Pragmata utspelar sig i en avlägsen framtid och Capcoms sci-fi-äventyr bjuder på en actionupplevelse utöver det vanliga samtidigt som vi får en emotionell resa.
Något står inte rätt till på den månbas som Hugh Williams och hans team reser till för att undersöka varför kontakten med jorden har brutits, men när någonting går väldigt snett får Hugh oväntad hjälp – en ung liten tjej vid namn Diana hjälper honom och det visar sig snart att hon är en Pragmata – en android med väldigt mänskliga drag.
I en spelbransch som kryllar av storsatsningar på open world-spel känns det faktiskt uppfriskande att Pragmata levererar en spännande berättelse med en form av banor där vi hela tiden har ett mål att röra sig mot. Varje sekvens är noga planerad och välkomponerad utan en massa tomma ytor som egentligt inte har ett annat syfte än att det ska kännas stort – och actionmomenten är lika unika som de är underhållande att spela. Samtidigt som vi får skjuta loss med alla möjliga vapen med Hugh, så får vi också hacka fienderna med hjälp av Diana. Vi behöver helt enkelt koda bort fiendernas sköldar för att vi ska kunna göra ordentligt med skada – föredragsvis genom att sedan avlossa skott på fiendens svaga punkter med hjälp av alla möjliga kraftfulla vapen.
Jag vet hur det låter, ett minispel mitt i brinnande strid? Det är emellertid mer än ett minispel där vi får navigera oss genom noder för att inte bara avlägsna fiendens sköld, utan vi kan aktivera olika sorters modifikationer som bland annat kan få fienderna att chockas av elektricitet eller hjälpa till att överhetta AI-robotarna så att vi kan få möjlighet att springa fram och och göra en riktigt kraftfull attack. Dessutom känns vapnen otroligt bra, vi har allt från en kraftfull hagelbrakare till robotgevär och vapen som kan hjälpa oss att minska på noderna och hindren som kan dyka upp på panelen när vi utför hack. Det finns mängder av sätt att ta ut fienderna på, och vi får också hjälp av Diana som varnar oss för inkommande attacker och en färgpalett som tydligt visar när vi behöver kasta oss undan fiender som kommer emot oss.
Överallt ser vi synliga spår av den dystopiska framtid som Capcom målar upp där mänskligheten funnit ett helt nytt material som har förmågan att skapa nästan vilket material som helst med extremt avancerade 3D-skrivare. Det ger oss också väldigt varierade miljöer trots att vi befinner oss på månen och vi får besöka allt från en stad som printats fram genom AI till en form av hemsk skog. Staden har förstås skapats av Capcoms utvecklare, men den ger den där skumma känslan av AI – där det ser äkta ut, men där saker och ting ändå blir oerhört onaturliga på ett nästan skrämmande vis. Och överallt finns det hemligheter att hitta, avstickare som finns genom gömda dörrar som kanske måste hackas eller öppnas genom pussel som gör att vi hittar saker som uppgraderingsmaterial och 3D-printade prylar som sedan kan skapas i vår skyddande bas. Dessa kan vi ge till Diana för att hon ska få en inblick i livet på jorden.
Pragmata är utvecklat i Capcoms egna Resident Evil-motor – RE Engine, och alla som har spelat Resident Evil Requiem vet nog hur grafiskt snygga spelen kan bli när motorn utnyttjas på rätt sätt. Här har vi inget undantag och trots alla explosioner, färgsprakande händelser och det många gånger snabba gameplayet så flyter det som ett rinnande vatten. Att designen är så otroligt läcker gör inte saken sämre – Pragmata är verkligen ett snyggt spel både grafiskt och designmässigt där vi får den där rymdkänskan, men med alldeles rätt klickar av färg. Miljöerna är alltid spännande och levande vilket gör mycket för spelupplevelsen.
I den tidigare nämnda basen kan vi också uppgradera en massa saker. Vi kan förstås förbättra rena parametrar som gör vårt standardvapen starkare, att vi tål mer stryk och gör Dianas hacker-möjligheter kraftfullare, men vi kan också stärka de andra vapnen ordentligt och alla möjliga modifikationer som gör att vi står emot fienderna bättre. Det finns så många sätt att skräddarsy sin arsenal och det är verkligen lätt att hitta sina favoriter.
Striderna mot de vanliga fienderna är underhållande, speciellt när det hettar till ordentligt och vi ställs emot konstellationer som sätter oss på prov. Men bossarna är verkligen den stora höjdpunkten när det kommer till striderna, och det handlar om väldigt episka bataljer. Jag hade gärna beskrivit några av dem mer noggrant, men den upplevelsen måste man få utan några spoilers – de vill man uppleva på egen hand. Men när man undviker alla möjliga AoE-attacker (Area of Effect), hackar och sedan använder sig av Dianas kraftfulla Overdrive-attack är det en ren fröjd. Bosstrider är sällan så bra som de är i Pragmata.
Hugh och Dianas pappa-dotter-relation är väldigt fin att följa och den goda atmosfären är inte bara kryddan på moset, utan tillsammans med den kusliga känslan och mystiska spelupplevelsen så höjer det äventyret till en ytterligare nivå. Dianas muntra humör och nyfikenhet på världen blir en väldigt god kontrast till det mörka scenariot och samtidigt är gameplayet verkligen toppen – det är en riktig actionfest som flyter på otroligt smidigt tillsammans med hacking-mekaniken. Pragmata är en emotionell resa och Capcom har verkligen skapat ett fantastiskt nytt IP.
Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series X/S
Nintendo Switch 2
PC
X PLAY! ZINE 