Författare: Tommy

Snobbens stora äventyr tar ingredienser från plattformsspel som Rayman Legends samt Donkey Kong Country Returs, och anpassar det för en yngre publik. Det handlar alltså om sidoscrollande 2D i 3D-kostym där Snobbens fantasi brakar igång när han leker kurragömma med sina vänner.

När Snobben leker kurragömma så skenar förstås hans fantasi iväg åt alla möjliga håll, och när hans vänner gömmer sig på gården eller i huset förvandlas de vardagliga miljöerna till platser som en beväxt djungel, ett egyptiskt tempel och ett musikaliskt slott. Det står emellertid klart redan från början att Snobbens stora äventyr är riktat till den yngre publiken, och då handlar det inte bara om licensen i sig. Spel som Rayman Origins var utmanande på sina håll, men det rör sig om en betydligt lugnare resa när den söta beageln får huvudrollen.

När jag missar en plattform faller jag sällan ned till en säker död, utan dunsar i marken utan några större bekymmer. Att ta sig till en banas slut är sällan svårt, och spelaren får vänta till spelets slutskede innan någon egentlig utmaning infinner sig. Istället får spelaren ägna sig åt att samla in bönor och diverse andra samlarföremål, och för att finna alla behöver vi införskaffa oss olika dräkter som ger Snobben nya förmågor. Dessa ger oss bland annat möjlighet att klättra i rankor, göra dubbelhopp och hitta gömda vägar – något som i praktiken ska ge oss en anledning att köra om banorna ett par gånger.

En av de intressantaste aspekterna med Snobbens stora äventyr var på förhand möjligheten att spela tillsammans med en vän. Tyvärr har Activision slarvat och implementerat ett sunkigt hafsverk där en andra spelare får ta kontrollen över den lilla gula fågeln Woodstock. Han eller hon får sedan möjlighet att förvirra Snobbens fiender, och sätta fart på diverse plattformar. Istället för att coop-läget ger en spännande upplevelse tillsammans med en vän fungerar det mer eller mindre som ett litet tidsfördriv i väntan på att få ta över handkontrollen.

Tyvärr stoppas inte klagosången där, utan hela produktionen känns som ett snabbt ihopkok inför långfilmen The Peanuts Movie. De generiska bakgrunderna saknar någon form av liv, och förmedlar inget annat än ren tristess – precis som det mesta av de spelmekaniska bitarna. Förutom en smärre överraskning bjuder plattformsspelet bara upp till dans under dess bosstrider – som trots allt hade kunnat vara betydligt mer intressanta.

Ett barnspel som Snobbens stora äventyr behöver förstås inte vara svårt för att lyckas, men när det saknar den själ som licensen spelet bygger på är det svårt att rekommendera det till någon oavsett målgrupp. Trots att Snobbens stora äventyr är en väldigt kort resa är jag väldigt mätt när jag går i mål, och jag känner inte någon lust för att återvända och plocka alla missade bönor som jag inte kunde ta under den första genomspelningen.

Snobbens stora äventyr saknar tyvärr allt som gjorde Rayman Legends och Donkey Kong Country Returns så ofantligt bra.

Snobbens stora äventyr är ett spel för en yngre publik, men tyvärr råder det brist på riktigt intressanta idéer och ingredienser för att kunna konkurrera med andra sidoscrollande plattformsspel.