Sledgehammer levererar ett helt nytt Call of Duty i och med Advanced Warfare. Vi kliver in i utvecklarnas framtidsvision av hårdför krigföring och tar reda på om de lyckas vända den nedåtgående trenden efter medelmåttiga Call of Duty: Ghosts.
Året är 2054, och i huvudrollen hittar vi Jack Mitchell (Troy Baker) och tillsammans med den bästa vännen Will Irons ska de hjälpa Seoul mot Nordkorea som anfaller sitt grannland. Det går dock inte som planerat, och samtidigt som Mitchell förlorar sin vänsterarm blir Will Irons ett av krigets alla offer.
Under Wills begravning ger emellertid den avlidne sonens fader Jonathan Irons (skickligt spelad av Kevin Spacey) ett erbjudande till Mitchell – en plats i Atlas, en armé som säljer sina tjänster till högstbjudande. Här får soldaterna alla möjliga tekniska fördelar, så som en robotarm som gör att Mitchell kan ge sig ut i krig och slåss för det han tror på återigen.
Dessutom får vår huvudkaraktär en högteknologisk Atlas-dräkt som ger alla möjliga fördelar. Bland annat gör den så att vi kan dubbelhoppa, bli extremt starka och slå sönder bepansrade bilar med händerna och med en snabb boost går det att förflytta sig med (näst intill) ljusets hastighet. Vi kan också plocka fram en otroligt stark sköld och i cloak-läget blir vi näst intill osynliga i renaste Crysis-stil. Så länge Atlas-dräktens batteri är tillräckligt uppladdat vill säga.
Handlingen är fylld av Hollywood-floskler, och ibland fälls så överpretentiösa kommentarer och meningar som istället blir lite pinsamma och skrattretande. Trots detta tycker jag ändå att Sledgehammer bjuder upp till dans och levererar en ganska väntad men spännande tvist. Röstskådespelarna ger också liv till karaktärerna, och inte minst inhyrda Kevin Spacey som också lånat ut sitt utseende till actionäventyret.
Men, istället för att spelet kretsar kring handlingen är det handlingen som kretsar kring spelet. Vi blir bjudna på episka spelmoment med grym och grov action samtidigt som det hela aldrig känns som en ren upprepning. Trots att det tog knappt sex timmar att ta sig igenom kampanjen i Advanced Warfare tycker jag att vi får den mest spännande och varierade kampanjen sedan Modern Warfare 2. Det enda som drar ned helhetsintrycket en aning är att någon sekvens känns lite väl scriptad och inte lägger något fokus på själva gameplayet.
Det som de flesta ändå lägger störst vikt på när det kommer till Call of Duty-serien är ändå flerspelarläget. Vi får återse klassiska spelmoment som search & destroy, team deathmatch och ordinära ”alla mot alla-matcher,” men också det nya spelläget ”Uplink” som i princip går ut på att ta ett föremål och lägga det motståndarlagets bas.
Multiplayer-delen känns riktigt fräsch i och med de nya möjligheterna tack vare Atlas-dräkten. När vi stiger i level blir inte bara fler spännande vapen tillgängliga, utan även diverse förmågor. Att sitta och skräddarsy sin egna loadout har aldrig tidigare varit lika beroendeframkallande, och det har inte heller gett spelaren lika många val som nu.
Call of Duty: Advanced Warfare är en helgjuten actionupplevelse med mängder av episk krigföring i en framtidsvision som inte är allt för långt ifrån vår egna tid. Sledgehammer har gett spelserien nytt liv, och de överraskar med en riktigt fantastiskt förstapersonsskjutare som mäter sig med de allra starkaste korten som finns i genren. Filmscenerna är så pass snygga att jag funderade på om det verkligen var spelgrafik och inte en inspelad verklig sekvens som jag satt och tittade på, och ett par sega bilduppdateringssekvenser till trots så är Advanced Warfare ett av de absolut mest tekniska imponerade spelen vi har fått se i år.
X PLAY! ZINE 