt och det ger verkligen tyngd åt bataljerna som ofta kräver att vi lär oss att handskas med fiendens attacker samtidigt som vi förhoppningsvis kan dela ut stryk mot fiendens svagheter. Träffar vi en svag punkt så får vi ofta ett extra drag där vi exempelvis kan fortsätta att göra skada, ge buffar eller slänga en helande magi på vårt team.


Vi hittar också en världskarta som vi kan ta oss igenom, och för att nå platser längre bort har vi ett stort fordon som kallas för Runner. Det är ett underligt skepp som rör sig framåt med hjälp av ett par ben och när vi tar oss genom världen mot vårt nästa mål så får vi också uppleva en hel del överraskningar. Beroende på hur långt vi färdas så går det också åt ett visst antal dagar för att resa – och om vi exempelvis har en ”bounty” som ligger två dagar bort förbereder jag mig ordentligt – jag vill helt enkelt inte behöva slösa två dagar till för att lämna uppdraget och hela upp min magi och hälsa.

Metaphor: ReFantazio är ett helt fantastiskt JRPG som levererar en helt fantastisk berättelse och ännu starkare karaktärer. Friheten som Studio Zero har fått – där de använder många komponenter från Persona, men har möjlighet att gå utanför gränserna – gör äventyret till en betydligt mer spännande spelupplevelse än en uppföljare i nyss nämnda spelserie. Det är fyllt av beroendeframkallande spelmoment som alla kokas ihop till ett av årets allra bästa spel.

Betyg: 10 av 10
Testat till PS5
Släpps även till (11 oktober):
PS4
Xbox Series X/S
PC

Metaphor: ReFantazio utvecklades av Atlus-utvecklarna Studio Zero.