Spelat i veckan – Playstation Vita-fokus

Publicerad den av Tommy

Den gångna veckan har förgyllts av Sonys bärbara maskin, Playstation Vita. Konsolen har en mängd gömda pärlor som inte har fått den tiden i rampljudet som de förtjänar, och när folk talar om konsolen är det oftast Uncharted: Golden Abyss, Killzone: Mercenary och Resistance: Burning Skies som kommer på tal. I själva verket är det endast Nathan Drakes actionmatiné som tillhör konsolens toppskikt.

PlayZine-stammisar vet att jag tyckte väldigt mycket om Steins Gate (varför kan ni läsa i recensionen) – och när eftertexterna började rulla för den visuella novellen ville jag ha mer – trots att drygt 20 timmar hade passerat. Det är ett väldigt gott omdöme, och istället för att kliva över till Batman: Arkham Knight (jag är sen till festen även om jag har haft spelet sedan lanseringen) till Playstation 4 föll lotten på Lost Dimensions till Playstation Vita.

Atlus har gjort mycket rätt med sin lokalisering, och spelets upplägg är lika beroendeframkallande som det såg ut på förhand. Förutom att strategirollspelet har väldigt intressanta strider, med en mängd olika karaktärer som  kompletterar varandra på slagfältet, gäller det att lista ut vilka förrädare som gömmer sig i gruppen samtidigt som en våldsman hotar att spränga världens alla städer i bitar med hjälp utav kärnvapen.

Gruppens mål är att ta sig upp för ett torn – där antagonisten sitter högst upp och väntar – och under varje våningsplan tvingas soldaterna rösta på den som de tror är förrädaren. Den som får mest röster utplånas, och vid varje ny nivå blir ytterligare en förrädare påmind om sin initiala plan – något som blir möjligt eftersom att gänget tappade minnet i samband med att de äntrade byggnaden.

lost dimension

Det är lätt att hitta sina favoritsoldater, men samtidigt gäller det att lufta hela sin armé för att ta reda på vem som är en förrädare. Vi får tips genom ett snabbt regn av kommentarer (som blir röda om de är onda åsikter) och det gäller således att lista ut vem som har onda intentioner.

Den negativa aspekten med Lost Dimension är dock de släta karaktärerna, och för att fördjupa banden med de olika personligheterna måste protagonisten tala med var och en. Vi hittar starka karaktärsdrag som glada och lättsinniga människor, tillsammans med mer intelligenta samt även rent fientliga personer som helst av allt håller sig i sitt egna hörn. Men istället för en förgyllande effekt känns samtalsämnen och personligheterna som rena klyschor, och det tillför endast en enerverande och utdragen process.

Det gömmer sig emellertid en hel del intressanta och spännande inslag i handlingen som förhoppningsvis nystas upp ju längre in i Lost Dimensions historia som vi kommer. Vad är egentligen terroristens verkliga intentioner och vad är förrädarnas uppdrag? När allt kommer omkring är det ändå de spelmässiga bitarna som glänser, och glädjen är alltid lika stor när en av sina favoritstridskämpar befrias från misstanke (vilket sker genom ett litet minispel.)

Steins Gate

Publicerad den av Tommy

I Steins Gate får vi stifta bekantskap med den 18-årige Rintarou Okabe som dagdrömmer om att vara en fruktad, galen vetenskapsman. Han låtsas vara förföljd av en hemlig organisation och skapar till synes helt meningslösa ”uppfinningar” tillsammans med sina vänner. Men vad händer när dagdrömmarna blir verkligare än Okabe vill att de ska vara samtidigt som de lyckas förändra både tid och rum?

Steins Gate är en visuell novell som först lanserades till Xbox 360 i Japan under 2009. Det handlar om en väldigt japansk historia, och det förvånar mig inte att vi fått en västerländsk version först nu (rättare sagt 2014 då en engelsktextad PC-version släpptes.) Äventyret är fullt av uttryck som kan vara förvirrande för personer som inte är införstådda i delar av landets kultur, men tack vare ett smart lexikon förklaras många av de ord och knepigheter på ett enkelt och lättförståeligt sätt.

steins-gate-ps vita

Historien börjar som en enkel och tämligen normal tillvaro för ett gäng japanska ungdomar där vi hittar färgstarka personligheter som hackern Daru, den lättsinniga Mayuri och Kurisu som studerat i Nordamerika. Dialogerna lockar ofta till skratt, och den riktiga grädden på moset är när Okabe försöker härma de amerikanska folkets uttryck.

