Recension: Bleak Faith: Forsaken

Världen har fallit i mörker, och jag vandrar i miljöer som osar ond bråd död. Bleak Faith: Forsaken är en ‘soulslike’ av klassiska mått där den lilla utvecklaren Archangel Studios bjuder med oss på en resa in i tomheten.

Världen är öde och fantasin får flöda fritt då berättelsen är sparsmakad efter ett kortare intro. Jag börjar min resa på en byggnad som ståtar sig högt över landytan, men tar mig snart ned för en stege som kan vara en av de längsta jag någonsin skådat. Snart möter jag den första fienden och försöker tajma pareringar utan större framgång och märker snart att en dogde-kastning fungerar allra bäst. Jag dör några gånger ganska tidigt, men får snart grepp om fiendernas attackmönster och kan snart ta ut dem med livhanken i behåll.

Snart kommer också den stora käftsmällen. En brutal boss som dödar mig på ett par slag, och jag känner mig plötsligt väldigt liten. Bosstriderna är spännande och även spelets absoluta höjdpunkt, där jag behöver lära mig varenda attackmönster och ta redan på när jag kan slå hårdare kombinationer eller om jag ska nöja mig med en lätt attack för att sedan kasta mig undan. Kontrollen är tankig, och i de tuffaste bosstriderna känner jag mig så oerhört liten – både storleksmässigt och kraftmässigt – men när jag till slut lyckas får jag äntligen pusta ut och ta en välbehövlig paus.

Det finns inte några ikoner som berättar för mig var jag ska, och det är en ganska labyrintliknande dyster värld vars atmosfär tyngs av den musik som förstärker den grymma stämningen. När jag blickar ut över de ordentliga höjderna så finns det platser som bjuder på en och annan bitterljuv vy, men det är en sparsmakad spelupplevelse som inte bjuder på särskilt mycket hemligheter. Det är också en tom värld till den grad att det känns som att utvecklarna vill att vi ska känna oss ensamma och utelämnade där onda makter vill att vi ska dö. En mörk medeltidsatmosfär lockar mig alltid, men den är lite för tom för sitt eget bästa, och det finns inte riktigt några incitament för mig att vilja fortsätta utan att jag tvingar mig kvar för att se om det har något extra att bjuda på.

Jag tar mig genom många tomma områden, och visst finns det något melankoliskt i det i denna gotiska medeltidsvärld. Men det är svårt att finna inspiration till att vilja fortsätta. Vi har emellertid en bred valmöjlighet när det kommer till vapen och dylikt och kan välja mellan olika spelstilar samtidigt som det finns goda möjligheter att uppgradera vapnen.

Ambitionsnivån hos denna lilla utvecklare måste ändå hyllas. Deras motto är att ”passion och en stark vision” är viktigare än ett stort kapital och visst ligger det något i det hela. Black Faith: Forsaken är en helt okej spelupplevlse, men jag har svårt att finna kraften att orka kämpa mig igenom det tuffa äventyret när det inte är tillräckligt belönande – även om det är en riktigt härlig känsla när jag har överlistat en dundersvår, stor boss.

Betyg: 5 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
PS4
Xbox Series X/S
Xbox One
PC