Marvels allra sjukaste superhjälte Deadpool fick sitt egna tvspel redan under den förra generationen, och när den remastrade varianten nu har landat till Playstation 4 och Xbox One är de snuskiga skämten intakta.
Deadpool lever i en sunkig lägenhet med sin hund, och när äventyret tar sin början sätter High Moon Studios ribban för hela resan. Vi får vandra omkring i ‘superhjältens’ hem där vi får pumpa upp en Barbara, spela luftgitarr och lyssna till Deadpools sexdrypande skämt. De actionbetonade striderna får en andrahandsroll när Deadpool trycker upp skrevet i sin ärkefiendes ansikte, och den som lämnat den pubertala humorn kvar någonstans i lämplig ålder gör sig icke besvär.
Ändå skrattar jag, ibland högljutt, åt Deadpools galna utspel, och det han får mig stundtals att glömma bort den mediokra spelmekaniken som gömmer sig under den föråldrade grafiken. Utvecklarna skämtar om genren på samma sätt som The Simpsons Game gjorde 2007, men det är ändå den sexfixerade humorn som får den centrala rollen.
Alla signaler skriker åt mig att jag borde avsky detta, men i praktiken är det just Deadpools upptåg som får mig att fortsätta fördjupa mig i det ganska korta äventyret. Spelmekaniken ger mig ett evigt knapphamrande, och någon form av tajmingbaserade inslag, men när de flesta vapen och förmågor är upplåsta känns striderna fortfarande aldrig särskilt imponerande trots att jag kan använda mig av både eldvapen och ett par stora hammare att dunka sönder fienderna med.
Deadpool är också odödlig, och detta leder även till ett par groteska scener där ‘hjälten’ bland annat klättrar i sina egna tarmar. Detta gör emellertid inte resan till en enkel uppgift i sig, utan vi får helt enkelt spela om de sekvenser som vi inte lyckas med vid ett första försök. Bosstriderna är dock de enda tillfällen då jag stöter på någon form av utmaning på den normala nivån, men de står också för den spelmässigt största behållningen. Sorgligt nog är de lite väl få för att sätta någon ordentlig prägel – förutom den ordentliga avslutningen.
Trots att Deadpool har många brister, inte minst en mängd osynliga väggar som ibland inte låter mig skjuta fiender som står bakom ett skydd, så fastnar jag för äventyret. Humorn är rakt under bältet, och jag skäms stundtals för att jag brister ut i skratt på fler ställen än jag faktiskt borde.
X PLAY! ZINE 