Dragon Quest Monsters: The Dark Prince är den senaste och sjunde delen i monsterjägarserien och sätter spelarna i skorna som Psaro – antagonisten från Dragon Quest IV.
Nintendo fick inspiration till Pokemon från Dragon Quest – där det femte spelet i JRPG-serien inkluderade monster som ibland erbjöd sig att gå med i spelarens grupp av stridskämpar. Med Dragon Quest Monsters-serien tar Square Enix ett steg närmare Pokemon än huvudspelen – men komplett med sina klassiska berättelse.
Det är en spännande ingång där den tidigare antagonisten Psaro – som är till hälften människa och till hälften monster – får agera hjälte. Hans far är monsterkung över Nadiria och har lagt en förbannelse över sin son som gör att han inte kan attackera monster. Det får in Psaro på monstertämjandets bana för att skapa en så stark och väl sammansatt kombination av monster som möjligt för att slutligen kunna besegra sin far.
Som ny monstertämjare beger sig Psaro ut för att jaga efter nya monster, och vi får slåss i klassiska turordningsbaserade strider. När vi stöter på nya monster vill förstås försöka få med oss dem i vår grupp, och de är alla olika intresserade av att gå med oss, beroende på hur pass starka monster vi har ställt fram på stridsfältet. För att övertyga dem lite extra kan vi kasta godis till dem, eller vinna någon av äventyrets alla turneringar.
I de vanliga striderna – ute på fälten – kan vi välja precis vilka förmågor våra stridskämpar ska använda. Men när det kommer till de huvudsakliga turneringarna slåss de relativt fritt. Istället ligger utmaningen i att forma gruppen med väl sammansatta stridskämpar – sådana som delar ut rejält med fysisk skada, någon som kan förse karaktärerna med liv och ett par som kan dela ut negativa effekter till motståndarna och positiva ”buffar” till laget. Vi kan sedan välja vilket av monstren som ska använda en viss typ av förmågor, och vi får istället övervaka striderna och se om något behöver justeras – eller om vi helt enkelt behöver bege oss ut på fältet för att samla på oss mer erfarenhetspoäng.
Här handlar det emellertid inte om att fånga dem alla, utan om att skapa den bästa gruppen av stridande monster. Vi kan som sagt hitta dem ute på fältet, men vi kan även ta fram dem genom att para två monster med varandra. De kan oftast få flera olika avkommor, varav vi får välja vilken vi vill ha med i vårt lag, och vi kan även ta med några av färdighetsträden och halva dess intjänade färdighetspoäng.
Dragon Quest Monsters: The Dark Prince var betydligt mer underhållande än jag hade hoppats på, och det blir riktigt beroendeframkallande i positiv bemärkelse att levla upp monster över nivå 10 (den lägsta leveln för att vi ska kunna få en avkomma) för att fylla på med nya färdigheter som sedan förs över till nya stridskämpar. Det har också ett ganska intressant system vad gäller årstider, där vi går från vinter – där vissa vattendrag är frusna, så att vi kan ta oss över isen, hösten där det finns lövhögar med en massa prylar (och fiender) och sommaren där vi kan klättra upp för rankor som växt sig starka.
Visst hade jag föredragit om jag haft full kontroll över mina minsterkrigare även under turneringarna, men jag kom ändå att uppskatta rollen som ”tränare” vid sidan om. Och även om storyn gärna hade fått ta mer plats så blev Dragon Quest Monsters: The Dark Prince ett mysigt rollspelsäventyr med en och annan spännande ingrediens där jag njuter av att hänga med i berättelsen och de karaktärer vi stöter på. När jag fullkomligt blir mosad av en stor, nästan bossliknande fiende, mitt ute i vildmarken, för att sedan återvända med en starkare ensemble monster och lyckas vinna så att denne går med i mitt lag, får jag en riktigt god känsla.
Dragon Quest Monsters: The Dark Prince är ett underhållande monsterjägaräventyr som tilltalar mig personligen betydligt mer än Pokemon med sin härliga, klassiska berättelse.
Betyg: 7 av 10
Testat till Nintendo Switch
Dragon Quest Monsters: The Dark Prince är utvecklat av Square Enix.
X PLAY! ZINE 