Spelat i veckan – Sida 2

Spelat i veckan – Tearaway Unfolded och Broken Sword 5

Publicerad den 2015-09-202015-10-03 av Tommy

Den gångna veckan har förgyllts av otroligt härliga och mysiga spelupplevelser till Playstation 4 med den lilla budbäraren Iota i Tearaway Unfolded (läs gärna recensionen,) och undertecknad har återigen bekantat sig med George Stobbart och Nico Collard i Broken Sword 5: The Serpent’s Curse. Det handlar alltså om två äventyr som ursprungligen släpptes under 2013 till andra format, även om den andra delen av det episodbaserade Broken Sword 5 lanserades i fjol.

Tearaway Unfolded gör sig oerhört vackert på sin nya hårdvara, och Media Molecule har tagit de visuella bitarna till nya höjder även om det var snyggt till Playstation Vita. Precis som i originalet får spelaren chansen att påverka äventyrets innehåll med att göra snöflingor av papper, måla fjärilar och göra moln till en stor storm. Äventyret bjuder på mycket tokerier och härliga originella inslag, men då Tearaway var så otroligt skräddarsytt för Playstation Vita blir den nya versionen aldrig lika fantastisk som den bärbara versionen.

Jag spelade aldrig Broken Sword 5: The Serpent’s Curse under 2013 även om det släpptes till Playstation Vita – en konsol med många gömda spelpärlor. Nicos och George äventyr är emellertid inpackad i en alldeles underbar atmosfär, och vi som förtrollades av originalet i vår ungdom hittar många härliga flörtar med den första resan.

De handritade bakgrunderna är fantastiska, och det finns en tanke bakom varje medverkande karaktär och dialogerna är alltid intressanta. Det klassiska peka-och-klicka-upplägget fungerar minst lika bra idag som under genrens storhetstid, och samtidigt som vi syltar in oss ännu mer i det mordmysterium som äger rum vill jag helt enkelt inte att den härliga resan ska ta slut.

Gemensamt för både Tearaway Unfolded och Broken Sword 5: The Serpent’s Curse är också att de släpps i färdigt skick direkt på skiva. Det kanske låter som en självklarhet, men många av dagens titlar kräver i stort sätt en uppdatering för att inkludera flera vitala inslag.

Vad har du spelat under veckan?

Spelat i veckan – Until Dawn och Metal Gear Solid V: The Phantom Pain

Publicerad den 2015-09-112015-10-03 av Tommy

Under veckan har min tid fullkomligt ätits upp av Until Dawn och Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Som ni kan läsa i recensionen underhöll Until Dawn mig rejält, och stämningen var något av det starkaste jag upplevt på länge.

Jag fastnade också för inledningen i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, men om sanningen ska fram hade jag lite svårt för den öppna världen som sen presenterades. Inte för att ogillar genren, utanför att serien alltid har kretsat kring en tung handling och en stark röd tråd. Jag fick istället smyga omkring ensam i ett stort och sandigt Afghanistan samtidigt som jag hellre ville ta del av vad som försiggick bakom kulisserna.

Sedan började upplägget äta sig in mer och mer, och jag börjar uppskatta de fria valen. Jag kan ta på mig mindre sidouppdrag, som senare visar sig ge mig stora fördelar för hela äventyret. Det jag har lite svårt för är dock att spelmekaniken förespråkar en smygande spelstil där spelaren inte ska döda fienden, utan tillintetgöra soldaterna med strypgrepp och sömnmedel samtidigt som vi låser upp en allt starkare arsenal. Vad ska vi med alla vapen till om man ändå ska smyga? Det blir samma ‘dubbelmoral’ som i Battlefield: Hardlines kampanj, och argumentet ”spela som du vill” faller platt.

Jag tror mycket väl att Metal Gear Solid V: The Phantom Pain kan mynna ut i ett av årets bästa actionäventyr, och förhoppningsvis kan jag njuta mer av äventyret när jag accepterat Hideo Kojimas spel precis som det är.

Spelat i veckan – Playstation Vita-fokus

Publicerad den 2015-08-282015-10-03 av Tommy

Den gångna veckan har förgyllts av Sonys bärbara maskin, Playstation Vita. Konsolen har en mängd gömda pärlor som inte har fått den tiden i rampljudet som de förtjänar, och när folk talar om konsolen är det oftast Uncharted: Golden Abyss, Killzone: Mercenary och Resistance: Burning Skies som kommer på tal. I själva verket är det endast Nathan Drakes actionmatiné som tillhör konsolens toppskikt.

