Recension: Romancing SaGa 2: Revenge of the Seven

Romancing SaGa 2: Revenge of the Seven är en fullskalig remake av JRPG-originalet från 1993 och det är en klassiker med unika inslag som imponerar.

Squaresoft – numera Square Enix – har alltid gått sin egna väg när det kommer till deras SaGa-serie, och här talas det om sju forna hjältar som räddade världen för länge, länge sedan. De lovade emellertid att komma tillbaka när världen behövde dem som mest, men istället för att återvända som de ärade hjältar de en gång var, så har de korrumperats av en ondsint besvärjelse. Vi får följa en berättelse som sträcker sig genom många hundratals år – en aspekt som påverkar spelupplevelsen på ett väldigt positivt sätt.

Vi har vårt högsäte i Avalon där imperiets slott tornar upp sig över staden. Kejsaren och dennes följeslagare beger sig ut i en relativt öppen värld – utan att för den sakens skull falla i facket för ‘open world’ – där vi kan välja att tackla mängder av sidouppdrag som involverar ordentliga grottor, alltså ‘dungeons’ eller ställa in siktet på att att ge sig ut och förgöra de sju hjältarna som inte är särskilt hjältemodiga längre. Jag beger mig till mysiga hamnstäder och byar eller vandrar omkring på Avalons gator och möter invånare som behöver min hjälp samtidigt som jag gläds åt att det inte rör sig om rena ”fetch-uppdrag” – utan oftast låses en ‘dungeon’ upp där jag ställs mot en farlig boss.

Striderna är turordningsbaserade där vi får testa oss fram för att hitta fiendens svagheter – något som inte bara resulterar i ordentlig skada utan också fyller på en kombomätare som låter mig utföra en spektakulär och kraftfull gruppattack. Laget, till och med kejsaren själv, får vi kombinera ihop själva och vi kan fylla fem platser i vårt lag med karaktärer från över 30 olika klasser – vilka ofta låses upp om vi hjälper folk genom olika ordentliga siduppdrag. Efter avslutat strid får vi erfarenhetspoäng som sedan delas ut för varje typ av attack eller förmågor som vi använt med karaktärerna – exempelvis vattenmagi, svärdattacker eller helande förmågor samtidigt som våra karaktärers livmätare höjs när de fyllt en erfarenhets- liksom BP.mätare – en form av poäng som används till att utföra specialattacker och kasta magi. Dessutom använder de sig av ett system som de kallar för ”Glimmer” där vi ser en lampa vid vissa förmågor. Ju starkare den lyser, ju större chans är det att karaktären lär sig en ny förmåga, och de dyker upp när vi använt attacken, magin – eller vad det nu må vara – tillräckligt många gånger. Ett spännande system som gör att jag verkligen utnyttjar hela arsenalen hos de olika klasserna.

Om en karaktär biter i gräset och dör kan vi hela denne med föremål och magi, men en sak som skiljer Romancing SaGa 2: Revenge of the Seven från många andra japanska rollspel är att varje karaktär har ett visst antal livpoäng. Låt oss säga att någon har sju livpoäng, och dennes livmätare går ned till noll sju gånger – då är denne död för alltid och kan inte fortsätta följa med på resan. Detta gäller till och med kejsaren, men dennes förmågor kan föras över till en annan karaktär som tar över tronen, och vi har ett brett urval av karaktärer att fylla vårat lag med om någon verkligen skulle dö permanent.

Rollspelsäventyret låter oss också upptäcka världen relativt fritt och vi kan välja att tackla många uppdrag i den ordningen vi känner för. Det finns visserligen större områden utomhus att vandra omkring på och samtidigt möta fiender, men vi har en världskarta där vi hittar städer, grottor och alla möjliga platser vi snabbt kan ta oss till med ett klick. Vi utökar också imperiets gränser allt eftersom att vi ger oss in på okänd mark, och det gäller i högsta grad även när det kommer till sidouppdrag. Detta leder då och då till att vi helt plötsligt blir meddelade att över 100 år har gått – och således har alla i mitt femmanna-team dött. Det blir extra sorgligt om vi har knutit ett härligt band till någon i laget förstås, men det finns inte något direkt fokus på karaktärsutveckling av förklarliga skäl. Här får vi skapa vårt team igen, välja om vi ska använda oss av samma klasser som tidigare, eller några helt nya, och återigen – kejsarens förmågor går i arv till den nye monarken.

Romancing SaGa 2: Revenge of the Seven har en härligt klassisk berättelse även om det är utforskandet, striderna och utvidgandet av imperiet som har fokus. Vi får också chansen att lägga pengar på att bygga och utveckla allt från en ordentlig smedja till ett labb för att ta fram magier – eller varför inte en park som genererar mer pengar. Mixen blir en relativt beroendeframkallande spelupplevelse där mitt team, och framförallt kejsaren, blir bättre samtidigt som jag utvecklar och utvidgar mitt imperium och slåss mot världens onda varelser i strider som ger en god utmaning. Det finns inget överflöd på prylar som fyller på BP – oftast ett begränsat antal sådana föremål går att köpa i varje stad. Dessutom går dessa bara att fylla på vid vissa speciella platser i grottorna och när källan väl är tömd kan vi inte gå tillbaka till samma ställe och fylla på BP-mätarna igen.

Romancing SaGa 2: Revenge of the Seven ser också riktigt bra ut till Nintendo Switch med fina färger, härlig design och mjuka kanter. Det är ett japanskt rollspelsäventyr där det inte är berättelsen som briljerar – även om den klassiska storyn är trevlig – utan det är istället de spelmässiga bitarna som får mig att stanna kvar.

Betyg: 7 av 10
Testat till Nintendo Switch
Släpps den 24 oktober – även till följande format:
PS5
PS4
PC

Romancing SaGa 2: Revenge of the Seven utvecklades av Square Enix.