Problem lever kvar i Fifa 15

När Electronic Arts släppte Fifa 14 innehöll spelet mängder av problem, men med Fifa 15 har utvecklarna lyckats eliminera många av felen, och det är inte längre omöjligt att försvara sig mot ‘balongbollar’ utan att backa hem i målvaktens knä. En del av felen från föregångaren lever dessvärre kvar.

Under tre matcher i rad åker jag på baklängesmål för att min försvarare kliver undan automatiskt. Detta har visserligen inte skett så ofta tidigare, men u en match där jag spelar som Chelsea byter jag till min back Gary Cahill, men när ett inlägg slås, och jag försöker gå upp mot bollen kliver han automatiskt bort några steg och har inte en tillstymmelse till chans att träffa bollen med pannan.

Tyvärr är detta endast ett i raden av problem som även Fifa 15 lider av, och jag hoppas att Electronic Arts löser detta till årets upplaga och förnyar upplägget en aning mer än senast.

När får vi se ett ambitiöst alpint vinterspel?

Det var många år sedan vi fick se ett riktigt ambitiöst alpint vinterspel. Jag menar att vi måste titta tillbaka ända till 1993 när U.S. Gold släppte Winter Olympics som baserades på OS i Lillehammer 1994 för att hitta det senaste digitala spelet där utvecklarna verkligen gick in för att göra ett bra spel (även om manualen innehåller många fel som kan ifrågasättas) och då kan det ändå vara den nostalgiska ådran som spelar mig ett spratt.

När undertecknad testade om det licenserade Vancouver 2010 fortfarande höll som ett OS-spel när det var dags för de olympiska spelen i Sotji, var en stor del av intrycken att det saknade innehåll, men att grunden var god. Med dagens teknik i och med den nya konsolgenerationen skulle ett välbyggt alpint vinterspel, som endast fokuserar på utförsåkning, locka oerhört mycket.

snow ps4
Kan PS4-exklusiva Snow lindra längtan efter ett riktigt bra alpint vintersportspel?

Anja Persson arbete som kommentator för de alpina grenarna är fantastiskt där hon målar upp en fantastisk bild av hur det faktiskt är för åkarna att exempelvis ta sig igenom tuffa hinder och isiga banor som kanske inte ser så svåra ut på våra TV-skärmar, men som är betydligt mer krävande i verkligheten. Om en framstående utvecklare skulle arbeta med experter inom sporten, som exempelvis Persson själv, skulle det vara en fröjd att få ta fram en ny alpin stjärna där vi skulle få ta hen framåt i karriären ungefär som i Electronic Arts fotbolls- och hockeyspel. Då skulle vi kunna göra val som påverkar om vårt (förhoppningsvis) blivande proffs ska vara en bra allround-åkare eller fokusera helt och hållet på en och samma gren.

Finns då intresset för den alpina vintersporten
Mellan den 3 och 15 februari fick vi se de stjärnspäckade tävlingarna i alpina VM som hölls i Vail och Colorado, USA, och förväntningarna på en publiksuccé var enorma. Enligt bland annat arrangemangets generalsekreterare Sarah Lewis slogs emellertid alla förutspådda publiksiffror med råge och organisationskommitténs ordförande, Cecil Folz, sa att tittarsiffrorna ”saknar motstycke.”

Intresset kring sporten finns, och med rätt utvecklare och rätt medarbetare skulle ett alpint vintersportspel kunna bli ett riktigt drömprojekt.

Sumioni: Demon Arts – bubbel men mest trubbel

Den 9 februari 2012 var Playstation Vita en färsk konsol i Japan, och om mindre än två veckor skulle Sonys bärbara enhet släpps i Sverige. Då lanserades Acquire Corps Sumioni: Demon Arts, och den Okami-doftande designen och det klassiska upplägget var det som lockade mig till att importera den fysiska versionen som damp ned i brevlådan för några dagar sedan.

Jag missade totalt lanseringen av Sumioni: Demon Arts trots att jag har en väldigt bra koll på utbudet till Playstation Vita även om vi inte blir överösta med information kring formatet. Men den fantastiskt snygga (rent designmässigt) actionplattformaren fungerar utmärkt att importera även för oss som inte förstår det japanska språket. Spelet finns visserligen på europeiska PSN, men vi som föredrar butiksversioner före digitalt kan gladeligen importera, och förutom vissa förklaringar kring kontrollen missar vi bara lite handling som flyger förbi i form av text på skärmen någon gång då och då.

Sumioni: Demon Arts startar lika hektiskt som det sedan fortsätter. Mängder av fiender attackerar vår hjälte, och med hjälp av fingerdragningar över skärmen bygger vi plattformar så länge som bläcket räcker – vilket även används för att rita tecken som framkallar ett par olika gudar som hjälper oss i striderna.

sumioni demon arts torn
Ibland får spelaren slåss mot olika fästningar.

Efter en halvtimme, och den första riktiga bossen, börjar sluttexterna att rulla. Det första slutet uppenbarar sig för mig, och spelet har inte riktigt gett mig någon utmaning förrän under den allra sista sekvensen. Nu måste jag jag spela om från början, och istället för att banorna kommer i följd finns det en karta med olika nivåer. När spelaren får högsta betyg på vissa speciella banor kan man klättra ned en nivå vilket leder till nya banor och möjligheten att låsa upp ett nytt slut.

