Recension: 13 Sentinels Aegis Rim (PS4)

Vi har saknat Vanillaware som inte släppt något spel sedan Dragon’s Crown 2013. Nu är de äntligen tillbaka med 13 Sentinels: Aegis Rim som blandar science-fiction med ett nostalgiskt 80-tal och vi bjuds på en fantastisk berättelse och strategiska rollspelsstrider.

Se gärna vår videorecension på vår Youtube-kanal SpelPaus.

Äventyret kretsar kring 13 färgstarka karaktärer och berättelsen blandar in äventyrsinslag, men flyter på som en av de allra mest spännande visuella novellerna. Det hela börjar i Tokyo 1985 där ett gäng skolungdomar börjar prata om hemska drömmar om en dystopisk framtid där jätterobotar ödelägger stora städer. Men vad handlar egentligen detta om? Är det inte så att Juro Kurabe, en av de 13 protagonisterna, egentligen bara sett för många scifi-filmer om ufon och utomjordingar som kommit hit för att ta över planeten?

Varje karaktär har en intressant och spännande berättelse som nystas upp, och vi kan i mångt och mycket välja vilken av dessa personligheter som vi ska följa för stunden. Vi får följa dem i deras vardagliga liv och bekanta oss med deras vardagliga bestyr och problem samtidigt som de är del av något mycket större. De har också den där speciella anime-ingrediensen som ger karaktärerna än mer färg, så som att Hijiyama är fullkomligt galen i ‘yokisoba pan’ – och Vanillaware är verkligen fantastiska när det kommer till att gestalta mat och andra godsaker. Jag blir faktiskt riktigt sugen och hungrig när jag spelar detta.

Det är svårt att berätta mer om handlingen utan att spoila något för er, det händer verkligen mycket i dessa ungdomars liv, men vi får följa med på en resa genom tid och rum som tar oss tillbaka till det andra världskrigets dagar och in i framtiden. Det bjuder på plot-twister och en fantastisk berg-och-dalbana av händelser som gör att det helt enkelt är svårt att slita sig ifrån. Många delar av berättelserna kan också sluta på olika sätt beroende på hur vi agerar. Sedan kan vi gå tillbaka till samma sekvens och göra något annat av den dagen. Det är en intressant mekanik och även om jag till en början blev lite förvirrad över alla händelser som karaktärerna är med om, så lär jag snart ”känna” dem bättre och hänger snart med i berättelsen fullt ut.

Storyn flyter på i en härlig takt, och det är ganska enkelt att få en bild av vad som ska göras härnäst även om vi kan få tänka till en sekund eller två ibland. Vi har ett tankemoln där vi kan välja mellan ett gäng olika nyckelord som vi kan använda för att prata med andra, eller om vi helt enkelt är intresserade av vad den aktuella karaktären tänker om dessa. Äventyrsdelen blir aldrig komplicerad, men även om den saknar utmaning så njuter jag ordentligt av de flesta scenarion som spelas upp.

Precis som jag nämnde i inledningen finner vi också strategiska rollspelsstrider och det intressanta är att vi i mångt och mycket kan switcha mellan äventyrsläget och bataljerna när som helst. I striderna möter vi vågor av kaijus – stora djurliknande robotar – som gör allt för att demolera staden och den terminal som spelaren får i uppgift att försvara. Vi får styra och ställa över upp till sex stycken av protagonisterna i semi-realtid – allt flyter på i realtid till det är dags för våra karaktärers drag. För att kunna möta hotet befinner sig våra vänner i stora mechas, och de har olika för och nackdelar – vissa är exempelvis starka mot markbundna fiender, medan andra har en bra arsenal för att attackera en betydligt större mängd fiender i en enda attack. Striderna blir i sina bästa stunder riktigt intensiva och jag tycker verkligen om när jag måste planera mina drag väl – men det finns ett minustecken och det är den visuella biten. När äventyrsdelen är oerhört snyggt tecknad, med härliga färger och miljöer som målas upp på ett fantastiskt sätt är det trist att karaktärerna ser ut som trianglar och fienderna målas bland annat upp i olika blockkonstellationer. Grafiken livas visserligen upp av klara neonfärger, men det räcker inte riktigt till.

Annars är det intressant att levla upp karaktärer, ge de starkare förmågor och vi kan även uppgradera basen som till exempel kan sänka flygfarkoster med EMP.

13 Sentinels: Aegis Rim är emellertid ett fantastiskt spel och det levererar många timmar av fantastiskt berättande, underbar 2D-grafik och det känns som en smått unik blandning av story och rollspelande samtidigt som det lånar många beprövade koncept. Äventyrsdelen är helt klart den absolut bästa delen, men striderna är både beroendeframkallande och intressanta. Den som värdesätter spännande berättelser i spel borde definitivt ta sig ann 13 Sentinels: Aegis Rim som levererar den bästa storyn jag upplevt på väldigt länge.