PlayZine-stammisar vet att jag tyckte väldigt mycket om Steins Gate (varför kan ni läsa i recensionen) – och när eftertexterna började rulla för den visuella novellen ville jag ha mer – trots att drygt 20 timmar hade passerat. Det är ett väldigt gott omdöme, och istället för att kliva över till Batman: Arkham Knight (jag är sen till festen även om jag har haft spelet sedan lanseringen) till Playstation 4 föll lotten på Lost Dimensions till Playstation Vita.

Atlus har gjort mycket rätt med sin lokalisering, och spelets upplägg är lika beroendeframkallande som det såg ut på förhand. Förutom att strategirollspelet har väldigt intressanta strider, med en mängd olika karaktärer som kompletterar varandra på slagfältet, gäller det att lista ut vilka förrädare som gömmer sig i gruppen samtidigt som en våldsman hotar att spränga världens alla städer i bitar med hjälp utav kärnvapen.

Gruppens mål är att ta sig upp för ett torn – där antagonisten sitter högst upp och väntar – och under varje våningsplan tvingas soldaterna rösta på den som de tror är förrädaren. Den som får mest röster utplånas, och vid varje ny nivå blir ytterligare en förrädare påmind om sin initiala plan – något som blir möjligt eftersom att gänget tappade minnet i samband med att de äntrade byggnaden.

Det är lätt att hitta sina favoritsoldater, men samtidigt gäller det att lufta hela sin armé för att ta reda på vem som är en förrädare. Vi får tips genom ett snabbt regn av kommentarer (som blir röda om de är onda åsikter) och det gäller således att lista ut vem som har onda intentioner.

Den negativa aspekten med Lost Dimension är dock de släta karaktärerna, och för att fördjupa banden med de olika personligheterna måste protagonisten tala med var och en. Vi hittar starka karaktärsdrag som glada och lättsinniga människor, tillsammans med mer intelligenta samt även rent fientliga personer som helst av allt håller sig i sitt egna hörn. Men istället för en förgyllande effekt känns samtalsämnen och personligheterna som rena klyschor, och det tillför endast en enerverande och utdragen process.

Det gömmer sig emellertid en hel del intressanta och spännande inslag i handlingen som förhoppningsvis nystas upp ju längre in i Lost Dimensions historia som vi kommer. Vad är egentligen terroristens verkliga intentioner och vad är förrädarnas uppdrag? När allt kommer omkring är det ändå de spelmässiga bitarna som glänser, och glädjen är alltid lika stor när en av sina favoritstridskämpar befrias från misstanke (vilket sker genom ett litet minispel.)

Spelat i veckan – Bloodborne och Steins Gate

Publicerad den 2015-08-212015-10-03 av Tommy

Som jag tidigare berört fick jag en helt annan bild av Bloodborne än vad som uppenbarade sig efter att ha fastnat i de inledande spelsekvenserna. I början av veckan rullade till slut eftertexterna till From Softwares mästerverk, och jag kunde inte undslippa en känsla av tomhet – jag ville inte att det skulle ta slut.

Bloodborne blev beroendeframkallande, och svårighetsgraden blev aldrig det hinder som hjärnan byggde upp på förhand. Atmosfären – som var fylld av en tjock gotisk dimma – slöt in mig, och trots att handlingen mer eller mindre är begränsad till olika små dokument är Old Yharnam en spännande stad med en vrickad utspridd sjukdom som spred sig mitt i en mardröm – bokstavligt.

Adrenalinkickarna var aldrig långt borta, och därför var det lika skönt att lugna ned sig med det betydligt fridfullare Steins Gate till PS Vita (finns även till Playstation 3.) Den visuella novellen bjuder på väldigt färgsprakande karaktärer, och medan humoristiska, nördiga Otaku-doftande dialoger byter av varandra finns en seriös och mörk historia bakom den glada ridån.

Steins Gate släpptes först till Xbox 360 i Japan under 2009, och även om lokaliseringen bjuder på en smått fantastisk upplevelse förstår jag att den västerländska versionen kommer så pass sent. Berättelsen innehåller mängder av japanska uttryck som kan vara svåra att förstå för folk som inte är införstådd i japansk kultur, men spelet innehåller en sorts ordbok (som jag berättat mer om här) som förklarar alla främmande (och lite till) ord som vi stöter på.

Den visuella novellen passar perfekt på ett bärbart format som Playstation Vita, men översättningen lämnar en del att önska. Ibland är beskrivningarna inte riktigt så vänliga som jag hade önskat, men Steins Gate innehåller en fantastisk berättelse och är ett måste för alla som är intresserade av japanska visuella noveller.

Vad har du spelat i veckan?