Upplägget med egenmålade plattformar, klassisk action och innovativa bossar uppbackat med en fantastisk design låter lockande i teorin, och Sumioni: Demon Arts är underhållande till en början. Det blir dock väldigt repetitivt när vi hela tiden måste spela om samma banor för att ta oss vidare, eftersom att vi inte kan starta en bana vi redan klarat av. Det blir en upprepande sörja som slutade med att jag blev trött på Sumioni: Demon Arts efter bara en timmes speltid. Actionäventyret vill inte riktigt ta fart, utan stagnerar, och jag har inte någon lust att ta reda på om det faktiskt blir bättre när allt tyder på det motsatta.

Dragon Age: Inquisition – det här är Odin

Att forma sin karaktär i Dragon Age: Inquisition är en stor del av hela behållningen. Ju mer jag ändrade på min karaktär Odin, ju mer ogillade jag dock hans utseende, och ju mer drag jag försökte lägga till för att göra honom till ‘min’ karaktär, ju mer blev han det motsatta. Det var inte det att Odin blev ful, utan hans anletsdrag tillhörde inte den karaktären jag ville skapa i huvudet.

dragon age inquisition vinter

När alla bitar föll på plats, frisyren med de rakade sidorna, ärren över hakan och upp över läppen och de markanta kindbenen, blev Odin plötsligt min karaktär.

odin karaktär dragon age inquisition

Oftast när det rör sig om rollspel av den här modellen brukar jag försöka vända och vrida dialogerna utefter de karaktärer jag stöter på, för att på så sätt vinna deras hjärtan för att förhoppningsvis kunna dra nytta av dem under äventyret. Den här gången ska jag emellertid följa de svar och dialoger som stämmer bäst överens med mina egna tankegångar, och jag vill även – som spelare – sätta ned foten när jag stöter på karaktärer som jag inte håller med, även om deras intentioner är goda.

Far Cry 4 – de snötäckta bergen i Kyrat

I Kyrats snötäckta berg behöver vi ha syrgasmasker för att överleva. Landet är ett fiktivt verk, men har inspirerats av Tibet och Himalaya-regionen. Och när de soldränkta stränderna byts ut mot snötäckta berg får vi också en helt annan atmosfär.

När stormen bryter ut ser vi inte den djupa horisonten längre, och samma sak gäller för fienden. Trots bergens lugnare tempo mot de soldränkta områdena stressas vi på av att gasmaskerna som krävs vid rejäl snöstorm till slut behöver bytas ut.

De isfyllda grottorna ser inbjudande ut vid en första anblick, men i de dunkla gångarna gömmer sig farliga rovdjur och fiender med både eldkastare och annat tungt artilleri. Det går lyckligtvis att överraska dem med att skjuta ned tunga istappar som borrar sig igenom hela fiendegrupper, men när man råkar väcka en sovande björn är det bäst att man är förberedd på det mesta.

De snötäckta bergen i Kyrat ger Far Cry 4 en förändrad atmosfär, och när man har fått en solstråle för mycket i ansiktet är det härligt byta miljö. Området ger ett extra djup till actionäventyret, och när man tvingas dyka ned i en isvak som är omringad av hård is ilar det nästan rakt in i skelettet.

Problem med att häva köpet av defekta PS4-kontroller hos Gamestop

Vi är många som råkat ut för den dåliga gummiblandningen som sitter på mängder av DualShock 4-spakar till Playstation 4. Gummit slits först ned, och lossnar till slut helt från den vänstra styrspaken, och för ett tag sedan var det femte gången som jag besökte Gamestop för att lämna tillbaka en trasig kontroll.

Denna gång möts jag dock av en butikschef som säger att garantin – på ett år – har gått ut. Jag förklarar att jag har tre års reklamationsrätt enligt konsumentköplagen, men han hävdar att Playstation 4-kontrollen kan vara en förbrukningsvara. En annan försäljare i butiken försöker få mig att köpa Gamestops egna spakskydd till DualShock 4 för 199 kronor, men jag vill givetvis ha en felfri kontroll som jag är berättigad till.

Efter ett tag går Gamestop-personalen emellertid med på att beställa en kontroll från huvudkontoret, men jag går därifrån med en bitter eftersmak. Hade jag inte fått någon ny kontroll om jag inte hade sagt emot?

Jag vet att jag har rätt, och jag hör av mig till Konsumentrådgivningen för att få det bekräftat samtidigt som jag frågar om jag kan häva köpet.

”Enligt Konsumentköplagen har du tre års reklamationsrätt. Som konsument ska du endast behöva acceptera två reparationsförsök gällande samma fel innan du har rätt att häva köpet. I ditt fall har du fyra gånger fått kontrollen utbytt, vilket innebär att du kan häva köpet. Enligt Konsumentköplagen kan säljaren också erbjuda dig en likvärdig felfri vara, men skulle du inte vilja ha en felfri Playstation 4-Kontroll kan du häva köpet,” bekräftar en konsumentrådgivare.

Det borde inte vara konsumenternas uppgift att lära Gamestop något som Konsumentköplagen – vilket de borde kunna om de driver en butik.