Det som börjar som en lättillgänglig och gemytlig skrattfest blir snart seriösare när handlingen tar fart. Av en slump lyckas vännerna skicka sms bakåt i tiden, och när gänget lyckas förändra det förgångna finns det andra krafter i världen som vill komma åt den fantastiska tekniken.

Den visuella novellen är långt ifrån lika spelbar som Danganronpa (läs gärna recensionen av uppföljaren,) och förutom att klicka handlingen framåt är det enda momentet som vi kan påverka ett antal svar på olika sms som poppar upp i Okabes mobil med jämna mellanrum. Vi kan oftast välja om vi ska strunta i att svara, eller välja vilket ord vi ska ge en kommentar på, men själva meddelandena är redan förutbestämda. Det gör förstås att vi kan slappna av och följa händelserna i lugn och ro, men vi får aldrig någon känsla av kontroll.

steins_gate

Förutom att atmosfären är fantastisk med sin härliga musik, trevliga bakgrunder och härliga karaktärsdesign hittar vi också intressanta teorier gällande tidsresor. Det låter förstås som en alldeles omöjlig uppgift, men Steins Gate bjuder på många filosofiska tolkningar och ger oss en bild av olika händelser som skulle kunna bli ett rejält problem om det faktiskt blev möjligt. Det är få spel som fått mig att tänka efter lika mycket som Stein Gate, och det i sig är ett väldigt gott betyg för 5pb:s och Nitroplus fantastiska äventyr.

Den enda solfläcken som gömmer sig i själva storyn är att vissa översättningar kunde vara bättre. När jag ändrar bakgrunden på Okabes mobil står det exempelvis att ringtonen har blivit ändrad, och det får mig förstås att undra om lokaliseringen fått lida på fler ställen. Men även om det märks att allt inte blivit riktigt rätt här och var är det något som inte stör nämnvärt när vi kommer till en summering som väger upplevelsens helhet.

När drygt 20 timmar har passerat börjar eftertexterna rulla, och med hjälp av listan över troféer ser jag att det fortfarande finns flera slut att nå samt betydligt mer handling att hitta någonstans däremellan. Precis som med en god bok blir jag sugen på att återbesöka världen någon gång i framtiden för att hitta de vinklar som jag missade under den första resan.

betyg4

Spelat i veckan – Bloodborne och Steins Gate

Publicerad den av Tommy

Som jag tidigare berört fick jag en helt annan bild av Bloodborne än vad som uppenbarade sig efter att ha fastnat i de inledande spelsekvenserna. I början av veckan rullade till slut eftertexterna till From Softwares mästerverk, och jag kunde inte undslippa en känsla av tomhet – jag ville inte att det skulle ta slut.

Bloodborne blev beroendeframkallande, och svårighetsgraden blev aldrig det hinder som hjärnan byggde upp på förhand. Atmosfären – som var fylld av en tjock gotisk dimma – slöt in mig, och trots att handlingen mer eller mindre är begränsad till olika små dokument är Old Yharnam en spännande stad med en vrickad utspridd sjukdom som spred sig mitt i en mardröm – bokstavligt.

Adrenalinkickarna var aldrig långt borta, och därför var det lika skönt att lugna ned sig med det betydligt fridfullare Steins Gate till PS Vita (finns även till Playstation 3.) Den visuella novellen bjuder på väldigt färgsprakande karaktärer, och medan humoristiska, nördiga Otaku-doftande dialoger byter av varandra finns en seriös och mörk historia bakom den glada ridån.

Steins Gate släpptes först till Xbox 360 i Japan under 2009, och även om lokaliseringen bjuder på en smått fantastisk upplevelse förstår jag att den västerländska versionen kommer så pass sent. Berättelsen innehåller mängder av japanska uttryck som kan vara svåra att förstå för folk som inte är införstådd i japansk kultur, men spelet innehåller en sorts ordbok (som jag berättat mer om här) som förklarar alla främmande (och lite till) ord som vi stöter på.

Den visuella novellen passar perfekt på ett bärbart format som Playstation Vita, men översättningen lämnar en del att önska. Ibland är beskrivningarna inte riktigt så vänliga som jag hade önskat, men Steins Gate innehåller en fantastisk berättelse och är ett måste för alla som är intresserade av japanska visuella noveller.

Vad har du spelat i veckan?