Recension: Kingdom Come Deliverance 2

När Warhorse Studios släppte Kingdom Come: Deliverance under 2018 gav de oss ett actionrollspel i förstaperson helt utan magi och istället utspelade det sig i ett medeltida Böhmen. När uppföljaren nu är här följer den fotspåren från föregångaren och vi får återigen axla rollen som Henry of Skalitz – en smed som ger sig ut för att bli riddare.

Äventyret drar igång med en väldigt cinematisk inledning där vi som inte spelat originalet får lära känna både Henry och Sir Hans Capon, och jag kan direkt berätta att man inte behöver ha spelat föregångaren för att hänga med i alla händelser. Det råder mycket oro i världen där kungen Wenzel IV blivit fängslad av hans halvbror Sigismund av Ungern – det blir alltså inte någon trevlig söndagsmiddag med hela familjen. Jag vill dock inte berätta för mycket om den fantastiska berättelsen eftersom att jag inte vill spoila något för den som kanske fortfarande vill spela originalet innan denna fantastiska uppföljare.

Efter de inledande sekvenserna, där vi får lära oss spelets grunder utan att det känns som en tråkig tutorial, så blir vi snart av med våra färdigheter och den starka utrustning som vi hade tidigare. Vi bjuds på en öppen värld där varje hörn bjuder på en överraskning och visst kan vi vinna en dödlig strid med en illasinnad bandit, och få tag på utrustning genom den vägen, men striderna är oförlåtande för en sårbar huvudperson och speciellt om du stöter på fler än en fiende åt gången. Det går emellertid, speciellt när man helt enkelt blir bättre på det efter många timmars spelande, och när jag lär mig att utföra kombinationer för att låsa upp fiendernas skyddande ställning känns det riktigt bra och smidigt.

När vi senare får tag på häst kan vi såklart ta oss igenom de vackra landskapen på vår fyrbenta vapendragare, och leta rätt på hunden Mutt och de båda kan vi dra nytta av i strid. Och världen är full av uppdrag som bjuder på stor variation där du kan tackla dem på olika sätt. Vi kan smyga oss obemärkta fram och exempelvis sno en nyckel eller föremål om vi vill undvika strid, men jag minns ett uppdrag där jag fick uppgiften att mörda en viss person. Jag kunde förstås vägra att utföra detta dåd, men jag fullföljde uppmanelsen. Jag tog mitt svärd och utförde dådet. Men var det någon som såg mig? Vad händer när någon hittar kroppen i busken där jag la kroppen? Var det någon som reagerade på att jag direkt hoppade upp på hästryggen och galopperade därifrån? Den artificiella intelligensen är riktigt hög i Kingdom Come: Deliverance 2 och när man bryter mot lagen är det inte bara en direkt påkommen handling som kan resultera i påföljder för en gärning, utan spelvärldens befolkning kan tänka ett par steg längre. Lämnade jag några bevis? Det tog lång tid innan jag kände att jag kunde vandra fritt i byn där jag utförde dådet, och jag kände verkligen skuldkänslor för att jag bragt personen om livet även om denne gjort fasansfulla saker. Ett fängelsestraff vore mer rimligt än döden.

Precis som jag berättade i mina tidiga intryck av Kingdom Come: Deliverance 2 så är det verkligen ett rollspel där vi får rollspela. Vi får också leva med konsekvenserna av alla handlingar och dialogval där vi kan levla upp inom alla möjliga områden. Självklart kan vi bli bättre krigare där vi kan hantera vapen som svärd, stridsklubbor och armborstar bättre, men vi kan också slipa på våra färdigheter att använda dialogerna till vår fördel. Vår klädsel har också stor betydelse för hur vi kan uttrycka oss när vi samtalar med andra, och vi kommer inte särskilt långt i en dialog om vi hävdar att vi är på adligt uppdrag om vi luktar lik och ren dynga.

Det gäller emellertid att se till så att vi överlever i denna brutala värld. Har vi husrum där vi kan vila våra trötta kropp, och har vi verkligen mat på bordet? Att äta ruttet kött kanske minskar vår hunger, men vi får akta oss så att vi inte råkar ut för matförgiftning. Dessutom får vi bland annat smida våra egna vapen och brygga våra helande drycker. Det är en upplevelse som kräver en del av oss spelare, men det ger så oerhört mycket tillbaka och samtidigt är det inte lika oförlåtande som rena överlevnadsspel.

En av aspekterna som gör att Kingdom Come: Deliverance 2 känns så uppslukande och levande är det fantastiska karaktärerna. Det finns mängder av människor att prata med, både som inkluderas i olika sorters uppdrag, men som också leder in oss på spännande samtal. I princip alla har dessutom en egen personlighet, och det var bara vid ett enda tillfälle – efter mängder av timmars spelande – som jag upptäckte att två birollskaraktärer sa samma sak, och då var det ändå inte några personer som på något sätt rör storyn. Jag får verkligen äventyra och skapa min egna väg där i princip allt har minst två sidor av samma mynt. Ett uppdrag kan börja med att jag ska stjäla något av en person, men när jag sedan talar med den berörda karaktären förstår jag hennes eller hans vinkel av situationen, och kanske hjälper denne istället.

Warhorse Studios levererar ett helt fantastiskt levande äventyr där vi kan ta oss ann allt på vårt egna sätt. Ska vi satsa på att röra oss fram obemärkta och vara bra på den sociala biten, eller tar vi varje chans vi får till att slåss i strid? Valet är helt upp till spelaren och trots mängder av spenderade timmar känner jag direkt en lust av att börja om och ge mig på actionrollspelet igen för att se hur andra val och tillvägagångssätt förändrar min upplevelse.

Kingdom Come: Deliverance 2 är årets hittills bästa spel.

Betyg: 9 av 10
Testat till PS5
Finns även till:
Xbox Series X/S
PC